Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lolium - Lolland, Låland - Lolland-Falsters stift - Lollarder - Lolo - Lom - Lom (Norge) - Lombard - Lombard, Alf - Lombardi, Pietro - Lombardiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
935
Lolland—Lombardiet
936
ker genom borstbärande yttre blomfjäll;
förvildat i s. Sverige.
Lolland [lådan], L å 1 a n d, dansk ö, skiljes
från Själland av Smålandsfarvandet, från
Fals-ter av det smala Guldborg sund; 1,240,7 km2,
87,150 inv. Kusten är flack, särsk. i s., där man
mot havet uppfört vallar, vilka skydda 177 km2
mark, som delvis ligger under havsytan. L. är en
svagt böljande slätt, vars jordmån är fruktbar
moränlera, till omkr. 70 % odlad (betydande
sockerbetsodling). Högsta punkten är 30 m ö. h.
Fem städer: Maribo, Nakskov, Saksköbing,
Rödby och Nysted. Broförbindelser med Falster vid
Nyköbing och Guldborg. L. tillhör Maribo amt
och L.-Falsters stift.
Lolland-Falsters stift, omfattar Lolland och
Falster med kringliggande småöar. Stiftsstad är
Nyköbing.
Lollärder (trol. av holl. lollen, sjunga sakta),
anhängare av en fromhetsrörelse, som de av J.
Wycliffe utsända vandrarpredikanterna
framkallat. Den åsyftade en religiös reformation efter
biblisk och urkristen förebild. Rörelsen, som
redan på 1380-talet fick ett visst
socialrevolutio-närt inslag, vann i början enorm framgång, men
omkr. 1400, enade sig kyrka och regering i att
söka utrota kätteriet. 1401 infördes inkvisition
och kättarbränning, och 1409 förbjöds
översättning el. läsning av bibeln utan konvokationernas
godkännande. Till dem, som måste bestiga
bålet, hörde också l:s främste ledare, Sir John
Oldcastle. Rörelsen sjönk nu mer och mer undan
i det fördolda men bibehöll sin makt i form av
en antiklerikal folkstämning och en böjelse för
bibelläsning och konventikelväsen, som sedan
levde upp i puritanismen och independentismen. —
Litt.: J. Gairdner, ”Lollardy and the
reformation in England” (4 bd, 1908—13).
Lolo [lå’lå], folkstam i svårtillgängligare
bergstrakter av de kinesiska provinserna Si-chuan,
Kuei-chou och Yün-nan. Till utseendet mindre
”mongoliska” än kineserna, äro 1.
naturfolkstammar, sysselsatta med enklare jordbruk,
boskapsskötsel, jakt och fiske. Deras språk torde
snarast tillhöra de tibetoburmanska. En egen skrift
är tillskapad under påverkan av den kinesiska.
Lom. 1) Se Åra. — 2) Se Lomsläktet.
Lom, norskt härad i Opland fylke, omfattar
Ottas dal (bidal till Gudbrandsdalen) och
omgivande fjäll, bl. a. Jotunfjällens högsta partier;
c:a 3,000 inv. Livlig turisttrafik. Vid Ottavatn,
en märklig treskeppig stavkyrka, uppförd trol.
omkr. 1200.
Lombard [låmbä’rd], person från Lombardiet.
Lombarder kallades under medeltiden de
norditalienska bankirer, som till stort antal slogo sig ned
i det övriga Europa. Då en huvudgren av deras
verksamhet bestod i att bevilja lån mot
handfången pant, har namnet 1 o mb a r d 1 å n
uppstått och fortlevat till våra dagar.
Lombard [låmbä’rd], Alf, språkforskare
(f. 1902 V7), doc. i romanska språk i Uppsala
1930, fil. dr där 1931, prof, i Lund 1938. L.
har utg. bl. a. en populariserande bok, ”Europas
och den vita rasens språk” (1926), samt verken
Pietro Lombardi: Palazzo Vendramin-Calergi i Venedig.
”La prononciation du roumain” (i935) och
"L’infinitif de narration dans les langues
ro-manes” (1936). Han har även behandlat nutida
svenskt riksspråk, bl. a. i skriften ”Sydsvenska
och uppsvenska” (1945), samt grundat avh.-serien
”Études romanes de Lund” (1940 ff.).
Lomba’rdi [låm-], Pietro, italiensk
bildhuggare och arkitekt (1435—1515), verksam först i
Padova och därefter i Venedig, där han, delvis
tills, m. sina söner, utförde dekorativa
skulpturarbeten för kyrkor, kloster och palats, däribland
ett stort antal gravmonument. L:s son Tu 11 io
L. (omkr. 1455—1532) utförde talrika
påvemonument i Venedigs kyrkor och medverkade vid
uppförandet av S. Salvatore i samma stad.
Lombardiet [låm-], it. Lombardia, landsdel i
n. Italien, huvudsaki. n. om Po mellan Ticino och
Gardasjön; 23,801 km2; 6,551,000 inv. L:s
huvuddel utgöres av Poslättens centrala parti.
Huvudnäringen i alplandet är extensiv boskapsskötsel,
på slätten intensivt åkerbruk och intensiv
boskapsskötsel; här är L. ett av Europas tätast
befolkade områden, framför allt inom triangeln
Milano—Varese—Bergamo. övergångsbältet mellan
Alperna och slätten utmärker sig särsk. för milda
vintrar; här odlas persikor, aprikoser,
mullbärsträd, oliver, apelsiner och citroner. Slätten med
dess heta och fuktiga sommarklimat och väl
genomförda konstbevattning präglas av
spannmålsodling (vete, majs, ris). Dessutom ligger här
med Milano som centrum Italiens största
industriområde med särsk. textilindustri (siden). —
L. ansågs i antiken ligga utanför Italien och
tillhörde inom romarriket prov. Gallia cisalpina.
I det langobardiska kungariket Italien utgjorde
L. däremot den centrala delen — det bär sitt
namn efter langobarderna —, likaså i det
italienska kungarike, som uppstod vid det
karoling-iska väldets sönderfallande och från 900-talet var
anknutet till Tysk-romerska riket. Milano
behärskade huvuddelen av L. intill 1400-talet, då ö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
