- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 14. Lonicera - Mikado /
65-66

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luftbevakning - Luftbomb - Luftbrisad - Luftbron - Luftbössa - Luftelektricitet, atomsfärisk elektricitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

65

Luftbomb—Luftelektricitet

66

dock i regel kompletteras med optisk 1.
Meddelanden överföras på det permanenta nätet och
genom radio. För alarmeringen användas tyfoner
el. sirener. — Med hänsyn till
luftbevakningstjänstens särskilda krav indelas ett land i
områden, i Sverige benämnda luftbevakningsområden
(Ibo). Inom ett sådant område grupperade
luft-bevakningsenheter (radar, optiska
luftbevaknings-stationer [Is]) rapportera, i vissa fall via
särskilda filtercentraler, till en inom området
belägen huvudcentral (luftförsvarscentral, Ifc),
varifrån i regel hela luftförsvaret för området
le-des. Här har ofta även sambandspersonal från
övriga försvarsgrenar och civilförsvaret sin plats.
— Al armer ing sker normalt via särskilda
alar-meringscentraler (ac). Följ, signaler utsändas till
allmänheten på tyfoner el. telefoner: f 1 y g 1 a r m
_ _1° faran över 3° sek.

och beredskapslarm. ”Flyglarm” utsändes i
regel, innan flyganfall kan väntas i orten.
”Faran över” utsändes, när fara för flyganfall icke
längre föreligger. ”Beredskapslarm” utsändes, om
landet skulle utsättas för blixtanfall el. om
omedelbar krigsfara föreligger, utan att högsta
beredskap dessförinnan anbefallts. När flyganfall då
icke kan väntas, ges ”beredskapslarm” såsom
”flyglarm”, efter 30 sek. åtföljt av ”faran över”.
Kan flyganfall väntas, ges ”beredskapslarm”
såsom två ”flyglarm” med 30 sek. mellanrum. —
I Sverige leder chefen för flygvapnet 1. i krig
och fred. Inom flygledningen handläggas
ärenden rörande 1. närmast av
Luftbevakningsinspek-tionen. Flygbasområdeschefen ansvarar inom
flygbasområdet för l:s krigsduglighet och leder
dess verksamhet i krig.

Luftbomb, krig sv., se Flygbomb.

Luftbrisad, sprängning av brisansgranat i
luften omedelbart före anslaget mot marken (jfr
Brisad). Granaten apteras härvid med ett rör,
försett antingen med en inställbar pyroteknisk
el. mekanisk tidinrättning (bränntidsrör, resp,
ur-verksrör), som tänder granaten efter något
kortare tid än skjuttiden till målet, el. med en
teleteknisk inrättning (zonrör), som tänder
granaten, då denna befinner sig på lämplig höjd över
markytan vid målet. Mot levande trupp utan
horisontellt skydd ger 1. väsentligt bättre verkan än
brisader, som inträffa vid anslaget mot
markytan. Man eftersträvar vanl. 1. på 5—10 m
höjd över marken. Jfr Luftkrevad.

Luftbron, se Berlin, sp. 789.

Luftbössa, gevär (tvåhandsvapen) med
komprimerad luft (el. kolsyra) som drivmedel och
tofspilar el. blykulor som projektiler. L.
användas mest i nöjesfältens skjutbanor men även vid
jakt på småfågel. Motsv. enhandsvapen kallas
luftpistol. Ett slags 1. är excellentgeväret.

Luftelektricitet, atmosfärisk
elektricitet. Den del av elektricitetsläran, som
behandlar atmosfärens elektriska tillstånd, kan
räkna sitt ursprung från B. Franklins bekanta
försök (1752), som bevisade blixtens karaktär av
elektrisk urladdning. Intresset knöts till en
början uteslutande till de syn- och hörbara
fenomen, som uppkomma i samband med åskväder,
NF XIV — 3

men redan några årtionden senare var man på
det klara med att ett luftelektriskt fält fanns
även vid vackert väder. Beviset härför torde ha
lämnats av P. C. Lemonnier. Ett annat av de
äldre försöken förtjänar omnämnas, näml. Ch.
de Coulombs upptäckt (1785), att luften har en
viss, om ock ringa, ledningsförmåga. Denna
upptäckt råkade dock i glömska, och ända fram till
omkr. 1900 kom all luftelektrisk forskning att
syssla med l:s statik, det luftelektriska fältet.
Bland den långa raden av forskare kunna
nämnas italienarna Beccaria och A. Volta,
fransmannen J. C. A. Peltier, tyskarna A. Erman och
K. Exner samt engelsmannen W. Thomson (Lord
Kelvin). En ny epok kan anses börja 1899, då
J. Elster och H. Geitel på nytt upptäckte luftens
ledningsförmåga och tolkade den såsom
förorsakad av jonisering på gr. av radioaktiv
strålning från substanser i luft och mark. — De
senaste årtiondena ha medfört ett omfattande
observationsmaterial från stationer, spridda över
hela världen. Bland forskarna böra nämnas
tyskarna H. Benndorf, K. Kähler, H. Gerdien, F.
Kohlrausch, E. v. Schweidler, V. F. Hess,
engelsmännen W. F. G. Swann, G. C. Simpson, C.
T. R. Wilson och svensken H. Norinder. Trots
ett rikt material är vår kunskap om l:s uppkomst
och upprätthållande mycket ofullkomlig.
Grundväsentliga problem vänta ännu på sin lösning.
— De luftelektriska mätningarna ha i främsta
rummet sysslat med det luftelektriska fältet, dess
riktning och styrka under normala
förhållanden och vid oväder, samt med luftens
ledningsförmåga och de luftelektriska strömmarna.

Luftens elektriska fält framkallas
av jordens negativa ytladdning och positiva
rymdladdningar i luften. Fältets utseende och
nivåytornas förlopp i närheten av marken äro
beroende av markytans beskaffenhet med dess
naturliga el. konstgjorda ojämnheter, ss. berg,
dalar, träd och byggnader. Mätningarna böra ske
över el. reduceras till en horisontell yta. En
tunn metalltråd förbinder den punkt av luften,
vars potential skall bestämmas, med det inre
systemet av en elektrometer, vars hölje
jordför-bindes. Elektrometerns utslag anger då
potentialdifferensen mellan punkten och jorden.

Det luftelektriska fältet är normalt riktat
nedåt, och dess styrka avtar, ju större avståndet
blir från jordytan. På 20 km höjd är
fältstyrkan V100 av värdet vid jordytan. Då fältet
störes genom t. ex. nederbörd, åskväder, snö- el.
sandstormar, uppträda häftiga variationer i
riktning och styrka. Fältet kan då tidvis mer än
1,000-dubbla sin styrka. Som medelvärde på
fältstyrkan invid jordytan kan man sätta 120 V/m.
Absolutvärdet på potentialen stiger med höjden
och kan approximativt beräknas enl. formeln
V = 3,800 . Eo (1—^"äs), där F är potentialen
(i V) på höjden h km, Eo är potentialfallet vid
jordytan (i V/m) och e är basen i det
naturliga logaritmsystemet. Jordens potential sättes
här = 0. På en höjd av 80 km, där man av
flera skäl antar existensen av ett ledande skikt,
det s. k. heaviside-skiktet, erhålles en potential

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:19:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffn/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free