Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lychnis - Lychnos - Lycien - Lycium - Lycka - Lycka (jaktväsen) - Lycke - Lyckeby - Lyckebyån - Lyckliga Arabien - Lyckohjul - Lyckoklöver - Lyckorna - Lycksalighetens ö - Lycksele - Lycksele landskommun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195 Lychnos—Lycksele landskommun 196
växt odlas L. chalcedonica (från
Sibirien), studentnejlika,
med nästan glatta blad och
scharlakansröda blommor.
Ly’chnos [-k], se
Lärdoms-historiska samfundet.
Lycien, se Lykien.
Lj/cium, bot., se Bocktörne.
Lycka (jfr fsv. lykkia, stänga),
liten inhägnad åker- el. ängsmark.
Lycka, jaktv., se Hare, sp. 903.
Lycke, bohuslänsk kustsocken
i Inlands Södre härad, omfattar
fastlandet och öar (Instön,
Klö-verön m. fl.) innanför Marstrand;
36,84 km2, 526 inv. (1952).
Bördiga kustslätter och dalar mellan
kala bergryggar. 484 har åker. Egendom: Tofta.
Kyrkan byggd efter förebild av Karl Johans
kyrka i Göteborg 1827. Ingår i Torsby,
Harestads och L. pastorat i Göteborgs stift. Älvsyssels
s. kontrakt. Tillhör storkommunen Hermansby.
Lyckeby. 1) Storkommun i Blekinge län, östra
och Medelsta domsaga, omfattar socknarna Lösen,
Augerum och Flymen; 146,55 km2, 5,761 inv.
(1953). — 2) Industrisamhälle i L. 1), vid
stats-banelinjen Karlskrona—Kalmar och vid
mynningen av Lyckebyån, närmast n. ö. om Karlskrona;
2,205 inv- Ö951)- Lykkeå el. Lyckå
omtalas som köpstad i mitten av 1400-talet men är
trol. äldre. På slottet residerade hövitsmannen
över Lyckå län, som omfattar ö. Blekinge.
1601 förflyttades samhällets inv. till det
nyanlagda Kristianopel, och slottet, som vid flera
krigstid fällen intagits av svenskarna, nedbröts; ruinen
är nu utgrävd och konserverad (se
”Blekinge-boken”, 1941). L:s största industri är ab. Gerh.
Anderssons galvaniseringsfabrik.
Lyckebyån upprinner n. om Kosta i Ekeberga
sn, s. ö. Småland, och mynnar i Östersjön vid
Lyckeby, n. ö. om Karlskrona. Flodområde 820
km2; längd 100 km.
Lyckliga Arabien, se Jemen.
Lyckohjul, en i medeltidens konst vanlig
sinnebild för lyckans obeständighet. Redan på 11
ootalet har 1. samma gestalt, som det sedan i
huvudsak bibehöll oförändrad hela medeltiden igenom:
ett hjul, på vilket en skara människor håller sig
fast, några på uppstigande, andra i fallande,
överst en tronande med krona på huvudet; hjulet
vrides runt av en därbredvid sittande kvinna.
Framställningen grundar sig på en beskrivning i
den senlatinske filosofen Boèthius’ verk ”De
con-solatione philosophiæ” (kap. II), där Fortuna,
den antika lyckogudinnan, skildrar det av henne
styrda ödets växlingar. På väggmålningar synes
stundom Fortuna stå bakom hjulet och svänga
detta. I Skandinaviens senmedeltida
monumentalmåleri är 1. ofta framställt, stundom med den
vid-stående Fortuna; figurernas antal är vanl. blott
tre. Någon gång ser man Kristus i hjulets mitt
(deus in rota), omgiven av evangelister och
apostlar. Ett 1. i vridbar ställning, med vinster och
nitar, förekommer också sedan gammalt vid
marknader och folkförlustelser. — Under renässansen,
t. ex. hos Dürer och Cranach, blev i
Fortuna-framställningen 1. ofta ersatt av ett rullande
klot, på vilket gudinnan svävar.
Lyckoklöver, se Fyrväppling.
Lyckorna, kur- och badort i Ljungs sn i
Bohuslän.
Lycksalighetens ö, en folkbok om hur en prins
med västanvindens hjälp lyckas komma till en
ö, där evig ungdom och sällhet råda och där han
får öns sköna härskarinna till gemål. Då han
efter, som han själv tror, tre månader vill
besöka sitt hemland, ha 300 år gått, och då han
bryter mot sin makas förbud att stiga av hästen,
blir han gripen och dödad av Tiden, som
överlistat honom. L., som utgått i många uppl.,
återgår på en episod i grevinnan d’Aulnoys ”Histoire
d’Hypolite comte de Duglas” (1690), som bygger
på en äldre folksaga av trol. keltiskt ursprung.
Om Atterboms behandling av sagan se F.
Vetterlund, ”Atterboms sagospel Lycksalighetens ö”
(1924). Ur Atterboms sagospel har Hilding
Rosenberg hämtat texten till sin opera
”Lycksalighetens ö”, uppf. f. ggn i Stockholm 1945.
Lycksele, stad i s. Lappland, Västerbottens
län, vid statsbanan Hällnäs—Storuman och vid
Ume älv, som här bildar Hällforsen; 32,19 km2;
3,657 inv. (1953). L. är sedan gammalt huvudort
för s. Lappland (”Lapp-Stockholm”), men ännu
fram emot 1830 torde kyrkbyn ha haft blott ett
50-tal inv. L. är säte för flera bolagskontor.
Bansträckan till L. invigdes 1924. Samhällets högst
heterogena bebyggelse har tid efter annan
hemsökts av eldsvådor. Orten blev municipalsamhälle
1900, köping 1929, Lapplands första, med en
landareal av 1,75 km2 och 1,687 inv., och Vi 1946 stad
under landsrätt, Lycksele tingslag; den ingår i
Lycksele kyrkobokföringsdistr. och förs, (se
Lycksele landskommun). Sedan de sista
kyrkstal-larna och -bostäderna på Finnbacken rivits 1948
för att ge plats åt tidsenliga hyreshus, återstår
av mera ålderdomlig bebyggelse blott hamnen
med trånga gränder ned mot älven. L. är
numera en viktig vägknut och ett busslinjecentrum
av rang. Staden har tingshus med domarekansli,
häradsskrivare, distriktslantmätare, 4
revirförvaltare, småskoleseminarium, samrealskola (statligt
läroverk fr. o. m. h. t. 1953), lärlings- och
yrkesskola, sjukstuga, apotek, provinsialläkare och
distriktsveterinär. I L. låg 1632—1865 den
Skyt-teanska lappskolan. De förr berömda marknaderna
i jan. och mars ha numera ej samma betydelse
som förr. Av industrier märkas elkraftverk,
snickerifabrik, möbel- och skidvallafabrik m. fl.
Det första lappkapellet av trä byggdes här 1607
och avlöstes av ett annat 1736, båda på den s. k.
Gammplatsen c:a 1 km n. v. om den nuv. kyrkan
(av trä), vilken är den äldsta bevarade i s.
Lappland, uppförd 1795—99. — Litt.: ”L. stad och
lappmark” (1947); ”Umeå, Skellefteå, L.” (i
”Svenska stadsmonografier”, 1948).
Lycksele landskommun utgör s. ö. delen av
Lycksele tingslag i s. Lappland (se karta vid d. o.),
Västerbottens län, omslutande Lycksele stad;
5,399,14 km2, JO,349 inv. (1952). Lycksele
församling, som även omfattar staden, utgör
Lychnis
flos cucvli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
