Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindbom, Tage - Linde (stad) - Linde (socken) - Linde (storkommun) - Linde, von der, ätt - Linde, 1. Erik Larsson von der - Linde, 2. Lorentz von der - Linde, Carl von - Linde, Ebbe - Lindeberg, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
731
Linde—Lindeberg
732
kulturhistoriska sällskaps skriftkommitte och
sedan 1947 i de socialdemokratiska
tjänstemannaföreningarnas representantskap i Stockholm. Han
är ordf, i 1947 års musikutredning. L. har gjort
ett par beaktade inlägg i arbetarrörelsens
kulturdebatt, ”Arbetarrörelsen och kulturen” (1947) och
”Den nya fronten” (1949). Som historiker har
L. behandlat ämnen ur arbetarrörelsens historia,
bl. a. i ”Tobaksarbetarnas stockholmsavdelning
1884—1934” (1934), ”Svenska
kommunalarbetareförbundet 1910—1935” (1935), ”Femtio år.
Svenska bryggeriindustriarbetareförbundets avd. I.
1887—1937” (1937), ”Den svenska
fackföreningsrörelsens uppkomst och tidigare historia 1872—
1900” (1938), ”Tobaksarbetarnas förbund i
Sverige 1889—1939” (1940) och ”Den
socialdemokratiska ungdomsrörelsen i Sverige” (1945).
”Utländsk litteratur i Arbetarrörelsens arkiv i
Stockholm” (1948) är en bibliografisk hjälpreda. För
amerikansk publik utgav L. ”Sweden’s labor
program” (s. å.). Vidare har han utg. ”Efter
Atlantis” (1951).
Linde, stad, se Lindesberg.
Linde, sn på Gotland, Fardhems ting, närmast
n. om Hemse; 22,75 km2, 345 inv. (1952). 861
har åker. På Linde klint finnes en bygdeborg
m. m. Kyrkans kor och långhus äro möjl. från
1199. Ingår i Fardhems, L. och Lojsta
pastorat, Visby stift, Södra kontr. Tillhör
storkommunen Hemse.
Linde, storkommun i Lindes och Nora
domsaga i Västmanland, Örebro län, kring Lindesberg;
504,19 km2; 8,434 inv. (1952). Kommunen är
delad på två förs.: Linde (302,51 km2; 4,553
inv.) och Guldsmedshyttan (se d. o.), av vilka
Linde utgör pastorat tills, m. Lindesberg och
Guldsmedshyttan bildar eget pastorat, båda i
Fel-lingsbro kontr. av Västerås stift. Sjörik och
kuperad skogsbygd, som n. v. om Lindesberg
övergår i en höglänt (intill 395 m ö. h.) bergslagsbygd.
7,675 har åker. L. har betydande bergsbruk och
industri, främst i Guldsmedshyttan och
Dalkarls-hyttan samt i samhällena Vedevåg och G u s s e
1-by (439 inv. 1951; masugn och träförädling),
båda vid järnvägen Frövi—Ludvika.
Siggebo-hyttan, en intressant förutv. bergsmansgård, är
nu museum, tillhörande Närkes fornminnesfören.
Lindes förs, begagnar Lindesbergs kyrka.
Linde, von der, ätt, härstammande från
handelsmannen i Stockholm Lorentz Eriksson (d.
1611), inflyttad från Holland. Hans son,
nedan-nämnde L. 1), adlades 1631; dennes tre söner,
bl. a. L. 2), upphöjdes 1651 i friherrlig
värdighet. Ätten utslocknade 1676.
1) Erik Larsson von der L.,
finansman (d. 1636). L. flyttade 1602 till Stockholm,
där han bedrev en omfattande handelsrörelse, som
snabbt gjorde honom till en av Sveriges rikaste
män. Hans stora förmögenhet satte honom i
stånd att lämna kronan stora försträckningar.
Utan att vinna Gustav II Adolfs förtroende togs
han dock av denne i anspråk i finansförvaltningen
och i en mängd utländska affärstransaktioner.
1630 blev han räntmästare. Även under
förmyndarregeringen fick L. flera viktiga finansiella
uppdrag. Hans brev till A. Oxenstierna 1621—
36 äro utg. av N. Edén i A. Oxenstiernas
”Skrifter och brefväxling”, II: u (1905). Berömt är
det ståtliga hus, som L. lät uppföra åt sig vid
Västerlånggatan i Stockholm.
2) Lorentz von der L., den föreg:s son,
frih., militär (1610—70). Han blev under
trettioåriga kriget överste för ett reg:te tyskar och
1647 generalmajor. Han var förtrolig vän med
Karl (X) Gustav, blev 1653 riks- och krigsråd,
sändes 1654 att framföra Karl Gustavs frieri till
en av de holstein-gottorpska prinsessorna, deltog
i Karl Gustavs polska krig och blev därunder
T&55 general av inf. och 1658
fältmarskalklöjtnant; 1665 fältmarskalk. Brev till Karl Gustav
från L. under tiden före tronbestigningen äro
tryckta i ”Handlingar rörande Skandinaviens
historia”, 27 (1845).
Linde, Carl Paul Gottfried von, tysk
kyl-ekniker (1842—1934). Han blev 1868 t. f. och
1872 ord. prof, i teoretisk maskinlära vid
tekniska högsk. i München och kom tidigt att
intressera sig för kylteknik, ett ämne, till vilket
han lämnat väsentliga såväl teoretiska som
praktiska bidrag. Han grundade 1879 och var till 1890
dir. för Gesellschaft für Lindes Eismaschinen,
Wiesbaden, men återvände 1891 till
undervisningsverksamheten för kylmaskiner vid Münchens
tekniska högsk. L. uppfann 1895 en på
Kelvin-Joule-effekten baserad metod för billig framställning av
flytande luft i stor skala och var den förste att
framställa syrgas i fast form. Han är också
uppfinnare av flytande luft-sprängämnen.
Linde, Per Johan Ebbe Fredrik, författare
(f. 1897 27/»), fil. kand, vid Stockholms högsk.
1918, fil. lic. vid Göteborgs högsk. 1928, assistent
vid Tekniska högsk. 1919—23, amanuens i
experimentell psykologi vid Göteborgs högsk. 1925—
31, speciallärare i elektrokemi vid Chalmers
tekniska högsk. 1926—48; teaterkritiker i BLM
1941, Ny Tid 1947 och Dagens Nyheter 1948.
L. har skrivit lyrik och dramatik. Hans lyrik,
framlagd i ”Bräsch” (1924), ”Ur den magiska
kitteln” (1932) och ”Dikter III” (1936), är i
stor utsträckning modernistisk i formen och
in-tellektualistisk till innehållet. L:s dramatik är
vanl. resonerande, hans skådespel utforma sig till
debattinlägg. I ”Brudsporre” (1931) vände han
sig mot den gällande rättsuppfattningen, som han
direkt kritiserade i skriften ”Brott och straff”
(1930). I ”Senapskornet” (1934) prövade han den
äldsta kristendomen, och i ”Isljuset” (1938)
påtalade han de demokratiska staternas
eftergivenhet för fascismen. L. har vidare utg. ”Gilgamesj”
(1946), ett ”skådespel för musik”, och ” Gyllen
-åsnan” (1949), en ”transposition” av motiv ur
Apulejus’ roman ”Metamorphoses”. 1948 utgav
L. stadsskildringen ”Göteborg”.
Lindeberg, Anders, författare (1789—1849).
Han blev student i Uppsala 1806, deltog i krigen
1808—09 och 1813—14 och fick 1821 kaptens
avsked. Sin författarbana började han med en
fosforistparodi 1815, polemik mot Grevesmöhlen
och politiska småskrifter, medarbetade från 1816
i Wallmarks Allmänna Journalen och inköpte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
