Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löfstedt, 2. Einar - Löfstedt, 3. Annie - Löfstedt, Ernst - Löfström, Ernst - Löfström, Gunnar - Löftadalen - Löftesman - Löftesskrift - Löfvenberg, Mattias - Lögdberg, Åke - Lögstör - Lögumkloster - Löitens akvavit - Löja - Löjrom - Löjtnant - Löjtnantshjärta, blomsterlyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
Löfstedt—Löjtnantshjärta
270
betning av ”Spätlateinische Studien” och ett
komplement till ”Syntactica”. I L:s senaste verk,
”Coniectanea. Untersuchungen auf dem Gebiete
der antiken und mittelalterlichen Latinität”, i
(1950), belysas särsk. vissa sidor av medeltidens
och renässansens latin. Framför allt det
imponerande syntaktisk-stilistiska verket ”Syntactica”,
som omspänner hela latiniteten, har förskaffat
L. obestridd rangplats bland samtidens främsta
filologer. Han har också framträtt som en av
Sveriges mera lysande vältalare. Vid sin avgång
från professuren erhöll L. festskriften "Eranos
Löfstedtianus” (med bibliogr.) — G. 1916 m. L.3).
3) Annie Sofia L., f. Günther, den föreg:s
hustru, litteraturrecensent (f. 1896 sl/7),
medarbetare bl. a. i Göteborgs Handels- och
Sjöfarts-tidn. 1923—44, i Stockholmstidn. 1945, litterär
rådgivare i bokförlaget Natur och kultur sedan
1946. L. har utg. ”En kvinna om böcker” (1932)
och ”Figurer mot mörk botten” (1943).
Löfstedt, Ernst Martin Hugo, språkforskare
och skolman (f. 1893 13/ia), fil. dr och doc. i
tyska språket vid Lunds univ. 1928, lektor vid
högre allm. lärov. i Skövde 1937, vid Försvarets
lärov. i Uppsala 1946, doc. i tyska språket vid
Uppsala univ. s. å., prof, där 1951. L. har i ett
flertal arbeten behandlat framför allt frisiska
och lågtyska språkförhållanden.
Löfström, Ernst Berthold, finsk militär
(1865—1937), officer 1885 i ryska armén, överste
1906, generalmajor 1914 och general 1927. L.
deltog med utmärkelse i 1 :a världskriget (ryska
armén) på östfronten och avancerade från
reg.-till div.-chef. Under finska frihetskriget var L.
först i Mannerheims stab, senare chef för
Sa-volaxfronten, varvid han befriade Varkaus, och
slutl. chef för östarmén, med vilken han
erövrade Viborg. L. blev inspektör för inf. 1919,
var medl. av krigsrådet 1927—28 och erhöll
avsked sistn. år.
Löfström, Gunnar, läkare, bakteriolog (f.
1907 24/io), med. lic. 1934, med. dr och doc. i
bakteriologi vid Karolinska inst. 1943, e. o.
laborator vid Statens bakteriologiska laboratorium
s. å., överläkare vid bakteriologiska
centrallaboratoriet å Södersjukhuset i Stockholm 1948,
sedan s. å. prof, i bakteriologi i Uppsala. L. har
publ. ett 40-tal arbeten i bakteriologi och
sero-logi, bl. a. om influensavirus och luftburen smitta.
Löftadalen, storkommun i Hallands län,
Hallands n. domsaga, omfattar socknarna Frillesås,
Landa, ölmevalla, Gällinge och Idala; 151,36 km2,
3,116 inv. (1953).
Löftesmän, se Borgen.
Löftesskrift, det skriftliga åtagandet av
borgen, tecknat å huvudförbindelsen el. särsk.
utfärdat.
Löfvenberg, Mattias Teodor,
språkforskare (f. 1907 22/7), fil. dr och doc. i engelska
språket vid Lunds univ. 1942, prof, vid
Stockholms högsk. 1949. L. har främst arbetat inom
medelengelsk och fornengelsk namn- och
ordforskning samt etymologi.
Lögdberg, Bengt A k e Asmund, rättslärd (f.
1913 31/3), jur. kand. 1935, jur. dr och doc. i
civilrätt vid Uppsala univ. 1947, prof, i civilrätt
med internationell privaträtt vid Lunds univ. 1952.
L. har bl. a. utg. ”Studier över
förlagsinteck-ningsinstitutet” (gradualavh.; 1947) och
”Spörsmål angående rembours” (1950).
Lögstör, stad i Ålborg amt, Jylland, på
sydsidan av Limfjorden; c:a 3,000 inv. Urspr.
fiskläge, stad sedan 1900.
Lögumkloster [-om-], dansk stad i Tönder
amt, s. Jylland, 15 km n. n. ö. om Tönder; c:a
1,800 inv. Har uppstått kring cisterciensklostret
Lygum Kloster (gr. 1173), av vars
byggnader den på 1200-talet uppförda stora och
vackra kyrkan är ett minne.
Löitens akvavit [lö’j-], no. Löiten akevitt,
brännvin, urspr. tillverkat i Löitens sn,
fram-ställes i Oslo av a/s Vinmonopolet i 3 kvaliteter,
samtliga med mer el. mindre utpräglad vinsmak,
beroende på längre el. kortare tids lagring på
sherryfat. L. har mera framträdande kryddsmak
än Lysholms akvavit.
Löja, Albu’rnus albu’rnus (lücidus), en till
fam. karpfiskar hörande benfisk, till färgen
sil-verglänsande med grönaktig till blågrå ryggsida
och vanl. 13—18 cm lång. Den förekommer i
Sverige längs hela östersjökusten och därjämte
i sötvatten över större delen av landet. L.
vistas i klart vatten nära ytan. Den fångas som
agn. Av hudens guaninlager beredes s. k. essence
d’Orient för framställning av imiterade pärlor.
Löjrom, av siklöjans rom beredd kaviar, som
är rödgulaktig och blott omkr. hälften så stor
som vanlig störkaviar.
Löjtnant (fr. och eng. lieutenant), urspr.
ställföreträdare, den högsta subalternofficersgraden
vid svenska vapenslagen. Från slutet av
medeltiden betecknade 1. ställföreträdaren för general,
överste och kapten (generallöjtnant o. s. v.) för
att sedermera bli benämningen på kompanichefs
närmaste man i befälet. Från löjtnantsgraden har
i Sverige varit avskild underlöjtnant.
Löjtnantshjärta, blomsterlyra, Dice’ntra
spectäbilis, en omtyckt trädgårdsväxt från
Japan, tillhör jordröksväxterna av fam.
vallmoväxter. Den blir
närmare 1 m hög och
har hängande,
hjärtlika blommor
i klase. De två
yttre kronbladen äro
mörkröda, de två
inre vita.
Blomningen äger rum
under maj och juni,
och 1. trives bäst i
halvskugga. Några
nordamerikanska
arter av släktet
Dicentra (även
kallat Diclytra) odlas
också som pryd-
nadsväxter. Löjtnantshjärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
