Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyftverk, fartygslyftverk - Lygnern - Lyhundra - Lyhundra härad - Lyhundra kontrakt - Lykabettos - Lykantropi - Lykaon - Lykaonien - Lykeion - Lykien el. Lycien - Lykiska språket - Lykke, Ivar - Lykke, Peder Bille - Lykopin - Lyksborg - Lykta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201 Lyftverk—Lykta 202
Lyftverk, fartygslyftverk, anordning,
bestående av en höj- och sänkbar bassäng för
transport av (mindre) fartyg från en vattennivå
till en annan; användes i st. f. slussar, väsentligen
i syfte att reducera vattenförlusten. Det mest
omtalade 1. finns inbyggt i en förbindelseled till
Dortmund—Ems-kanalen vid Henrichenburg.
Lygnern, sjö på gränsen mellan n. Halland och
Västergötland, i en djup dalsänka, som vid
Fjär-ås (se d. o.) uppdämts av den väldiga randåsen
Fjärås bräcka; 33 km2, 15 m ö. h., 45 m djup.
Avflyter norrut genom Rolfsån.
Lyhundra, storkommun i Stockholms län.
Mellersta Roslags domsaga, omfattar socknarna
Mal-sta, Lohärad, Estuna, Söderby-Karl, Roslags-Bro
och Vätö; 407,88 km2, 5,078 inv. (1953).
Lyhundra härad i Uppland, Stockholms län, n.
och v. om Norrtälje. Socknar: Söderby-Karl,
Estuna, Lohärad, Malsta och Husby-Lyhundra.
L. tillhör Mellersta Roslags fögderi och
domsaga (tingsställe: Norrtälje) samt i huvudsak
Lyhundra kontrakt.
Lyhundra kontrakt i Ärkestiftet omfattar följ.
6 pastorat: Väddö, Estuna, Söderby-Karl, Vätö
och Björkö-Arholma, Roslags-Bro samt Lohärad
och Malsta.
Lykabe’ttos, se Aten, sp. 5.
Lykantropi (av grek. ly’kos, varg, och
a’nthro-pos, människa), en ofta i sjukliga förnimmelser
rotad, uråldrig vidskeplig föreställning om en
människas förvandling till varg (varulv). Sådana
föreställningar hade långt fram i nyare tid stor
spridning i Europa.
Lykäon, grek, myt., konung i Arkadien och far
till 50 söner, offrade enl. myten ett barn vid Zeus’
altare och förvandlades själv till en varg. En
senare saga, bl. a. hos Ovidius, låter L. handla av
övermod för att sätta gudarna på prov.
Lykaönien (grek. Lykaoni’a), forntida
landskap i Mindre Asien, begränsat i ö. av
Kappa-dokien, i n. av Galatien, i v. av Frygien och
Pi-sidien samt i s. av bergskedjan Taurus. Genom
L. gick den stora huvudvägen från Mindre Asiens
västkust till Syrien och Orienten. Bland städerna
märktes Laodikeia och Iconium.
Ly’kelon (grek.) ett gymnasion i Aten,
läro-plats för Aristoteles och hans efterföljare.
Lykien el. L y c i e n, i forntiden det
sydvästligaste landskapet i Mindre Asien, en halvö, som
i n. begränsas av Karien, Pisidien och Pamfylien.
Det inhemska namnet på befolkningen var
ter-miler, det grekiska lykier. En egendomlighet var
matriarkaliska drag. Om språket se Lykiska
språket. Tidigt utvecklades i L. en egenartad
gravkonst, pelargravar och byggda el. i klippan
uthuggna gravar, som efterbilda den inhemska
träarkitekturen; somliga smyckades med
skulpturer. De förnämsta äro harpymonumentet från
500-talet f. Kr., nereidmonumentet från slutet av
400-talet, båda vid Xanthos, skulpturerna i
Bri-tish Museum, och heroet vid Gjölbaschi (Trysa)
från mitten av 400-talet. Grekerna förmådde
endast fatta fast fot på några kustplatser, och
ly-kierna bevarade sin självständighet, tills de
underkuvades av perserna på 540-talet f. Kr. Landet
överlämnades av romarna till Rhodos 188 f. Kr.
men gjorde motstånd och erkändes som en fri
förbundsstat 167 f. Kr. Romersk provins blev det
tills, m. Pamfylien 43 e. Kr.
Lykiska språket, det i det forntida Lykien
före helleniseringen och sedermera jämte
grekiskan möjl. ända fram till den tidigare
medeltiden talade språket, bekant genom c:a 150
inskrifter, av vilka den berömda Xanthosstelen
är den förnämsta. Inskrifterna äro gravinskrifter
och härstamma från tiden 500—300 f. Kr.
Lykis-kans språkliga ställning är efter de senaste årens
forskningar i stort sett klarlagd. Den tillhör den
indoeuroeiska språkstammen; inom denna bildar
den tills, m. åtskilliga språk i Mindre Asien en
ganska enhetlig grupp, som man med
modernisering av en gammal term börjar kalla
mindre-asiatiska språk. Bland dessa bildar 1.
jämte milyiskan, luviskan och hettitiskan en nära
sammanhörande grupp, inom vilken 1. företer de
ålderdomligaste dragen. — Litt.: V. Thomsen,
”Études lyciennes” (1899); H. Pedersen, ”Lykisch
und Hittitisch” (1945).
Lykke, Ivar, norsk affärsman och politiker
(1872—1949). L. var 1916—40 led. av stortinget,
vars president han var 1920—21 och 1923—26.
Han var högerns parlamentariske ledare 1920—21
och 1923—26 samt blev 1926 stats- och
utrikesminister i spetsen för en ministär, grundad på
högern och frisinnade vänstern. Under hans
statsministertid upphävdes brännvinsförbudet samt
antogos en ny härordning och en lag om
obligatorisk skiljedom i arbetstvister (allt 1927).
Mycket omstridda blevo de av regeringen föreslagna
och delvis genomdrivna reduceringarna av
skolbudgeten och av statstjänstemännens löner. Efter
det svåra nederlaget för högern (och frisinnade
vänstern) vid valen till stortinget på hösten 1927
avgick regeringen i jan. 1928. L. spelade alltjämt
en stor parlamentarisk roll. Efter den tyska
ockupationen 1940 blev han åter president för
stortinget men drog sig inom kort tillbaka från det
politiska livet.
Lykke, Peder B i 11 e, ärkebiskop av Lund
(1359—1436), var av ätten Bille men upptog
namnet L. efter sin moder. Han blev biskop i Ribe
1409 och ärkebiskop 1418. L. var en av sin tids
mest anlitade diplomater i Norden. Bl. a. ledde
han 1401—05 förhandlingarna om Eriks av
Pommern giftermål med Filippa. Som kyrkopolitiker
hyllade han tidens reformtendenser och hörde till
de ledande på Konstanzkonsiliet 1415. Inom
ärkestiftets historia är hans namn knutet till
provin-sialkonsiliet 1425 i Köpenhamn och uppförandet
av en rikt doterad kapellbyggnad på sydsidan av
Lunds domkyrka.
Lykopin, kem., ett omättat, alifatiskt kolväte
av karotinoidgruppen. L. förekommer i nypon
och tomater och ger dem deras röda färg.
Ly’ksborg [-bår], danskt namn på Slottet
Glücksburg.
Lykta, urspr. ett flyttbart lysredskap med
slutet, genomskinligt hölje till skydd för lågan. På
en s. k. blindlykta kan lyktfönstret täckas
med en ogenomskinlig lucka. Från den tidigare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
