Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lödöse, Gamla - Lödöse (stad) - Lödöse—Lilla Edets järnväg - Lödöse varf, ab. - Löf, Frederique - Löffler, Ernst - Löffler, Friedrich - Löfgren, Eliel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
Lödöse—Löfgren
266
Lödöse, Gamla L. i) Samhälle i S:t
Pe-ders sn i Västergötland. — 2) Storkommun i
Älvsborgs län. Vättle, Ale och Kullings domsaga,
omfattar socknarna Tunge, S:t Peder och
Ale-Skövde; 99,87 km2, 2,593 inv. (1953).
Lödöse, nu försvunnen medeltida stad, belägen
20 km n. om Kungälv på Göta älvs ö. strand
i S:t Peders sn i Älvsborgs län. L:s uppkomst
faller inom noo-talet, då det efter Kungahällas
förstöring 1135 blev en av Sveriges mest
betydande handelsstäder och vår enda naturligt
västorienterade köport med direkta
handelsförbindelser såväl med Flandern och England som
med n. Tysklands hansestäder Rostock och
Lübeck. Av L:s till 1,100—1,300 uppskattade
inv.-antal utgjordes en betydande del av tyska och
en mindre del av holländska kolonister. Ett av
rikets äldsta dominikankloster upprättades här
1243. Under sin blomstringstid, under 1200—
1300-talen, ägde staden två kyrkor, S:t Olof
(”Klosterkyrkan”) och S:t Peder, ett hospital
för spetälska och en kungl. borg, ”Lödöse hus”.
— Efter freden i Hälsingborg 1310, då landet
uppdelades mellan Magnus Ladulås’ söner, sökte
hertig Erik göra L. till ett slags huvudstad inom
sitt hertigdöme och höll ofta hov på ”Lödöse
hus”. Här korades också 1442 Kristofer av Bayern
till skandinavisk unionskonung. 1455 brändes och
skövlades staden av en dansk belägringshär, och
härmed börjar dess nedgångstid, förorsakad även
av älvens uppgrundning och den tull, som av
norrmännen pålades de fartyg, som måste
passera Bohus. 1473 beslöt Sten Sture d. ä. och hans
råd att flytta staden längre ned vid älven, till
Säveåns utlopp strax n. om nuv. Göteborg;
denna anläggning fick namnet ”Nya Lödöse”. Efter
upprepade försök att ånyo hävda sig blev L.
1646 definitivt lagt under landsrätt — 1916—20
utfördes omfattande utgrävningar, varvid bl. a.
dominikanklostrets kyrka, förborgen till
Lödöse-hus, en del av S :t Peders kyrka, hospital
sbyggnaden jämte partier av gator och torg blottades.
— Litt.: C. R. af Ugglas, ”L.” (1931).
Lödöse—Lilla Edets järnväg, mellan Lilla
Edet och Alvhems station på järnvägslinjen
Göteborg—Trollhättan, har 15 km längd och 1,435
m spårvidd. Den öppnades för trafik 1906 och
införlivades 1948 med SJ.
Lödöse varf, ab., grundat 1899, omfattar
skeppsvarv, mekanisk verkstad, vals- och
grynkvarn. Skeppsvarvet är beläget i Älvsborgs län
vid Göta älv c:a 40 km från Göteborg. På varvet
kunna byggas fartyg på högst 3,000 ton dw.
och sliptagas fartyg på högst 900 ton dw.
Löf, Jeanette Frederique, skådespelerska
(1760—1813), kallade sig gärna Löwen. Hon
uppbar från 1788 hjältinneroller både i franska
tragedier, tidens salongskomedi och svenska
skådespel. Bland hennes berömda roller voro Siri
Brahe, Drottning Kristina, Athalie, Iphigénie,
Olympie, Semiramis, Suzanna i ”Figaros
bröllop”, baronessan i ”Tadelskolan”, Amalia i
”Världsförakt och ånger”. Samtida prisa hennes
starka dramatiska temperament, livlighet, eld och
känsla. Hon uppträdde ännu 1809. I Stockholms
galanta kretsar — framför allt i sitt förhållande
till Sergel och Kellgren — spelade hon en
uppmärksammad roll. — Hennes syster E u p h r
o-syne L. (1772—1828) var från 1791 några år
anställd vid Dramatiska teatern.
Löffler, Ernst, dansk geograf (1835—1911).
Han blev fil. dr 1866 (”Forsög paa en
geognos-tisk tydning af landenes overfladeforhold”), doc.
1883, prof. 1888 samt avgick 1910. L. utgav bl. a.
”Haandbog i geographien” (1876; sv. övers.
1879). Han införde geografien som läro- och
examensämne vid Köpenhamns univ.
Löffler, Friedrich August Johannes, tysk
bakteriolog (1852—1915), prof, i Greifswald,
från 1913 ledare av institutet för
infektionssjukdomar i Berlin. Han upptäckte rotsbacillen
(1882), difteribacillen (1884) och svinpestens
bacill (1885). L. utgav ”Vorlesungen über die
geschichtliche Entwicklung der Lehre von den
Bakterien” (1887).
Löfgren, Jonas E 1 i e 1, advokat, politiker
(1872—1940), var efter hovrättsexamen 1895
verksam som advokat i Stockholm och ägnade
sig åt politisk verksamhet, bl. a. inom Frisinnade
klubben. 1910—u, 1921—22 och 1929—37 var
L. led. av F. K., 1918—20 och 1924—28 av A. K.
L. innehade under i:a världskriget betydelsefulla
uppdrag att bevaka svenska intressen i
England och var 1917—20 justitieminister under
Edén varvid han visade stor duglighet. Som
justitieminister kom
under hans dep. att
falla de stora
författ-ningsreformer, som
ministären hade att
genomföra:
kommunala rösträttsreformen,
kvinnorösträtten.
Vidare genomfördes
betydande reformer i
familjerätten och
straffrätten. L. lyckades
också genomföra den
omstridda
vattenrättsfrågan 1918. Efter
edénska ministärens
avgång återgick L. till sin
advokatverksamhet. Han var delegat i N. F:s
förbundsför-samling 1921—28 och var sakkunnig inom
Ut-rikesdep. 1924—26 och underhandlade för
avslutande av ett handelsavtal med
Sovjetunionen 1925. Han innehade vidare en rad
internationella uppdrag och var v. ordf, i Svenska
delegationen till nedrustningskonferensen 1932.
L. blev 1930 ordf, i kommissionen för utredning
av rätten till Klagomuren i Jerusalem. Efter
Frisinnade landsföreningens sprängning 1923
deltog han i bildandet av Sveriges liberala parti,
vars ledare han blev till 1930. 1926—28 var han
utrikesminister i Ekmans 1 :a ministär. På gr. av
en konflikt mellan honom och liberala partiets
stockholmsavd. blev han icke återvald till A. K.,
varefter han begärde sitt utträde ur regeringen,
vilket bidrog till ministärens avgång. Invald i
F. K. 1929, tillhörde han denna till 1937, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
