Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lucretius, Titus Carus - Lucullus, släkt - Ludd - Luddenätter - Ludditer - Luddtåtel - Ludendorff, Erich - Luder - Ludgo - Ludi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
Lucullus—Ludi
46
leken, samt den för materialisten oundgängliga
maningen till resignation. — Se E. Fehr, ”T.
Lucretius Carus. Om Naturen” (1897), och O.
Levertin, ”Till naturens epos” (i ”Diktare och
drömmare”, 1898).
Lucu’llus, fornromersk släkt, gren av
Lici-niernas ätt. Dess mest bemärkte medlem, L
u-c i u s Licinius L. (omkr. 116—56 f. Kr.),
tjänstgjorde som Sullas kvestor i första kriget
mot Mithridates 87 f. Kr. Konsul 74, avgick
han till Asien som överbefälhavare i det nya
kriget mot Mithridates, som måste söka sin
tillflykt hos sin måg Tigranes av Armenien. L. vann
(69) en lysande seger vid Tigranes’ nya
huvudstad, Tigranocerta, men måste efter senare
motgångar och motarbetad av finansmännen i Rom
lämna befälet åt Pompeius (66). Som krigare
hade L. visat lysande egenskaper; som politiker
i Rom hade han mindre framgång. Hans kamp
mot Pompeius blev till skada för nobilitetens sak,
som han ville tjäna. Särskilt omtalad har L.
blivit genom sina rikedomar och den lyx, varmed
han omgav sig (därav uttrycket ”lukulliska
fester”). Hans bildningsintresse var stort, och för
hellenisk odling hade han öppet sinne.
Ludd, stad i Israel, se Lydda.
Luddenätter, svenskt allmogenamn på de 5 el.
7 nätterna omkring Filippus (nu Valborg; 1 maj).
De anses i allm. vara kalla. L. kallas i Skåne
naddarna el. valborgsnaddarna och
äro i v. Sverige kända som en köldperiod under
namn av korsmässodagarna.
Ludditer, organiserade band av
fabriksarbetare i England, som förstörde maskiner, enär
de i dessa sågo en orsak till den rådande
arbetsbristen. De uppträdde i Nottingham med
omnejd 1811 och inom vidsträcktare område 1816.
De fingo sitt namn efter den svagsinte Ned
Ludd, som omkr. 1779 förstört maskiner i en
strumpfabrik.
Luddtåtel, bot., se Holcus.
Ludendorff [lö’dandårf], Erich Friedrich
Wilhelm, tysk militär (1865—1937). Han blev
officer vid infanteriet 1882 och kapten vid
generalstaben 1895, där han befordrades till överste 1911.
Han blev 1908 chef för generalstabens
”Auf-marschabteilung”. I denna egenskap utarbetade
han ett förslag till härens förstärkning med tre
nya armékårer för att kunna genomkämpa ett krig
på två fronter. Förslaget förelädes dock endast i
stympat skick riksdagen, och i samband härmed
torde sättas L:s förflyttning 1913 från
generalstaben till en regementschefspost. I april 1914
blev L. generalmajor och brigadchef (i
Strass-burg). Vid 1 :a världskrigets utbrott blev han som
överkvartermästare vid 2:a armén placerad vid
västfronten; tillfälligheternas spel gjorde, att han
vid angreppet mot Liège fick självständigt befäl,
och det var genom en rask kupp av L., som
fästningen snabbt föll i tyskarnas händer. L.
mottog 22 aug. sin utnämning till chef för den
i östpreussen av Hindenburg kommenderade 8:e
arméns stab. Därmed inleddes en samverkan
mellan dessa män, vilken varade i fyra år. När
Hindenburg blev överbefälhavare på tyska östfronten
nov. 1914, befordrades L. till generallöjtnant. Då
Hindenburg 28 okt. 1916 kallades till stora
högkvarteret och där efterträdde Falkenhayn som
generalstabschef, blev L. general av infanteriet
och tillträdde den nyskapade befattningen som
förste generalkvartermästare. Efter de stora
segrarna på östfronten 1916—17 sökte L. framtvinga
ett avgörande på västfronten genom att isolera
och krossa den engelska armén. Sedan detta
misslyckats, insåg L. i aug. 1918, fast för sent, att
kriget var militärt
förlorat, och tillrådde
inledande av
förhandlingar med fienden. 26
okt. nödgades han av
rikskanslern prins Max
av Baden att avgå,
då hans meddelanden
till riksregeringen och
militära åtgärder
syntes ganska
motsägelsefulla. Efter
fredsslutet anslöt sig L. till
den nationalradikala
rörelsen, spelade en
minst sagt tvivelaktig
roll vid Kapps försök att i mars 1920 störta
riksregeringen och ledde vid Hitlers sida
kuppförsöket i München i nov. 1923. Han
åtalades men frikändes av domstolen. 1925 var han
nationalsocialistisk kandidat vid rikspresidentvalet
och samlade i 1 :a omröstningen nära 300,000
röster; inför 2:a omröstningen, då Hindenburg blev
president, drog sig L. tillbaka. Under de följ,
åren var hans politiska verksamhet mindre
framträdande, och han ägnade sig särskilt åt att
bekämpa kristendom och frimureri. Förhållandet
till Hitler blev kyligt, och hans organisation
Tan-nenberg-Bund upplöstes 1933. Senare
förbättrades dock hans relationer till Hitler. Alltifrån
fredsslutet var L. litterärt verksam. Viktigast
av hans skrifter äro ”Meine Kriegserinnerungen
1914—18” (1919; sv. övers, s. å.). Hans
politiska verksamhet 1919—25 behandlas i den
postuma skriften ”Vom Feldherrn zum
Weltrevo-lutionär und Wegbereiter deutscher
Volksschöp-fung” (1940), utg. av L:s maka i 2:a giftet och
medarbetare M a t h i 1 d e L., f. Spien.
Luder, jaktv., dets. som åtel (se d. o.).
Ludgo, sn i Södermanlands län, Rönö hd,
naturskönt belägen mellan Båven och Likstammen
i n. samt Ludgosjön i s.; 79,81 km2, 736 inv.
(1952). Småkuperad, löv- och barrskogsrik trakt.
1,731 har åker. Kyrkans huvuddelar, långhus och
kor samt torn i v., äro från 1200-talet,
tillbyggnaderna i ö. från 1670-talet. Egendomar:
öster-Malma, Trollesund och Sofielund. Ingår i L.
och Spelviks pastorat i Strängnäs stift,
Nyköpings ö. kontr. Tillhör storkommunen Rönö.
Lüdi, lat., lekar; skådespel. De offentliga
skådespelen i det gamla Rom voro urspr. av religiös
art och antogo sedermera karaktären av
folkfester, vid vilka vissa ceremonier kvar stodo. Om
ludi circ-enses, cirkusspel, se Cirkus l), om
gladiatorspelen se Gladiator; dramatiska föreställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
