Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturhistoria - Litteraturkritik - Litteraturtidning - Litteratör - Litteris - Litteris et artibus - Litterär - Litterär äganderätt - Little Rock - Littles sjukdom - Littlewood, John Edensor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
823
Litteraturkritik—Littlewood
824
Svensk 1. har vuxit fram i nära anknytning till
utländsk. 1600- och 1700-talsforskarna, ss. J.
Schefferus, A. A. v. Stiemman och J. H. Lidén,
utarbetade bbiliografiska och biografiska verk.
Nyromantikerna införde den estetiska och
psykologiska analysen. L. Hammarskölds ”Svenska
vitterheten” (1818—19, ny uppl. av P. A.
Son-dén 1833), den första eg. svenska 1., är rik på
faktiska uppgifter men starkt personlig i
värderingen. Atterbom gav i ”Svenska siare och
skalder” (1841—55, ny uppl. 1862—64) en serie
levnadsteckningar och litterära karakteristiker. P.
Wieselgrens ”Sveriges sköna litteratur” (1833—
49) har värde som materialsamling. B. E.
Malmströms ”Grunddragen af svenska vitterhetens
■historia” (1866—68) är närmast en kompilation.
A. Fryxells ”Bidrag till Sveriges 1.” (1860—62)
är ett talangfullt men synnerligen partiskt arbete,
riktat mot nyromantiken. En liknande tendens
spåras i ”Svenska vitterhetens häfder” (1873—95)
av G. Ljunggren, som dock för sitt arbete
bedrivit en mera noggrann källforskning. Det senare
gäller i ännu högre grad om H. Schück och K.
Warburg, som med stor energi utarbetat
monografier och översiktsarbeten. På den grund, som
dessa forskare lagt, ha efterföljande arbetat
vidare, trängt djupare, korrigerat och fört in nytt
material och nya synpunkter, de senare icke
sällan hämtade från utländsk 1. Nämnas kunna M.
Lamm, A. Blanck, Albert Nilsson, F. Böök,
S. Ek, J. Nordström, Henry Olsson, O.
Holmberg, A. Werin, C. Santesson, V. Svanberg och
G. Tideström samt finlandssvenskarna W.
Söder-hjelm, Y. Him, G. Castrén, E. Ekelund och
E. N. Tigerstedt.
Litteraturkritik. Den moderna 1. utbildades i
Frankrike under mitten av 1800-talet i nära
samband med den periodiska litteraturens snabba
expansion. De främsta representanterna för denna
till den bildade allmänheten vädjande 1. voro
C. A. Sainte-Beuve och H. Taine, båda
efterbildade utomlands. Under slutet av 1800-talet
framträdde bl. a. F. Brunetière, som gjorde
anspråk på att driva objektiv 1. men som för
många framstod som odlare av en dogmatisk 1.,
mot vilken uppträdde bl. a. A. France och J.
Lemaitre, som utbildade en impressionistisk,
sub-jektivistisk 1., som man också möter hos R. de
Gourmont. Den franska 1. tjänade i stor
utsträckning som mönster för 1. i andra länder.
Beaktade kritiker i Egnland under åren före och
efter sekelskiftet 1900 voro M. Arnold, S. Lee,
E. Gosse och A. Bennett, i Tyskland W. Scherer
och O. Brahm, i Danmark G. Brändes, H. Bang,
V. Vedel och J. Jörgensen, i Norge G. Gran,
C. Nærup, S. Bödtker och N. Kjær, i Sverige
O. Levertin, Ola Hansson och T. Hedberg.
Under 1900-talet har 1. spelat en ständigt växande
roll i kulturlivet i skilda länder, fortfarande nära
knuten till pressen men också understödd av
radion, men någon kritiker av samma rang och
inflytande som de franska under 1800-talet har
icke framträtt. Av företrädare för 1. i Sverige
efter 1900 kunna nämnas F. Böök, B. Lidforss,
E. Hedén, J. Landquist, T. Fogelqvist, Klara Jo-
Medaljen Litteris et artibus under Gustav V:s tid.
Av A. Lindberg.
hanson, A. Österling, O. Holmberg, A. Werin,
V. Svanberg, S. Selander, I. Harrie, T. Jonsson,
A. Lundkvist, Margit Abenius, S. Ahlgren, E.
Hj. Linder och H. Ahlenius, i Finland E.
Kihl-man och Hagar Olsson.
Litteraturtidning, en av G. A. Silverstolpe
1795—97 i Stockholm och Uppsala utg. tidskrift
(4 h. årk). Mer än hälften av innehållet ägnades
åt recensioner, mest av utländska arbeten.
Förnämste medarbetaren var B. Höijer.
Litteratör, skriftställare.
Li’tteris, internationell humanistisk
recensions-tidskrift, utg. i Lund 3 ggr årligen 1924—30,
red. av B. Liljegren och L. Weibull.
Litteris et a’rtibus, lat., ”för vetenskap och
konst”, belöningsmedalj, präglad först av
kronprins Karl (sedermera Karl XV) för
vetenskapsmän och konstnärer. Framsidan bär den
regerande konungens bröstbild med latinsk omskrift,
frånsidan inskriften ”Litteris et artibus” inom en
öppen lagerkrans. Medaljen utdelas till såväl
svenska som utländska män och kvinnor numera
i 8:e storleken, präglas alltid i guld, är försedd
med kungl. krona samt bäres i blått band på
bröstet. — Litt.: K. Löfström, ”Kungl.
medaljen L.” (1935)-
Litterär, litteratur-, boklig, vitter.
Litterär äganderätt, se Författarrätt och
Förlagsrätt.
Little Rock [li’tl rå’k], huvudstad i
Arkan-sas, U.S.A., vid Arkansas River; 102,200 inv. I
L:s omgivningar finnas stora bauxitgruvor, som
lämna c:a 4/s av U.S.A:s hela bauxitproduktion;
kol, olja och naturgas.
Littles sjukdom [li’tls] (efter den engelske
läkaren W. J. Little, 1810—94), dubbelsidig
förlamning av extremiteterna hos barn, orsakad
av skador på hjärnan (el. ryggmärgen) vid
förlossningen. Orsaken kan även vara medfödd
syfilis.
Littlewood [lihlæod], John Edensor,
engelsk matematiker (f. 1885), prof, i Cambridge
1928. L. har i en rik produktion lämnat
betydande bidrag till spec. funktionsteorien. Särsk. må
nämnas läroboken ”The elements of the theory
of real functions” (1926) och monografien
”Lec-tures on the theory of real functions” (1944). I
ett originellt och fruktbärande samarbete med G.
H. Hardy har han behandlat särsk. analytisk
talteori.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
