Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lunds domkyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
Lunds domkyrka
140
Domkyrkan från n. ö. 1868, strax före Zettervalls restaurering.
egentliga verksamhet i det övre östpartiet. Ytterst
få medeltida byggnadsverk n. om Alperna ha så
många antika drag som L. (akantuskapitäl,
ky-mationlister m. m.). Kyrkan fick valvsystem
(korsvalv) enl. det s. k. bundna romanska
systemet. Kyrkans byggnad under ärkebiskoparna
Asker och Eskil torde till större delen ha stått
färdig vid 1100-talets mitt, utom västpartiet, som
med sina torn tillkom under Absalons episkopat.
Av det yttre är absiden bäst bibehållen med tre
avd., markerade av lisener, väggkolonner samt
överst ett öppet galleri. Även de stora
portalerna i n. och s. sidoskeppen stå väsentligen kvar
(den s. har dock förlorat baldakinställningen);
de ha, liksom portalerna till kryptan, en typisk
lombardisk karaktär. Ärkebiskop Andreas
Sunes-son (1200-talets början) fortsatte inredningen.
En mängd utsmyckningsarbeten tillkommo jämte
talrika altarverk; vid medeltidens slut voro de
sistn. över 60. Huvudaltaret i långhuset
(lek-mannakyrkan) var helgat åt S:t Laurentius,
liksom den äldsta katedralens högaltare, men
högaltaret i den nu tillkomna kyrkans huvudkor blev
invigt åt Jungfru Maria. Detta högaltare stod
längst bort i absiden; det altarverk, som prydde
detsamma från 1390-talet, visar lübeckskolans
stil. S :t Laurentius fick också i högkoret ett
altare med en bronsstod, ett utmärkt, ännu
bevarat arbete. De av änglar krönta bronsstoder, som
nu stå på stora trappan, ha urspr. som
ljushållare stått på ömse sidor om högaltaret. I
högkoret uppställdes också vid medeltidens slut den
stora sjuarmade kandelabern. Laurentius- och
änglastoderna äro förmodligen nordtyska
arbeten från 1300-talet, medan den sjuarmade
ljusstaken torde vara ett flamländskt arbete från
1400-talet. Koret blev vid 1200-talets mitt utbyggt
i v. ända fram till långhusets andra pelarpar.
Omkr. 1375 uppsattes här dubbla rader korstolar
i n. och s. samt på v. sidan gående i vinklar och
med mur bakom mot långhuset; till detta nedgick
mellan korgavlarna en trappa (nu äro korstolarna
uppställda i motsatt riktning inne i koret). Dessa
korstolar, utförda av mästare från mellersta
Tyskland el. Böhmen, tillhöra de förnämsta i sitt
slag och representera den
elegantaste gotiken i Norden.
— Ännu ett märkligt
träarbete från drottning
Margaretas tid är bevarat: det stora
konsturet, nu uppställt vid n.
sidoskeppets v. vägg. Uret
är indelat i kalendarium och
horologium; skivan till det
senare (övre) är den
ursprungliga, något av urverket
är också bevarat från
gammal tid, men i övrigt är det
hela restaurerat 1915—23
(genom Bertr. Larsen och Th.
Wåhlin). Mellan skivorna
sitter madonnan, omgiven av
två hornblåsare, vilka (vanl.
vid 12-slåget) synas utföra
musik (psalmen ”In dulci
jubilo”, spelad av ett orgelverk innanför); de
tre vise männen med härold och tre tjänare
framkomma och buga sig. Dessförinnan ha två överst
anbragta ryttare drabbat samman med tolv slag.
Både kalenderskivan och den övre urtavlan ha
noggrant beräknade astronomiska anordningar. —
Under medeltidens senare del tillkommo på
domkyrkans s. sida två kapell (av tegel), vilka
revos vid 1800-talets början. En välbehövlig
restaurering genomfördes under 1500-talets första
årtionden av Adam van Düren, som även utförde
den figurala utsmyckningen i en för honom och
den sengotiska tiden typisk, realistisk och
burlesk berättarstil; till dessa hans skulpturala
arbeten höra kryptans brunnskar, Birger
Gunnars-sons stora sarkofag med ärkebiskopens bild
(liggande), den nu i s. korsflygelns inre vägg
insatta reliefen med kyrkans tre
skyddspatroner samt halvkolonnen längst i n. v. i
långhuset. Till hans viktigare arkitektoniska
förstärk-ningsarbeten höra ombyggnaden av n. korsflygelns
valv samt anbringandet av diverse strävpelare. —
Under grevefejden och genom Sören Norbys
nedgörande av bondehären (1527), vilket
fortsattes in i domkyrkan, led även denna mycken skada.
Närmast efter reformationen och
ärkebiskopsämbetets indragning (1536) inträdde en
förfallspe-riod. För domkyrkan inträffade någon höjning
under Fredrik II, då (1577) ett ståtligt altarverk
uppställdes i långhuset nedanför kormuren (nu
återuppsatt i domkyrkomuseet); 15 år senare
tillkom den vackra predikstolen, utförd i marmor
och alabaster av J. Ganssog. Under Kristian IV :s
tid byggdes också en större orgel över kormuren.
1700-talet medförde bl. a. ombyggnad av det
yttre taket, som erhöll en bruten form; tornen fingo
huvar i barockstil. Genomgripande reparationer
började utföras under ledning av C. G. Brunius
på 1830-talet: kryptans konstruktion förstärktes,
den ovan nämnda kormuren nedrevs nu, och i
stället anlades en stor trappa, varigenom även
högkoret kunde användas av församlingen; en
ny orgel uppsattes över ingångshallen i v. I det
yttre borttogos de vanprydande, under tidernas
lopp uppsatta murstöden och strävpelarna. Från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
