Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Loti, Pierre (Julien Viaud) - Lotion - Lotofager - Lotorp - Lots - Lotsaspirant (lotslärling) - Lotsbåt - Lotsdirektör - Lotsdistrikt - Lotsfisk el. lots - Lotsflagga - Lotsförman - Lotsförordningen - Lotshemman - Lotsinspektör - Lotskapten - Lotskontor - Lotskutter - Lotsled - Lotslöjtnant - Lotsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
Lotion—Lotsning
18
Rochefort av gammal sj ömanssläkt, ägnade sig
L. åt sjöofficerens yrke, som tillfredsställde hans
passionerade reslust och tidigt bragte honom i
kontakt med de exotiska miljöer han skildrade
med mästerskap. En turkisk haremsdam är
hjältinnan i ”Aziyadé” (1879), en brun Tahitiflicka
i ”Rarahu” (1880) och med ”Madame
Chrysan-thème” (1887) gav L. en idealiserad bild av
Nip-pons döttrar, som
hänryckte Europa och
flitigt efterapades.
Sitt bästa gav L. i
två berättelser från
Bretagne, den sj
älvbiografiska ”Mon
frè-re Yves” (1883) och
den briljanta fiskar
-skildringen ”Pécheur
d’Islande” (1886), samt
i ”Ramuntcho” (1897),
där det baskiska
gränslandets smugglarro-mantik återgivits med
oöverträff lig
lokalko
lorit. Bland hans senare reseböcker må nämnas
”Vers Ispahan” (1904), ”La mort de Philae”
(1908) och ”Un pèlerin d’Angkor” (1912).
Självbiografisk är ”Prime jeunesse” (1920). Led. av
Franska akad. 1891. Efter L:s död ha utgivits
”Lettres å Mme Juliette Adam” (1924),
”Journal intime” (2 bd, 1925—29), ”Correspondance
inédite” (1929). Flera av L:s romaner och
reseskildringar äro övers, till svenska. — Litt.:
Mo-nogr. av N. Serban (1924) och C. Farrère
(1930).
Lotion [låsjå’], fr., tvättning; hudvatten.
Lotofäger (”lotusätare”), grek. myt.
Odys-seus förtäljer (i Odysséen, IX, 81 ff.), att han
en gång kom till ett folk, 1., som bjöd hans
följeslagare att äta lotusfrukten. De, som smakat
den, ville ej återvända utan stanna kvar och
ständigt njuta den. L. lokaliserades senare till den
libyska kusten.
Lotorp, del av Finspångs köping.
Lots, allmänna benämningen på person, som
har till uppgift att efter kallelse vägleda fartyg.
L. i svenska statens tjänst benämnes
krono-1 o t s. För att vara berättigad att lotsa skall 1.
ha avlagt lotsexamen och erhållit styrsedel. L.,
anställd av svensk kommun för lotsning inom
hamnområdet, benämnes hamnlots. För
lotsning i Vänern håller Vänerns seglationsstyrelse
ett fåtal 1.; likaså äro särsk. 1. anställda för
lotsning i Trollhätte kanal och i Göta kanal.
Vidare förekomma, dock utan samband med den
egentliga lotsningstj änsten, s. k. 1 å n g 1 o t s a r.
— I utlandet bilda 1. här och var ett slags bolag
el. skråföreningar för verkställande av lotsning.
— Yrkesbenämningen ”lots” började att i
Sverige tagas i bruk under senare delen av
1600-talet. Jfr sammansättningar nedan.
Lotsaspirant (tidigare lotslärling), vid
lotsplats antagen yngre sjöman, lämplig för
utbildning till kronolots. Efter genomgången
lotsexamen erhåller 1. ”styrsedel” för lotsning av
fartyg med mindre djupgående och efter hand
”full styrsedel”.
Lotsbåt, den allmänna benämningen på de
båtar, varmed lotsarna utföra lotsuppassning. De
utgöras numera huvudsaki. av mycket sjödugliga
motorkuttrar och motorbåtar med segel som
reservdrivkraft. De hållas av lotspersonalen mot
ersättning från staten; på vissa platser äro de
dock lotsverkets egendom. — Som
igenkännings-tecken föra de svenska 1. en vit och blå flagga
(I o t s f 1 a g g a). Under mörker föra de, under
den i ombordläggningsreglementet föreskrivna
vita topplanternan, en lanterna med ett runt
horisonten synligt rött ljus.
Lotsdirektör. 1) Från slutet av 1600-talet till
1888 titeln för den ämbetsman, som numera
benämnes generallotsdirektör (se Lotsstyrelsen). —
2) Chef för lotsdistrikt, se Lotsverket.
Lotsdistrikt, se Lotsverket.
Lotsfisk el. 1 o t s, Nau’crates du’ctor, tillhör
fam. taggmakrillar bland benfiskarna. Den når
en längd av intill 50 cm, är till färgen blågrå
med fem mörka, runt kroppen gående tvärband
och igenkännes f. ö. på den till tre stora taggar
reducerade främre ryggfenan. L. är bekant för
sin egendomliga vana att följa hajar o. a.
rovfiskar ävensom fartyg, något, som givit
anledning till namnet. Köttet är ätligt.
Lotsflagga, se Lotsbåt.
Lotsförman, se Lotsverket.
Lotsförordningen, av K. m:t fastställd,
fr. o. m. V7 1937 gällande förordning, varigenom
lotsningstj änsten vid Sveriges kuster regleras.
Däri stadgas om behörighet att förrätta lotsning
och skyldighet att anlita kronolots, om
fartygs-befälhavarens och kronolotsens ömsesidiga
skyldigheter, om lotspenningar och övriga
ersättningar till kronolots, om fyrar o. a.
säkerhetsanstal-ter för sjöfarten samt om laga domstol och
rättegång i mål rörande lots- och fyrinrättningar.
Lotshemman, en inst. från Gustav Vasas
dagar, fordom åläggande vissa vid kusten boende
hemmansägare att emot skatte- o. a. friheter
avlöna ”styrmän” för konungens skepp.
Förteckning över forna och nuv. 1. finnes i en ”1 o t
s-j 0 r d e b o k”. Inst. är under avveckling.
Lotsinspektör, se Lotsverket.
Lotskapten, äldre titel för chef för lotsdistrikt,
nuv. lotsdirektör (se Lotsverket).
Lotskontor, det vid varje lotsplats befintliga
kontor, varest sjöfarande äga beställa lots.
Lotskutter, se Lotsbåt.
Lotsled, för allmän sjöfart avsedd farled, vari
kronolots är skyldig att efter kallelse framföra
fartyg.
Lotslöjtnant, äldre titel för lotsinspektör.
Lotsning, den vägledning till sjöss el. i
farled, som lämnas av lots. L. i svenskt farvatten
kan vara av 3 slag; den vanliga, som sker i
lotsled, distanslotsning och 1. över öppen sjö.
Därjämte förekommer s. k. hamnlotsning, avseende
förflyttning och förtöjning m. m. inom
hamnområde. Man talar även om inlotsning (till hamn)
och utlotsning (från hamn).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
