Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lueger, Karl - Lues - Luetisk - Luffa - Luffasvamp - Luft - Luft, fönsterluft - Luftalger - Luftandning - Luftballong, aerostat - Historik - Luftbevakning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Lues—Luftbevakning
64
småborgerliga elementens intressen och en av det
liberala partiets ivrigaste vedersakare. Efter hand
blev han dessutom den växande antisemitismens
främste banerförare. Det kristligt-sociala partiet
fick i L. en kraftfull ledare, som energiskt och
framgångsrikt verkade för tyskhetens och
katolicismens sak i dubbelmonarkin. 1897 valdes L.
till Wiens borgmästare. Wien genomgick under
L:s ledning en rask utveckling, och han
förvärvade en vidsträckt popularitet.
Lu’es, lat., urspr. smittosam sjukdom i allm.,
numera = syfilis (lu’es vene’rea).
Luétisk (av lat. lu’es, se d. o.), syfilitisk.
Luffa, växtsläkte av fam. Cucurbitaceae,
företrädesvis i Gamla världens tropiska länder. De
omogna frukterna av L. cylindrica och L.
acutan-gula äro ätbara.
Luffasvamp, bot., se Cucurbitaceae.
Luft. 1) Den blandning av gaser, som bildar
jordens atmosfär. Ang. flytande luft se
d. o. — 2) Äldre benämning på gas.
Luft, fönsterluft, det el. de fack, som
bildas av ett fönsters karm el. poster. Ordet
1. i förening med ett tal anger det antal
enkel-el. dubbelgångar, som finnas insatta i en
fönsterkarm (nedanför den ev. tvärposten), t. ex.
fyr-luftsfönster, ett fönster med fyra enkla el.
dubbla bågar i sidled räknat. — En luft
gardiner, gardiner till ett (helt) fönster.
Luftalger, bot., se Alger, sp. 296.
Luftandning, det förlopp, då gasutbytet hos ett
djur försiggår direkt med den atmosfäriska
luften, till skillnad från vattenandning, då
gasutbytet sker med den i vatten lösta luften.
Luftballong, a er os tat, ett hölje av lätt,
gastätt tyg, fyllt med en gasmassa av så låg
specifik vikt, att ballongen höjer sig i luften.
Beroende på storleken
och tomvikten kan
större el. mindre last
medföras. Lastförmågan
minskas med lufttrycket
och avtager följaktligen
med höjden. En 1. består
vanl. av huvuddelarna
höljet, gondolen och
upphängningen (se fig.).
Höljet, till formen
sfä-riskt, svagt
päronfor-migt el. cylindriskt med
rundade ändar, utföres
av siden el. bomull i ett
el. flera lager,
impregnerat med fernissa el.
gummi för erhållande
av gastäthet. Höljet har
en klaff ventil och en
sprängvåd för
land-ningsmanövreringen.
Gondolen är en lätt korg
av rotting el. vide, där
ballongens förare,
passagerare och last ha sina
platser. Till dess
utrustning höra säckar för
av en luftballong, h
hölje, g gondol, br bärring,
u upphängning, a
appendix, v ventil, spv
sprängvåd, vl ventillina, spl
spränglina, sl släplina, bs
ballastsäckar.
sandballast el. behållare för vattenballast samt
släplina. Upphängningen kan utgöras antingen av
ett nät av tågvirke, omslutande ballongen och
nedtill försett med tåganordning för gondolens
fästande (nätupphängning), el. en horisontal
gördel av tyg med vidfästade linor, vilka under
ballongen samlas till en horisontal ring, i vilken
gondolen är upphängd (gördelupphängning). —
Såsom ballonggaser nyttjas lysgas el. vätgas. Den
förra har en bärkraft av omkr. o,65, den senare
av omkr. 1 kg per m3.
Vanliga luftballonger om 500—2,500 m3 rymd
brukas till s. k. frifärder (f r i b a 11 o n g),
numera merendels endast för sport och för
vetenskaplig forskning. L. har sålunda tagits i bruk
för uppstigningar i stratosfären för studier av
bl. a. den kosmiska strålningen. Mest bekanta
äro A. Piccards. Även i Ryssland och U.S.A.
ha ballonguppstigningar för detta ändamål ägt
rum. Dessutom finnas s. k. fasta b a 11 o n
g-e r (fr. ballons captifs), i regel använda för
speciella ändamål. De äro med en lina (wire) fästa
vid marken (el. vid fartyg) och kunna medelst
ett vindspel nedhalas. De brukades under
världskriget 1914—18 i stor utsträckning för ledning
av artillerield. Såväl kul- som formballong
användas. Vid formballong är formen vanl.
långsträckt och 1. försedd med stabiliserande vulster
samt förtöjningen sådan, att 1. i luften intager en
lutande ställning och genom stabiliseringssäckar
bringas i sådant läge, att vinden pressar
densamma uppåt; därav även namnet drakballong.
Italien har varit föregångsland vid konstruktion
och tillverkning av fasta ballonger för militärt
ändamål. Jfr Spärrballong. —
Pilotballong-e r, mindre gummiballonger, fyllda med vätgas,
nyttjas i väderlekstjänsten för bestämmande av
vindriktningen i olika luftlager.
Historik. Fransmännen Étienne och J
o-seph Montgolfier anses ha äran av att
först ha fått en ballong att stiga till väders.
Deras första ballong, tillverkad av med papper
överklätt lärft, uppnådde 5 juni 1783 en höjd av
500 m. Gasen utgjordes av genom upphettning
förtunnad luft. Den franske fysikern J. A. C.
Charles föreslog sedermera vätgas såsom
fyll-nadsmedel. Den första ballongen fylld därmed
uppsteg 27 aug. 1783. De första människor, som
företogo en färd i ballong, voro fransmännen
P. de Rozier och markis d’Arlandes (21 nov.
1783). Friballonger ha kommit till praktisk
användning bl. a. under Paris’ belägring 1870—71,
då ett stort antal personer (däribland Gambetta)
medelst dylika förflyttades från staden, samt för
geografiska upptäcktsfärder, varvid särskilt må
framhållas svensken S. A. Andrées olyckliga
försök 1897 att med ballongen ”örnen” nå
nordpolen.
Luftbevakning avser att upptäcka, identifiera
och följa all flygverksamhet. L. lämnar
underlaget för luftförsvarets stridsledning samt delger
stridskrafterna i övrigt och civilförsvaret
underrättelser rörande luftläget. Detta sker genom
alar-mering el. genom s. k. luftförsvarsorientering
(lu-for). L:s främsta hjälpmedel är numera radar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
