Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindbergh, Charles (flygare) - Lindberg-Torlind, Kerstin - Lindblad, Adolf - Lindblad, 1. Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
725
Lindbergh—Lindblad
726
Lindbergh [amerik. utt. IFndbäg], C h a
r-1 e s Augustus, amerikansk flygare (f. 1902),
son till en svensk-amerikansk advokat. L.
studerade mekanik vid Wisconsins univ. men
ägnade sig från 1922 åt flygning, genomgick
1924 arméns flygskola, blev därefter kapten
i flygkårens reserv och 1926 luftpostflygare.
Med ett enmotorigt flygplan, ”The Spirit of
S:t Louis”, flög han 20—21 maj 1927 ensam
New York—Paris på 33 V2 tim. Bragden
hälsades med översvallande
jubel i Europa och
U.S.A., och
utmärkelserna regnade över L.
— bl. a. utnämndes
han till överste i
reserven. Han verkade
senare bl. a. för
lufttrafikens utveckling i
U.S.A. och bidrog att
från luften
arkeologiskt utforska
Mellanamerika. Han var
1931—35 teknisk
rådgivare till olika
flygbolag. 1933 företog
L. jämte sin hustru Anne L., f. Morrow, en
flygning Amerika—Grönland—Europa för att
undersöka möjligheterna för regelbunden flygtrafik
denna route. Han avlade då ett besök i Sverige.
— En 2-årig son till L. bortrövades 1932 och
återfanns dödad efter 2 mån. För mordet
åtalades 1935 en skräddare, B. Hauptmann, som
efter en sensationell rättegång dömdes till döden
och avrättades. För att undgå befarad
kidnap-ping av andre sonen vistades hela familjen 1935
—39 i England. L. väckte vid denna tid
uppseende genom sympatier för det nazistiska
Tyskland och framträdde efter återkomsten till U.S.A.
som en av de ivrigaste isolationisterna. Han
avgick ur flygvapnets reserv 1941 men efter
Japans angrepp mot Pearl Harbor arbetade han för
krigsdep. som civil expert 1942—45. L. har
senare varit teknisk rådgivare till flygvapnets
stabschef. L:s självbiografi, ”Vi, min maskin
och jag”, har utkommit även i sv. övers. (1927).
Atlantflygningen 1933 skildras av L:s maka i
boken ”Listen! The wind” (1938; sv. övers. 1939).
— Vid sidan av sin flygverksamhet har L. tills,
m. A. Carrel vid Rockefeller Institute konstruerat
ett mekaniskt hjärta.
Lindberg-Torlind, Kerstin,
konsertsångerska (f. 1903 ®/io). Ända sedan debutkonserten
1928 har L. varit en av Sveriges mest anlitade
och uppburna oratoriesångerskor och har som
sådan framträtt i oratorielitteraturens flesta
sopranpartier. Hennes starkt utvecklade
stilkänsla och sköna, välbehandlade stämma ha
förskaffat henne stora framgångar, ej blott i Sverige
utan även i Oslo, Köpenhamn, Helsingfors o. a.
platser i grannländerna. Hon har även framträtt
som romanssångerska. — G. 1929 m. musikdir. T.
Torlind.
Lindblad, Adolf Fredrik, tonsättare (1801
—78). Han föddes i Skänninge, uppfostrades av
fosterföräldrar, vilkas namn han antog, och fick
sin första musikaliska utbildning i Vadstena av
stadens organist. 1817—20 vistades L. i
Hamburg för att utbilda sig till handelsman,
sysslade i stället mest med tonkonsten och
återkallades därför. Han kom i förbindelse med P. U.
Kernell och P. D. A. Atterbom, vilka utverkade,
att han fick studera i Uppsala, där han i Geijer
och Malla Silfverstolpe fick beskyddande
vänner. L. och Geijer utgå vo 1824 tills, ett
sånghäfte, ”Musik för
sång och pianoforte”.
1825 fick han tills, m.
Geijer och M.
Silfverstolpe företaga en resa
till Tyskland. I
Berlin stannade han för
att (tills, m.
Mendels-sohn) studera musik
under Zelter. Efter
en kortare vistelse i
Paris (studier under
Logier) återkom han
1827 och slog sig
då ned i Stockholm,
där han grundade
ett mycket berömt musikinstitut. Vid
1850-talets slut flyttade han till sin lantegendom
Löfvingsborg nära Linköping.
L:s viktigaste produktion tillhör 1830- och
1840-talen. Under Berlintiden hade han utgivit
en samling svenska folkvisor, och omedelbart
efter hemkomsten utkommo de första häftena
solosånger. Därjämte komponerade han på 1820- och
1830-talen även större instrumentala verk, bl. a.
två symfonier. Av kammarmusik trycktes bl. a.
två violinsonater och en pianotrio. Efter L:s
död utkommo några stråkkvartetter och en
kvintett. Ehuru alla dessa verk visa ett gediget
utarbetande och äro i god klassisk anda, ha de
dock ej fått någon genomgripande betydelse. De
ansluta sig närmast till Beethovens
instrumentala stil. Vad som fattas dem är den friska
poetiska ingivelsen och den breda tematiska
bearbetningen. Operan ”Frondörerna” (Kungl. teatern
1835) kunde ej heller vidmakthålla intresset.
Bättre lyckades L. i körverken ”Om vinterkväll” och
”Drömmarne”. Hans största betydelse ligger dock
inom solosången, där han är en av den svenska
romantiska skolans allra främsta. Sångerna
vun-no från början allmänt beaktande. Om man
bortser från en presskritik 1845, mottogos de alla med
förtjusning. Bäst har han väl lyckats i de små
genrebilderna ”En vårdag”, ”En sommardag”,
”Skjutsgossen”, ”Mån tro, jo, jo”. Ur rent
musikalisk synpunkt visa L:s sånger en förträfflig
utarbetning, rik och originell harmonisk sats och
en fängslande tematik. Ibland skrev L. själv
dikterna till sina sånger. — Litt.: ”Bref till A.
F. L.”, utg. 1913; biogr. av C. R. Nyblom (1881;
även i ”Svenska akad:s handi.”, 57, 1882).
Lindblad. 1) Anders Fredrik L.,
skepps-byggnadsingenjör (f. 1888 3/a), examinerades 1913
från Chalmers tekniska läroanstalt. Han
innehade 1915—33 anställningar i U.S.A., först vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
