- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 14. Lonicera - Mikado /
289-290

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lötschbergbanan - Löv - Löwbeer, Nils - Lövbinda - Lövblad - Löwe, Carl - Löwegren, 1. Michael - Löwegren, 2. Gunnar - Löwen - Löwen, ätt - Löwen, Axel - Löwenadler, Holger - Lövenborg, Birkholm - Löwenhielm, ätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

289

Löv—Löwenhielm

290

på Simplonbanan; längd 74 km. I den 14,6 km
långa Lötschbergtunneln passerar L. under
Löt-schenpasset (2,695 m ö. h.) och Gasterental i
Bern-alperna. L. har 37 andra tunnlar och 22 broar.
Högsta punkten ligger 1,244 m ö. h.; största
stigningen är 27 °/oo. Banan byggdes 1907—13 och
är en viktig trafikled från Frankrike och v.
Tyskland till Simplonbanan.

Löv, se Lövträd.

Löwbeer, Nils Teofil, ämbetsman (f. 1889
12/«), jur. kand. 1912, kanslisekr. i
Ecklesiastik-dep. 1917, kansliråd 1931, exp.-chef 1933, t. f.
statssekr. 1935, landshövding i Västernorrlands
län 1939, generaldir. och chef för Patent- och
registreringsverket 1940; med. hedersdr vid
Karolinska inst. 1948. L. har bl. a. varit sekr. hos
sakkunniga för akad. befordringsväsendet 1919—
22 och ordf, för 1934 års folkskolesakkunniga.

Lövbinda, bot., se Polygonum.

Lövblad, bot., se Blad, sp. 186.

Löwe, Carl, tonsättare, se Loewe.

Löwegren. 1) M i c h a e 1 Kolmodin L.,
ögonläkare (1836—1923), med. lic. 1864, med. dr 1868,
fil. hedersdr 1918; doc. 1867, prof. (Sveriges
förste) i oftalmiatrik 1883—1904, allt i Lund. L.
var en framstående praktiker och utgav
vetenskapliga arbeten bl. a. om ögats
refraktionsför-hållanden. Han författade en förträfflig lärobok
i oftalmologi. Hans mest ryktbara verk är en sv.
övers, av Hippokrates’ skrifter (1909—10).

2) Anders Gunnar Hilding L., den föreg:s
halvbrors sonson, ämbetsman och skriftställare
(f. 1881 24/ø), fil. lic. i Lund 1908, huvudred, för
tidn. Arbetet 1908—18, socialdemokratisk led. av
A. K. 1915—17, socialattaché i Paris 1918,
socialråd där 1923, dir. i Svenska handelskammaren i
Frankrike 1919—42, har utg. bl. a. ”Franska
stämningar” (1915), ”Om äldre konst och
nutids-konst” (1926), ”Silhuettklipp av nutida franska
politici” (1928), ”Kampen kring staten” (1929),
”Från strövtåg i Frankrike” (1930), ”Soldyrkare,
excentriker och puritaner” (1931), ”Studier om
Michelangelo” (1932), ”Poincaré och tredje
republiken” (1936), ”Les foréts et les Industries
forestières du Norland” (1945), ”Den svenska
järnhanteringen genom tiderna” (1948) och
”Turgot” (1950).

Löwen, tyskt namn på Louvain (se d. o.).

Löwen, svensk ätt, urspr. från Estland,
na-turaliserades i Sverige 1649 med bl. a.
generallöjtnanten Fredrik Löwe (d. 1669). Den skrev
sig tidigt Löwen och von Löwen. Axel L. (se
nedan) blev 1751 greve (ätten utdöd på
mans-sidan 1926). En broder till honom var
generalmaj orn och mösspolitikern Fabian L. (1699—
1773), som 1766 blev frih. Huvudmannen för
den från Fabian L. härstammande friherrliga
ätten bär sedan 1809 såsom innehavare av
Trolle-sunds fideikommiss namnet Troll e-L ö w e n.

Axel L., greve, fortifikationsofficer, riksråd
(1686—1772). Han utmärkte sig vid försvaret av
Stade 1712, tillfångatogs där av danskarna men
lyckades 1713 fly till Stralsund. 1715 deltog han
i dess försvar, blev överste och
generalkvartermästare. 1716 deltog han i fälttåget mot Norge
NF XIV — 10

och föll där ännu en gång i dansk fångenskap.
Utväxlad 1719, blev han s. å. generalmajor och
dir. för Fortifikationen. Han utnämndes 1737 till
befälhavande general i Finland. Vid 1738—39 års
riksdag användes han av hattpartiet till att
övertala sin svärfar, Arvid Horn, att inlämna
ansökan om avsked från kanslipresidentbefattningen.
1739 blev han riksråd. Han intog i rådet en
ganska självständig hållning och röstade ofta mot
sitt parti. 1748—66 var han generalguvernör i
Pommern och kansler för Greifswalds univ. L:s
memoarer från Karl XH:s tid äro tryckta i
Karol. Förb:s Årsbok 1929 (tr. 1930).

Löwenadler, Holger Carl Minton,
skådespelare (f. 1904 V4). L. ägnade sig först åt
humanistiska studier vid Göteborgs högsk. och
genomgick 1923—25
Dramatiska teaterns
elevskola. Efter
premiär-elevåret 1926—27

övergick han till
Svenska teatern i
Åbo, där han
kvar-stannade till 1930, och
tog därefter
anställning vid
Blanchetea-tem. Elva år senare
knöts han till
Dramatiska teatern, där han
alltjämt är anställd.
Sitt konstnärliga
genombrott gjorde L.

1937 med den kärve gruvarbetaren Luther
Gas-coigne i ”Min son är min”. Livligt
uppmärksammade blevo också hans strängt ortodoxe präst
Arthur Jeffersoni ”Min hustru doktor Carson”, hans
intressanta Strindbergs-studie Herr X i ”Paria”
samt hans äktryske, hj är tegode Onkel Vanja
(Tjechov). Vid national scenen har han tagits i
anspråk inom alla delar av repertoaren och har
med stark inlevelse och teknisk skicklighet
utformat gestalter av växlande typ, ss. luffaren Lennie
i ”Möss och människor”, Shylock i ”Köpmannen
i Venedig” och Nero i Racines ”Britannicus”. —
Inom filmen har L. kreerat åtskilliga färgstarka
roller, ss. i ”Jacobs stege”, ”Himlaspelet”
(konung Salomo), ”1 brist på bevis”, ”Ordet”,
”Mans kvinna” och ”Johansson och Westman”.

Lövenborg [-bår], tidigare B i r k h o 1 m, gods
på Själland, 9 km v. s. v. om Holbæk. Det ståtliga
slottet är uppfört på 1630-talet av godsets dåv.
ägare, Malte Juul. 1738 inköptes det av ätten
Lövenskiolds stamfar och fick sitt nuv. namn.
1773—1921 var det baroni för ätten och är
alltjämt i dess ägo.

Löwenhielm, ätt, härstammande från
kyrkoherden i Nor, Karlstads stift, prosten Erland
Gudmundi (1554—1630). Av dennes två söner,
som antogo namnet Norenius, blev den äldre
stamfar för släkten Noreen och adliga och
friherrliga ätterna Nordenfalk, den yngres son
Gudmund Nordberg (1656—1739), slutl.
hovrättsråd i Göta hovrätt, adlades L. 1725 och
var far till nedannämnde L.i), som 1741 blev
friherre, 1762 greve och vars ätt utslocknade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:19:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffn/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free