- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 13. Kufstein - Longör /
933-934

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lokomotiv - Elektriska lok - Motorlok - Lokovara - Lokris - Lokroi - Lokrume - Loksele - Lokstad - Loksvulster - Lokträ - Loligo - Lolium

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

933

Lokovara—Lolium

934

Principritning för hålaxelupphängning.

1. med 3 kopplade drivaxlar i l:s fasta ramverk
samt en löpaxel i vardera änden. Enkelaxeldrift
anges med en liten nolla efter
drivaxelbeteckningen.

Motorlok är en relativt ung typ av
dragkrafts-materiel, utformad i större enheter först 1912.
Moderna motorlok byggas med dieselmotorer som
kraftkälla. Effektbelopp om 2,000 hk per motor
äro icke ovanliga. Kraftöverföringen mellan
motor och drivaxlar är vanl. elektrisk el. hydraulisk;
rent mekanisk kraftöverföring med koppling och
växellåda förekommer endast på lätta 1. Vid
elektrisk kraftöverföring driver dieselmotorn en
likströmsdynamo, vilken i sin tur lämnar ström
till banmotorerna. Dessa äro vanl. upphängda
i tasslagermontage. Vid hydraulisk
kraftöverföring driver dieselmotorn ett turbinhjul, arbetande
i olja, och det så alstrade oljetrycket driver ett
motsvarande pumphjul, som på större 1. via en
blindaxel påverkar drivhjulen. Sin största
utveckling ha dieselloken funnit i U.S.A. Ett
amerikanskt motorlok består ofta av två, tre el. fyra
sammankopplade enheter, vardera med en effekt
av 2,000 hk el. mera. I Sverige ha motorlok
icke kommit till större användning i linjetjänst,
på gr. av att elektrifiering utgjort ett mera
fördelaktigt alternativ. — Loko motorer kunna
sägas vara små motorlok. De utrustas i allm. med
endast en motor, numera av dieseltyp, om 150 å
200 hk. Kraftöverföringen är hydraulisk el.
mekanisk. Manövrering och skötsel äro så enkla,
att 1. kunna bemannas med personal i
biträdes-grad. Lokomotorer användas vid Statens
järnvägar i stor utsträckning för växling och även
för framförande av lätta godståg på korta
sträckor. — Gasturbinlok ha som primär
kraftkälla en gasturbin, vilken medelst elektrisk
kraftöverföring driver lokhjulen. Försökslok ha
byggts i Schweiz, U.S.A. och England.
Effektbeloppen ha hållit sig vid 2,000 å 3,000 hk, mätt
på kopplingen till generatorn. —
Trycklufts-1 o k användas i gruvor, där fara för
gasexplosion föreligger, gnistbildning måste undvikas och
motorlok, som försämra luften, ej äro lämpliga,
Tryckluften medföres, kraftigt förtätad, i
behållare el. flaskor och användes som drivkraft i
cylindrarna. Liksom det ”eldlösa” 1. har
tryck-luftslok blott inskränkt driftsområde (c:a 12
km); fyllningstryck c:a 150 å 200 kg/cm2. — Se
vidare Järnväg.

Lo’kovara, vara, som vid köpeavtalets
ingå

ende finns på den ort, varifrån den skall
levereras.

Lo’kris (grek. Lokri’s, lat. Lo’cris),
forngre-kiskt landskap i två skilda delar: 1) de östliga
lokrernas land vid sundet vid Eubea, från
Beo-tiens nordgräns till Thermopyle, delat i de
opun-tiska och de epiknemidiska lokrernas områden;
2) de västliga el. ozoliska lokrernas land vid
Korintiska viken från Fokis’ v. gräns till inloppet
i viken; viktigare städer: Amfissa och
Naupak-tos.

Lo’kroi (grek. Lokröi’, lat. Lo’cri),
forngre-kisk stad i sydligaste Italien, grundlagd av
ozoliska lokrer (se Lokris), även kallad det
epize-f y r i s k a L. Här verkade väl före mitten av
600-talet lagstiftaren Zaleukos. Betydande rester
vid Gerace, tempelruiner, skulpturer, vaser m. m.

Lokrume, sn på Gotland, i Bro ting, närmast
s. v. om Tingstäde; 34,34 km2, 387 inv. (1952).
Odlad slätt, till en del på utdikad myrmark. 1,620
har åker. Kyrkan, ett verk av Elasticus, är möjl.
invigd 1287. Vid Lauks konserverad ruin av
medeltida stormanshus samt gårdskors (se bild 9 å
pl. vid Gotland). Ingår i Västkinde, Bro, Fole
och L. pastorat i Visby stift, N. kontr. Tillhör
storkommunen Tingstäde.

Loksele, se Sele.

Lokstad, den del av bogen, mot vilken lokan
vilar.

Loksvulster, veter., små, av vanliga
varbak-terier förorsakade svulster i lokstäderna. L. skola
öppnas och varhålan renspolas med antiseptiska
lösningar. För att förekomma 1. tvättas lokor
och lokstäder emellanåt med sublimatlösning.
Djupliggande bogsvulst är en
svårartad, större svulst i en av bogens muskler och
lymfkörtlar därinnanför, ofta förorsakad av en
särskild bakterie (Bothryomyces equi). Den
kräver en mera ingående operation.

Lokträ, se Sele.

Loligo, se Bläckfiskar, sp. 315.

Lo’lium, grässläkte med sammansatt ax och
två- el.
flerblommiga, platta
småax, som vända
ena kanten mot
axfästet. L.
te-mulentum, d å
r-r e p e, är ett
ettårigt ogräs. Det
har giftiga korn,
som förorsaka
yrsel och
mattig-het. Det
fleråriga L.
peren-ne, engelskt
r a j g r ä s, odlas
som foderväxt
och i gräsmattor.
Likaledes odlas
det närstående L.
multif lorum,
italienskt r a
j-g r ä s, som avvi-

Lolium perenne, engelskt rajgräs.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffm/0577.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free