Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lummer, Otto - Lummersläktet - Lummerväxter - Lumparen, Lumparfjärden - Lumparland - Lumpenus - Lumpfisksläktet - Lumpsjuka - Lumpsum - Luna (mångudinna) - Luna (stad) - Lunaria - Lunation - Lunatjarskij, Anatolij Vasiljevitj - Lunch - Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
Lummersläktet—Lund
106
meter och studerade noggrant lagarna för
strålningen av en ”fullkomligt svart kropp”.
Lummersläktet, bot., se Lycopodium.
Lummerväxter, bot., se Lycopodiales.
Lumparen, Lumparfjärden, se Åland.
Lumparland, skärgårdskommun i ö. Åland,
Finland; 35 km2; 460 inv., svensktalande.
Lumpenus, zool., se Slemfiskar.
Lumpfisksläktet, zool., se Sugfiskar.
Lumpsjuka, med., se Lungmjältbrand.
Lumpsum [la’mpsam], se En rouche.
Lüna, lat., mångudinnan (grek. Seléne); poet,
namn på månen.
Lima [lo’-], forntida stad i n. Italien, vid
Magras utlopp i Tyrrhenska havet, erövrades vid
mitten av 800-talet av vikingahövdingen Hasting.
Lunäria, bot., se Månviol.
Lunatiön, dets. som synodisk månad.
Lunatjarskij [Ionat/a’rskaj], Anatolij
Vasil jevitj, rysk författare och politiker
(1875—1933). Han slöt sig 1904 till bolsjevikerna.
L. vistades 1906—17 mest utomlands och var bl. a.
verksam i den bolsjevikiska pressen. 1917—29 var
L. folkkommissarie för undervisningsväsendet,
gjorde sig högt förtjänt om den moderna ryska
teatern och Sovjetrysslands kulturella liv över
huvud. Kort före sin död utnämndes han till
sändebud hos den republikanska regeringen i
Spanien. L. skrev flera dramer och arbeten i
marxistisk filosofi. På sv. föreligger bl. a. broschyren
”Arbetarklassens kulturuppgifter” (1920).
Lunch [lan(t)f], eng. (även luncheon), eg.
brödstycke, måltid vid 12—3-tiden på dagen
(motsvarar sv. mellanmål, lillmiddag).
Lund, stad i Malmöhus län, vid S. stambanan,
17 km n. ö. om Malmö, på sydsluttningen av
Romeleåsens n. v. utlöpare; 39,46 km2; 35,288
inv. (1953).
Av fynden i L:s äldsta kulturlager framgår,
att området för L:s gamla stadskärna blivit
bebyggt först under 1000-talet. Platsens läge var
då ur handelssynpunkt gynnsamt. Viktiga
färdleder mellan tidens skånska bebyggelseområden
korsade varandra här. Det är möjligt, att i
trakten funnits en hednisk offerlund, därpå tyder
stadens namn. Säkrare är, att det skånska
landstinget av gammalt samlats ö. om vägkorsningen
och att där även, i hägnet av tingsfriden, hållits
en vårmarknad, kallad Tre högars marknad. Vid
vägmötena lät Knut den store (1019—35) anlägga
ett som det synes kontinuerligt arbetande
myntverk, som redan från början var det största i
Danmark. Därinvid byggdes L:s trol. äldsta
församlingskyrkor, S:ta Maria (vid V.
Mårtens-gatans n. sida) och S:t Stefan (strax s. om
Kattesund), båda stavkyrkor. En tredje
stavkyrka, S:t Clemens (i s. ö. hörnet av St.
Grå-brödersgatan och Klostergatan), antyder, att en
köpmannakoloni tidigt slagit sig ned i
myntverkets skydd. L. tillväxte raskt och blev omkr.
1060 säte för en biskop; 20 år senare lät Knut
den helige påbörja en domkyrka (se Lunds
domkyrka). Senast 1089 stiftades Allhelgonaklostret
av cluniacensorden, beläget på nuv.
Helgonabac-ken. Då Norden 1103 avskildes som en egen
kyrkoprov., blev L. säte för dess ärkebiskop.
Ärkebiskop Eskil grundade på 1140-talet i
stadens v. utkant S:t Peters kloster för nunnor
av benediktinorden (klostrets på 1300-talet
uppförda kyrka nyttjas nu av S:t Peters klosters
förs.) samt senast på 1160-talet Treenighetens el.
Frälsarens (Drottens) kloster för kaniker av
premonstratensorden, nedlagt omkr. 1200; kyrkan
stod kvar som sockenkyrka till reformationen,
grundmurar därav äro framgrävda i Kattesund.
Under noo-talet tillkommo ett stort antal
sockenkyrkor, S:t Mårten (i v. hörnet av V.
Mårtens-gatan och Bankgatan), S :t Botulf (v. om
Svartbröder sgatan), S:t Mikael (n. om Magle St.
Kyrkogatas v. del), S:ta Maria magle (s. om
samma gatas ö. del), S:t Thomas (v. om St.
Tomegatans n. del), S:t Paul (strax n. om Akad.
föreningen), S:t Peter (på Petriplatsen vid
Bredgatan), S:t Nicolaus (s. om L:a
Gråbröders-gatans ö. del), S:t Jakob (vid Bytaregatans
mell. del), S:t Andreas (vid Drottensgatan), L:a
S:t Peter (i v. hörnet av Grönegatan och
Svane-gatan), S:t Godehard (vid St. Tvärgatan, mitt
emot Prennegatan), S:t Johannes och Heligkors
(båda i stadens s. ö. del), S:t Måns (innanför
vallen vid idrottshallen i Stadsparken) och S:t
Olof (utanför vallen s. v. om nuv.
Ällhelgona-kyrkan). Ett dominikankloster anlades 1223 (n.
om Kiliansgatans n. del), och 1238 tillkom ett
kloster för franciskanerna (n. om Klostergatans
mell. del). Därmed hade i L. byggts 27 kyrkor.
Ärkebiskopssätet gav glans åt L:s medeltid.
Ärkebiskoparna residerade i Lundagård, nu park
n. om domkyrkan.
Såsom handelsstad blev L. redan under
1300-talet definitivt distanserat av Malmö. Detta
förhållande fick sin slutliga bekräftelse av att
myntverket på 1440-talet flyttades till grannstaden.
Reformationens genomförande 1536 fick
förödande verkningar för staden. L:s många
sockenkyrkor samt svartbrödra- och gråbrödraklostren
ned-revos, och stenmaterialet forslades till
slottsbyg-get i Malmö. Domkapitlet lämnades orubbat med
sina c:a 1,330 gårdar. I dess hägn arbetade
fortfarande den gamla domskolan med anor från
Knut den heliges tid. Den påbyggdes 1619 med
ett gymnasium med 5 professorer som lärare.
Under kriget 1644—45 led L. svårt genom
inkvarteringar och genom att dess uppland
förhärjades och var, då Skåne 1658 införlivades med
Sverige, en mycket obetydlig stad med jordbruk
som huvudnäring. Ett steg mot bättre tider
innebar upprättandet av univ. 1668 (se Lunds
universitet). Under kriget 1676—79 utkämpades
slaget vid L. V12 1676, och n/s 1678 satte en dansk
trupp eld på staden; av dess 304 gårdar
brändes 163, inkl, rådhuset. Freden mellan Sverige
och Danmark undertecknades i L. 26/9 1679.
Staden hade vid denna tid blivit så utarmad, att
det 1683 allvarligt övervägdes att flytta univ. till
Kristianstad. Mycket bättre blev det icke
under Karl XH:s tid; kungen residerade i L. sept.
1716—n/« 1718, med några avbrott, och bodde
i stadens då förnämsta privathus, tillhörigt prof.
Hegardt (det s. k. Karl XII:s-huset,
Katedral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
