Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindegren, 2. Erik - Lindell, Ingvar - Lindells vågfabriks ab. - Lindelöf, 1. Lorentz Leonard - Lindelöf, 2. Uno - Lindelöf, 3. Ernst - Lindeman, Ludvig - Lindemann, Ferdinand - Lindemann, Kelvin - Linden, Gustaf - Linden, Helge - Linder, Erik Hjalmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
735
Lindell—Linder
736
hämningslösa analysen i viss mån fått vika för
helhetsintrycket. Flera av dikterna äro
inspirerade av Halmstadgruppens tavlor och finnas
separat tryckta i samlingsverket
”Halmstadgrup-pen” (1947). Som mångorienterad och
skarpsinnig litteraturkritiker har L. medverkat i ett
flertal tidn., tidskr. och kalendrar. L. var red. för
Prisma 1946—50. L. har även framträtt som
utmärkt översättare från engelska, tyska och
franska.
Linde’ll, Ingvar Albert, ämbetsman (f. 1904
23/s), jur. kand, i Lund 1925, assessor i Svea
hovrätt 1936, hovrättsråd där 1942, lagbyråchef i
Folkhushållningsdep. 1942—49, sekr. i riksdagens
lagutskott 1935—38, skilda uppdrag inom
Folkhushållnings- och Justitiedep., statssekr. i
Justitie-dep. 1947, justitieråd 1949, konsultativt statsråd
1951.
Lindells vågfabriks ab., Jönköping, etablerat
1868, bolagsform från 1942, tillverkar alla typer
av vågar och vågautomater för handel, industri,
post-, tull- och trafikväsen.
Lindelöf. 1) Lo r e n z Leonard L.,
finländsk matematiker, astronom och politiker (1827
—-1908), prof, i matematik vid Helsingfors univ.
1857—74, univ:s rektor 1869—72, överdir. i
överstyrelsen för skolväsendet i Finland 1874—1902;
adlad 1883 och deltog i åtskilliga lantdagar. I
L:s matematiska produktion märkas
undersökningar i variationskalkyl och differentialgeometri
samt ett arbete om det isoperimetriska problemet
för polyedrar. Vidare må framhållas hans
utmärkta ”Lärobok i analytisk geometri” (1864;
5:e uppl. 1909) samt ett försäkringsmatematiskt
arbete om pensionskassor.
2) Uno Lorenz L., den föreg:s son, filolog
(1868—1944), fil. dr 1890, doc. 1892, e. o. prof,
i engelsk filologi 1907, ord. 1921, allt vid
Helsingfors univ. Bland L:s arbeten märkas
undersökningar över fornengelska dial. och uppl. av
”Der Lambeth-Psalter” (2 bd, 1909—14),
”Grunddragen af engelska språkets historiska ljud- och
formlära” (1895), ”Milton” (1920). L. deltog
som medl. av adeln i lantdagarna 1897—1906
samt var lantdagsman 1909—13.
3) Ernst Leonard L., den föreg:s bror,
matematiker (1870—1946), prof, i Helsingfors 1903
—38, fil. hedersdr i Uppsala 1932, ständig sekr.
i Finska vetenskapssocieteten 1934. L. utgav
”Inledning till den högre analysen” (1912) och
en rad andra ypperliga läroböcker (på finska
språket), viktiga arbeten inom funktionsteorien
och teorien för konform avbildning samt
undersökningar ang. existens av och egenskaper hos
lösningar till differentialekvationer.
Lindeman, Ludvig Matthias, norsk musiker
(1812—87), blev 1839 organist vid Vor frelsers
kirke i Kristiania. L. utgav på regeringens
uppdrag koralboken till Landstads ”Salmebog”
(1878), som blev officiellt antagen 1877 och
gällande till 1926. L., som i Norge spelat ung.
samma roll som Hæffner i Sverige, var också en
ivrig samlare av norska folkmelodier. Han
utgav bl. a. det betydande samlingsverket Ӯldre
og nyere norske fj eldmelodier. Samlede og
be-arbeidede for pianoforte” (1853—59),
innehållande ett tusental melodier. — Litt.: O. M.
Sandvik, ”Norsk koralhistorie” (1930).
Lindemann, Karl Louis Ferdinand, tysk
matematiker (1852—1939), prof, i München. L:s
mest bekanta arbete är hans bevis, att talet n är
transcendent, d. v. s. ej kan vara rot till någon
ekvation med heltalskoefficienter. Härigenom
visades olösbarheten av det klassiska problemet
om cirkelns kvadratur.
Lindemann, Edward Kelvin, dansk
författare och journalist (f. 1911). L. gjorde sig först
känd för några icke alltför tungt vägande
arbeten, ”En haandfuld babies” (1931), ”Vi skal
nok blive berömte” (1933; sv. övers. 1934), det
otryckta skådespelet ”Unge mennesker”, uppfört
1934, och ”Alt levende lyser” (1938). Under den
tyska ockupationen av Danmark under 2:a
världskriget tilldrog sig L. uppmärksamhet genom ett
par historiska romaner, som innehöllo
anspelningar på den aktuella politiska situationen,
”Huset med det grönne træ” (1942; sv. övers. 1943)
och ”Den kan vel frihed bære” (1943; sv. övers,
s. å.). Den senare romanen blev konfiskerad, och
L., som varit medl. av det illegala danska
för-fattarrådet, uppehöll sig som politisk flykting i
Sverige och Finland 1944—45. Han har efter
kriget utg. ”Gyldne kæder” (1948; sv. övers.
1949), ”Lykkens tempel” (1949) och ”Min rejse
til Rusland og andre alvorlige betragtninger”
(s. å.).
Linden, Gustaf Martin, regissör och
teaterledare (1875—1936). L. var 1900—04 anställd
som skådespelare vid Svenska teatrarna i
Stockholm och Helsingfors samt 1904—06 vid Stora
teatern i Göteborg, var 1907—17 och 1921—32
regissör vid Dramatiska teatern samt ledde 1917
—19 Lorensbergsteatern i Göteborg och 1919—26
Skansens friluftsteater. L. gav många vackra
och högt skattade prov på en regikonst, präglad
av djupt allvar och kunnande samt av levande
scenisk fantasi, säkert omdöme och förnäm smak.
Linden, Helge, målare (f. 1897 Wø), en av
de främsta representanterna för den
formförenk-lande svenska ”purismen”. L. började 1922 sina
studier för Carl Wilhelmson och kom genom
kamraten T. Jovinge i kontakt med den franska
kubismen och den abstrakta purismen. De
impulser han här mottog ledde till en klar
bildorganisation och en fast renodling av motivet
(”Seglet”, ”St. Tropez”, 1929). Under 1930-talet
fick L:s naturskildring en mer romantisk prägel.
Senare har han med bibehållande av det
stäm-ningsfyllda anslaget drivit den summariska
förenklingen till en nästan abstrakt renhet (”Utsikt
från mitt fönster i Djupvik”, 1938).
Linder, Gustaf Erik Hjalmar, publicist,
radioman, litteraturhistoriker (f. 1906 17/s), fil.
kand, i Uppsala 1928, fil. dr vid Stockholms
högsk. 1942; medarbetare i Svenska
Morgonbladet 1931, 2:e red. där 1937—45. Han blev
radiokrönikör 1941, deltog i 1943 års rundradio
utredning, var chef för Radiotjänsts föredrags-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
