- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 14. Lonicera - Mikado /
49-50

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ludvig IV (konung av Frankrike) - Ludvig V, den overksamme (konung av Frankrike) - Ludvig VI, den tjocke (konung av Frankrike) - Ludvig VII (konung av Frankrike) - Ludvig VIII (konnug av Frankrike) - Ludvig IX, den helige (konung av Frankrike) - Ludvig X, den trätgirige (konung av Frankrike) - Ludvig XI (konung av Frankrike) - Ludvig XII (konung av Frankrike)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

49

Ludvig

50

stormän samt med sin svåger Otto I av
Tyskland, som 950 bemedlade försoning mellan L. och
Hugo.

5) Ludvig V, den overksamme (fr.
Louis le Fainéant), konung, den föreg:s sonson
och konung Lothars son (966—987). Han
kröntes i Compiègne under faderns livstid 979 och
efterträdde honom 986. L. stödde sig på sin
farbror Karl och på stormannen Hugo Capet.
Med L. utgick karolingiska ätten i Frankrike,
och han efterträddes av Hugo Capet.

6) Ludvig VI, den tjocke, konung (1081
—1137), son till Filip I. Han var från omkr.
1100 rikets verklige regent och efterträdde sin
fader 1108. L. blev en av grundläggarna av det
franska konungadömets framtida storhet, bl. a.
genom att inrikta sig på utvidgning av de
kungliga domänerna. Han hade ständiga strider med
egenmäktiga vasaller och förde tre krig mot
hertigen av Normandie, konung Henrik I av
England, som understöddes av kejsar Henrik V. L.
gynnade de kyrkliga reformsträvandena och hade
som främste rådgivare den politiskt skicklige
ab-boten Suger i Saint-Denis.

7) Ludvig VII, den föreg:s son, konung
(1121—80). L. äktade 1137 Eleonora av
Akvita-nien, som medförde sina arvländer. Han hade
strider med påven Innocentius II och sin vasall
Thibaut IV av Champagne. L:s faders rådgivare
abbot Suger förmedlade slutligen fred 1144. L.
deltog i det misslyckade korståget 1147—49. L:s
gemål medföljde på korståget men ställde till
skandalösa uppträden. Hemkommen skilde han
sig från henne 1152. Hon gifte s. å. om sig
med Henrik Plantagenet och förde därmed sina
arvländer till England.

8) Ludvig VIII, den föreg:s sonson,
konung (1187—1226), son till Filip II August, som
han efterträdde 1223. L. hade 1215 inkallats till
England mot Johan utan land, men företaget
misslyckades genom Johans död 1216 och påvens
ingripande mot L. Hans regering upptogs av
fortsatt strid med engelsmän och albigenser. Med
Blanche av Kastilien hade han bl. a. sönerna L.
IX (se nedan) och Karl av Anjou, konung av
Neapel.

9) Ludvig IX, den helige, den föreg:s
son, konung (1215—70). Han efterträdde 1226
sin fader. Under L:s minderårighet fördes
regeringen av hans moder, Blanche av Kastilien, som
förblev hans rådgivare även sedan han själv
1236 övertagit regeringen. Till att börja med
måste han nedslå feodaluppror men vann sedan
stormännen för sig. Han försonades med
England genom fred i Paris 1258(—59), varvid
Henrik III till L. avstod Normandie, Anjou,
Touraine, Maine och Poitou mot att få vissa
områden i Guienne. Även med Aragonien ingick
L. 1258 en överenskommelse, varvid Languedoc
erkändes som franskt mot att L. uppgav
Barcelona. L. företog ett korståg till Egypten 1248,
tillfångatogs där men hemkom 1254 efter besök
i Palestina. På ett korståg till Tunis 1270 dog
han där i pesten. — L. står för den folkliga
uppfattningen som den ideale medeltidskonungen.

Ytterst from samt sträng mot sig själv,
gynnade han kyrkan, ehuru han fast tillbakavisade vissa
påvliga krav. L. höjde konungamakten och
förbättrade rättsväsendet. Han kanoniserades 1297.
Av hans barn med Margareta av Provence
märkas Filip III samt Robert, greve av Clermont,
stamfar för huset Bourbon. — Litt.: M. Sepet,
”Saint Louis” (7:e uppl. 1905).

10) Ludvig X, den trätgirige (fr.
Louis le Hutin), konung, son till Filip IV och
Johanna av Navarra (1289—1316). Han antog
1305 vid moderns död titeln konung av Navarra
och efterträdde 1314 sin fader. Det missnöje
dennes stränga regering framkallat tvang L. till
stora eftergifter åt de ”ligor” av missnöjda
undersåtar, som bildats.

11) Ludvig XI, konung, son till Karl VII
och Maria av Anjou (1423—83). Han flydde
1440 från hovet och slöt sig till ett
stormanna-uppror mot fadern
samt blev, sedan
upproret kuvats, förvisad
till Dauphiné. Senare
kom det åter till öppen
brytning, och L. flydde
1456 till Filip den
gode av Burgund samt
vistades i Flandern till
Karl VII:s död 1461,
då L. blev konung.
Som sådan arbetade
han från början på att
stärka sin makt och
rikets enhet. Detta
vållade 1465 ett
upp

ror (Ligue du bien public’) av stormännen, ledda
av L:s bror hertigen av Berry samt
tronföljaren i Burgund, Karl den djärve. Efter
nederlaget vid Montlhéry s. å. måste L. ingå
fred på förödmjukande villkor, som han
emellertid aldrig uppfyllde. Inom kort hade han
sprängt ligan. Vid L:s möte i Péronne 1468 med
Karl den djärve inlopp underrättelse, att det Karl
tillhöriga Liège på L:s anstiftan gjort uppror.
L. tvangs nu av Karl att personligen åtfölja
straffexpeditionen mot sina egna allierade.
Fördraget med Karl lät L. dock 1470 annullera,
varpå nya krig följde. Sedan Karl 1477 stupat, var
vasallernas makt bruten. L. indrog en del av
Karls rike, stred därom med dennes måg kejsar
Maximilian och behöll genom freden i Arras
1482 Bourgogne, Picardie, Franche-Comté och
Artois. L. förenade även flera andra provinser
med kronan, varigenom franska nationalstaten
sammansvetsades. Personligen var L. en bisarr
natur, begåvad, bildad och handlingskraftig men
tillika opålitlig, grym, feg och vidskeplig. — Litt.:
P. Champion, ”Louis XI” (2 bd, 1928); J.
Cal-mette, ”Le grand règne de Louis XI” (1938).

12) Ludvig XII, konung, son till hertig
Karl av Orleans och Maria av Kleve (1462—
1515). L. äktade fjortonårig L. XI :s dotter
Johanna. Efter ett uppror mot svågern Karl VIII
satt L. fängslad 1488—91. Han efterträdde 1498
Karl VIII, skilde sig från Johanna och äktade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:19:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffn/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free