- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 13. Kufstein - Longör /
887-888

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljusgårdsbildning - Ljushuggning - Ljushult - Ljuskopiering - Ljuskrona

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

887

Ljusgårdsbildning—Ljuskrona

888

Schematisk bild, som visar hur ljusgårdar uppstå.
Upptill ett filmskikt i genomskärning, nedtill den
ringformade reflexionsljusgården och inuti denna
diffusionsljusgården.

Ljusgårdsbildning, fotogr., den spridning av
ljuset, som uppträder i det fotografiska
negativskiktet kring bilddetaljer med stora kontraster,
t. ex. i interiörer med ljusa fönster. Man skiljer
på reflexions-1. och diffusions-1. Reflexion
s-Ijusgårdar uppstå genom att ljus tränger
igenom emulsionsskiktet och reflekteras från
underlaget, särsk. från dess undersida, samt
träffar det ljuskänsliga skiktet på nytt men nu
underifrån. Kring en lysande punkt el. lampa bildas
då en cirkelrund ljusgård. L. är ej så kraftig
hos ljusgårdsfritt negativmaterial, som
försetts med ljusgårdsskydd.
Diffusions-Ijusgårdar uppstå under samma förhållanden
genom ljusets reflexion och brytning mellan
brom-silverkornen i emulsionsskiktet. Denna 1., som
medför en diffus utbredning av en lysande punkt,
kan inom vissa gränser förhindras genom
färgning av skiktet.

Ljushuggning, genomhuggning i medelålders
och stundom även i äldre skogsbestånd för att
genom ökad ljustillförsel till de kvarlämnade,
kvalitativt bästa träden stimulera dessa till
fortsatt hög tillväxt.

Ljushult, sn i Älvsborgs län, Kinds hd, s. ö.
om Borås; 48,47 km2, 889 inv. (1952). Skogs- och
bergsbygd, uppdelad av djupa dalar. 466 har
åker. Tätorten Aplared (351 inv. 1951) har
kon-fektionsindustri. Kyrkan uppf. av trä 1658.
Ingår i Sexdrega, Roasjö, L:s och Hillareds
pastorat i Göteborgs stift, Kinds kontr. Tillhör
storkommunen Lysjö.

Ljuskopiering, fotogr., benämning på ett
flertal inbördes olika metoder för direkt
kontaktkopiering i oförändrad skala av ritningar m. m.
L. utföres med hjälp av bågljus el.
kvicksilverljus på papper el. genomskinligt filmunderlag,
vilket preparerats så, att det har en svag
ljuskänslighet och genom en enkel fixerings- el.
framkallningsprocess ger en kontrastrik och
hållbar bild. Redan 1842 införde J. Herschel
blåkopieringen el. cyanotypien, som
se

dan varit den viktigaste ljuskopieringsmetoden
ända fram till 1930-talet och alltjämt användes.
Den förekommer vanl. som negativmetod och ger
vita linjer mot blå botten, men även en
positivmetod har använts. Principen för bildens
uppkomst är, att vissa järnsalter (ferrisalter) vid
kraftig belysning i närvaro av organiska ämnen
(här papper) reduceras till ferrosalter. En
nackdel är, att bilden ”framkallas” med vatten, vilket
medför en okontrollerbar uttänjning, resp,
hopkrympning av det tunna papperet. Ferrisalt
användes även för bläckkopiering, en
tidigare vanlig metod, som gav svarta linjer mot
vit botten. De viktigaste metoderna äro numera
diazotypimetoderna, hos vilka det
Ijus-känsliga ämnet är en diazoförening, som vid
belysning sönderdelas och reagerar med fenol el.
annan lämplig ”kopplingskomponent” under
bildandet av azofärgämne jämte fri syra. Bilden
framkallas efter belysningen med alkali, vanl. i
form av ammoniakånga, varefter kopian ej
behöver sköljas. Utom denna torra metod,
där kopplingskomponenten ingår i det
ljuskänsliga skiktet, förekomma även halvtorra
metoder, där papperet endast är preparerat med
diazoföreningen, medan kopplingskomponenten
ingår i den alkaliska framkallningslösningen, med
vilken papperet endast svagt fuktas. De flesta
diazotypimetoderna ge direkt positiva kopior med
mörka linjer på vit botten. Det första
diazotypi-papperet, ozalidpapperet, som kom i marknaden
redan 1924, ger en bild i brunröd ton, men
sedan ha andra metoder med olika mörka toner
utarbetats. Både belysningen och framkallningen
utföras vanl. i en kopieringsmaskin och gå
mycket snabbt och bekvämt. I st. f.
pappersunder-lag användes även olika slag av genomskinlig väv,
film el. cellulosahydrat (cellofan). Ozaphanfilm,
vilken användes som en billig ersättning för
smalfilm, framställes genom en diazotypimetod på
cellofanunderlag. Samtliga här beskrivna
metoder lämpa sig endast för heltonbilder. För
kontaktkopiering av original med halvtoner
användes reflexkopiering, en metod, som står 1. nära
men som erfordrar vanligt fotografiskt papper
med dess mera omständliga process för bildens
framställning genom både framkallning, fixering
och skölj ning. Reflexkopiering tillämpas även vid
retocémetoden, en speciell metod, varvid
belysningen sker genom ett fint raster på
diazo-typifilm. Metoden lämpar sig både för hel- och
halvtonbilder. I st. f. kontaktkopiering av
ritningar m. m. användas i stor utsträckning mer
el. mindre automatiserade avfotograferingsmetoder
med reproduktionsautomater.

Ljuskrona, sedan medeltiden brukad som
variant till ljusstaken. Äldst förekommo sådana
uteslutande i kyrkorna och torde delvis ha haft
också en symbolisk betydelse. Detta är t. ex.
påtagligt i fråga om de stora kronor från 11
ootalet, vilka finnas i Aachen, Hildesheim m. fl.
kyrkor, en gång även i Lunds domkyrka, vilka
föreställa den heliga staden, dess stadsmur med
torn och tinnar. Under äldre medeltid nyttjades
i Sverige nästan enbart kronor av ett el. flera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffm/0546.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free