Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lundquist, Evert - Lundquist, Jarl - Lundquist, Ryno - Lundqvist, Birger - Lundqvist, Carl Fredrik - Lundqvist, Emil - Lundqvist, Gösta - Lundqvist, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Lundquist—Lundqvist
136
kommit fram till en monumentalplastisk
uttrycksform. Från 1940-talets början karakteriseras L:s
måleri av en starkt syntetisk formgivning.
Lundquist, Jarl Frithiof, finländsk militär
(f. 1896), löjtnant 1918, major 1920, överste
1928, generalmajor 1936, generallöjtnant 1941.
L. tjänstgjorde 1915—18 i 27:e jägarbataljonen
samt deltog i finska frihetskriget, var 1928—30
elev vid krigshögsk. i Frankrike. 1932 blev L.,
som då tjänstgjorde vid art., chef för finska
luftstridskrafterna. Under 2:a världskriget ledde
L. med små resurser förtjänstfullt
luftkrigföringen. Efter kriget tjänstgjorde han en kortare tid
(1945) som chef för försvarsmakten
(överbefälhavare). L. avgick av politiska skäl 1946.
Lundquist, Oscar Ryno, ämbetsman (f. 1891
2%), civilingenjör 1913, lektor vid Tekniska
elementarskolan i Norrköping 1925—38, rektor där
1928—38. Från 1933 hade L. olika förordnanden
som undervisningsråd, blev 1938 ord.
undervisningsråd, och avd.-chef på yrkesskolavd. inom
Skolöverstyrelsen. Med bibehållande av detta
förordnande blev L. 1940 avd.-chef inom Statens
arbetsmarknadskommission och är sedan 1944
över-dir. för överstyrelsen för yrkesutbildningen. L.
har bl. a. varit medl. av 1940 års sakkunniga för
ordnandet av den högre tekniska utbildningen
och är led. av Riksbankens industristyrelse
sedan 1944, av styrelsen för Försvarets socialbyrå
sedan 1945 och ordf, i styrelsen för Statens
brandskola sedan 1947.
Lundqvist, Ernst Birger, läkare (f. 1888
“6/e), med. dr vid Karolinska inst. 1922, doc. i
obstetrik och gynekologi 1924, prof, och
överlärare vid Barnmorskeläroanstalten i Göteborg
1929, vid Barnmorskeanstalten i Stockholm 1934,
tillika överläkare vid dess barnbördshus s. å.,
överläkare vid Södersjukhuset sedan 1943. L. har
utg. arbeten i obstetrik och gynekologi.
Lundqvist, Carl Fredrik (”Lunkan”),
operasångare (1841—1920), elev av Fr. Arlberg.
Han debuterade vid Kungl. teatern 1869 och
tillhörde sedan denna till 1904. Han var en av
Operans allra främsta krafter och utförde de ledande
barytonpartierna. Mycket populär konsertsångare,
företog han flera konsertresor i in- och utlandet
samt var även högt uppburen som
oratoriesång-are. Hans nitiska arbete för särskilt svensk
tonkonst (A. Söderman m. fl.) vann allmänt
erkännande. —; L. utgav ”Minnen och anteckningar”
(2 bd, 1908—09).
Lundqvist, Karl Emil, industriman (1872—
1942), examinerades 1893 från Chalmers tekniska
inst. Efter praktisk utbildning i utlandet blev han
1903 teknisk organisatör vid Asea i Västerås.
Sedan detta arbete 1906 hade slutförts, var L.
under ett par år verkst. dir. för ab. Volta i Reval.
Han kallades 1909 på M. Wallenbergs initiativ
till disponent för Kopparbergs & Hofors
sågverks ab. jämte dess dotterbolag Storviks sulfit
ab. och var verkst. dir. för dessa företag till
1923. Under L:s ledning reorganiserades
företagen grundligt och blevo snabbt vinstgivande. L.
förflyttades 1923 till Stora Kopparbergs
bergslags ab. och blev detta företags chef, en
befatt
ning, som han innehade till sin död. Denna
period kännetecknades av ett rastlöst, utåt föga
synligt arbete att modernisera och rationalisera.
Bl. a. gjordes ombyggnader vid Domnarvet,
Kvarnsveden, Skutskär och Söderfors samt
byggdes Långhagsforsens kraftstation.
Lundqvist, Adolf Gösta, geolog och
limno-log (f. 1894 24/s), fil. dr 1925, anställd vid
Sveriges geologiska undersökning 1920, statsgeolog
1930. Genom sitt arbete som torvgeolog vid
Sveriges geologiska undersökning kom L. in på
frågan om fornsjöarnas igenväxning till kärr- och
mosslagerföljder. Dessa frågor har han
behandlat bl. a. i ”Utvecklingshistoriska insjöstudier i
Sydsverige” (dr-avh., 1925) och i ”Studier i
Ölands myrmarker” (1928). Av rent limnologiskt
innehåll är ”Bodenablagerungen und
Entwick-lungstypen der Seen” (i ”Die Binnengewässer”,
2, 1927). Torvmarkslagerföljder och -typer
skildras i en lång rad kartbladsbeskrivningar från
Gotland och mell. Sverige. Under senare år har
L:s intresse mer och mer inriktats på de glaciala
företeelserna. I ”Blockundersökningar, historik
och metodik” (1935), ”Bergslagens minerogena
jordarter” (1940), ”Norrlands jordarter” (1943),
”Blockens orientering i olika jordarter” (1948)
samt ett flertal kartbladsbeskrivningar har han
framlagt nya synpunkter på blocktransport och
-spridning genom inlandsisen samt utarbetat nya
karterings- och arbetsmetoder samt åskådliga
diagram. Glacialmorfologi och frostfenomen
skildras i den halvt populärvetenskapliga ”De svenska
fjällens natur” (1944). L. står för
omarbetningen av den kvartärgeologiska delen av 2:a uppl.
av N. H. Magnusson och E. Granlund, ”Sveriges
geologi” (1949)-
Lundqvist, John Anders, skulptör (f. 1882
2/to), var elev vid Tekniska skolan och senare hos
C. Eriksson, varefter han med undantag av åren
under 1 :a världskriget var bosatt i Paris 1913—27.
L. söker ge
sina figurer och
grupper största
möjliga
uttrycksfullhet,
varigenom de
visa släktskap
med A.
Bour-delles konst.
Hans
huvudarbete är
uppståndelsemonumentet på
Skogskyrkogården i
Stockholm,
över huvud har
L. gärna sökt
sig till religiösa
motiv, för
vilka den starka
känsla hans
figurer förmå
uttrycka, är
naturlig. Han har
bl. a. utfört
John Lundqvist:
Uppståndelsemonumentet på Skogskyrkogården i
Stockholm, 1930.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
