Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyda - Lydda, Ludd - Lyddit - Lüderitz, Luderitz, Angra Pequena) - Lüders, Heinrich - Lydgate, John - Lydien - Lydisk sten, lydit - Lydisk tonart - Lye - Lyell, Sir Charles - Lyftblock - Lyftbro - Lyftkran - Lyftsax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
Lyda—Lyftsax
200
Lyda, zool., se Skogsträdens skadedjur.
Lydda, Ludd, stad i staten Israel, 20 km s. ö.
om Tel-Aviv, vid järnvägen till Jerusalem; c:a
20,000 inv. Statens förnämsta flygstation, viktig
knutpunkt för internationell flygtrafik.
Lyddit [li-], engelskt brisant
projektilsprängämne, huvudsaki. bestående av pikrinsyra.
Lüderitz (L u d e r i t z, förr A n g r a
Pe-q u e n a), hamnstad vid Lüderitzbukten i
Sydvästafrika; c:a 3,500 inv., därav 1,200
euro-peer. L. har god hamn och är utgångspunkt för
järnväg. L:s omgivningar äro ökenartade och
tillhöra jordens nederbördsfattigaste trakter.
Fiskindustri. — 1882 erhöll den tyske köpmannen Ad.
Lüderitz (1834—86) en koncession i Stora
Namaland, omfattande Angra Pequena jämte ett
vidsträckt uppland, som efter honom kallades
Lüderitzland och 1884 ställdes under tyskt
skydd.
Lüders, Heinrich, tysk indolog (1869—
1943). 1895—99 bibliotekarie vid Indian Inst.,
Oxford, 1905 prof, i Rostock, 1908 i Kiel, 1909
i Berlin; 1920 sekr. vid preussiska vetenskapsakad.
L:s kvalitativt betydande indologiska
författarskap berörde framför allt de genom fynden i
Centralasien nyupptäckta sanskrittexterna samt
den indiska epigrafiken.
Lydgate [li’dgeit], John, engelsk skald
(omkr. 1370—omkr. 1451). Han inträdde vid 15
års ålder i kloster och tillbragte där större delen
av sitt liv. L:s största arbeten äro ”The troy
book”, en roman på omkr. 30,000 vers, ”The story
of Thebes” samt ”The falls of princes”, L:s
mest berömda. Nämnas må även ”The temple
of glass” o. a. legendariska epos, ”The pilgrimage
of the life of man”, ballader, klagodikter,
berättelser och hymner. L. var föga originell men
ytterst produktiv. Hans form är mycket bristfällig.
Lydien, landskapet innanför de grekiska
städerna på Mindre Asiens västkust, huvudsaki.
omfattande floden Hermos’ breda och fruktbara
dalgång. Lydiska språket är känt, men dess (och
folkets) släktskapsförhållanden äro ovissa. I
början av 600-talet f. Kr. grundade Gyges
mermna-dernas dynasti. Sedan Frygien ung. vid samma
tid erövrats av cimmerierna, gjorde Gyges och
hans efterträdare (bl. a. Alyattes och Kresus,
den siste) L. till Mindre Asiens mäktigaste rike,
vidgade dess område i ö. till floden Halys och
underlade sig de grekiska kuststäderna utom
Miletos. Handel och industri blomstrade; floderna,
särskilt Paktolos, voro guldförande; de första
guldmynten präglades i L. Det grekiska
kulturinflytandet blev mycket starkt. Kresus dukade
under i striden med perserna, huvudstaden Sardes
intogs, och L. blev en persisk satrapi. L.
uppgick sedan i den romerska provinsen Asia. Utom
Sardes må nämnas städerna Magnesia och
Thya-teira. Framhållas må bland de arkeologiska
minnesmärkena stora gravhögar, delvis
konunga-gravar, och ruinerna av Sardes (viktiga fynd).
— Litt.: ”Publications of the American Society
for the Excavations of Sardes” (1916 ff.; om
de amerikanska grävningarna).
Lydisk sten, 1 y d i t, se Kiselskiffer.
Lydisk tonart, som grekisk tonart närmast
motsvarande durtonarterna (skalan c—c), som
kyrkotonart skalan f—f med h i stället för b.
— Se vidare Kyrkotonarter.
Lye, sn i Garde ting på Gotland nära
östkusten; 19,25 km2, 311 inv. (1952). 914 har åker.
Kyrkan har långhus från noo-talet el. tidigare.
Dess glasmålningar höra till de märkligaste på
ön. Ingår i Garde, Etelhems, Alskogs och L.
pastorat i Visby stift, s. kontraktet. Tillhör
storkommunen Ljugarn.
Lyell [läi’al], Sir Charles, engelsk
naturforskare (i797—
1875), den moderna
geologiens skapare,
son till en skotsk
godsägare. Han tog graden
i Oxford och blev
därefter advokat men
måste på grund av en
ögonsjukdom avstå
från praktik, liksom
senare från professur,
och levde som
privatlärd. L., en sällsynt
ädel personlighet,
åtnjöt ett utomordentligt
anseende och fick
många utmärkelser (bl. a. adlad 1848 och baronet
1864).
I likhet med sina föregångare inom geologien,
Hutton och W. Smith, utgick L. från jordytans
nuv. gestaltning, som han under vidsträckta
forskningsresor i olika länder studerade, och ansåg,
att samma krafter, som nu verka ombildande på
denna, alltid varit verksamma i samma
utsträckning som nu. Han blev därigenom motståndare
till de äldre ”katastrofteorierna” och
grundläg-gare av den s. k. aktualismen, som han till en
början drev vida längre, än våra dagars
forskning godkänt: i sina ”Elements of geology”
(1832 ff.) förnekar han, att jorden genomgått ett
glödande tillstånd. Han modifierade dock senare
sina åsikter, liksom han över huvud förmådde
följa med forskningens framsteg. Sålunda blev
han, ehuru urspr. anhängare av arternas
oföränderlighet, en av Darwins tidigaste och
inflytelserikaste försvarare, särskilt genom ”Geological
evidences of the antiquity of man” (1863). Han
utgav vidare ”Principles of geology” (3 bd, 1830
—33; många uppl.) samt reseskildringar och en
art. om landhöjningen i Sverige.
Lyftblock, mekanisk anordning för lyftning
av laster, se Block 3).
Lyftbro, brodel, som för möjliggörande av
fartygspassage lyftes horisontellt. En typisk 1.
finns inbyggd i järnvägsbron över
Hammarbyleden (Årstabron) i Stockholm.
Lyftkran, se Kran 2).
Lyftsax, redskap med saxliknande, hakförsedda
käftar, som gripa fast om en timmerstock, ett
isstycke el. dyl. Saxens motsatta skänklar äro
ledande förenade med ett handtag. Tyngden av det
fasthållna föremålet strävar att hålla saxen
tillsluten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
