Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Madrazo, José Madrazo y Agudo - Madreporaria - Madreporskiva - Madresläktet - Madrid - Madrigal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
Madreporaria—Madrigal
334
Myskmadra (t. v.) och
färg-madra.
—1859), elev av J. L. David i Paris, målade
historiska scener och porträtt, var dir. för
konst-akad. och för konstmuseet i Madrid. Hans son F
e-derico de M. y Kuntz (1815—94) var på sin
tid Spaniens mest anlitade porträttmålare. Han
studerade först för sin fader, sedan för Ingres i
Paris. Efter faderns död efterträdde han denne
som dir. för Madrids konstakad. och Pradomuseet.
Madreporaria, zool., se Koralldjur, sp. 685.
Madrepörskiva, zool., se Tagghudingar.
Madresläktet, Aspe’rula, hör till krappväxterna
och avviker från mårorna genom sin trattlika
blomkrona. Omkr.
80 arter; i Sverige
finnas 2, båda
omkr. 3 dm höga,
fleråriga örter med
vita blommor i
toppställda
knippen. M y s k m a
d-r a n, A. odorata,
med vanl. 8—10
lansettlika blad i
varje krans, växer
täml. sällsynt upp
till Ångermanland
och Jämtland. Är
som torkad
välluktande och brukas i
Tyskland som
tillsats till vin. Odlas
även som
prydnadsväxt. F ä r g m a
d-r a n, A. tinctoria,
har 4—6 smalt jämnbreda blad och växer på
torra backar i kalktrakter, företrädesvis i ö.
Sverige, upp till Uppland.
Madrid [sp. utt. maÖri’Ö], Spaniens huvudstad
och största stad samt huvudstad i prov. Madrid
(8,002 km2, 1,911,014 inv.) i Nya Kastilien;
1,618,435 inv. (1950). M. är beläget nästan i
landets medelpunkt, på den ödsliga nykastiliska
högslätten 650 m ö. h. vid den lilla floden
Manzana-res. Staden har blåsigt fastlandsklimat med starka
dagliga och årliga temp.-variationer. Den är
Europas högst belägna storstad men är helt en
konstprodukt, som saknat alla naturliga förutsättningar
för en dylik utveckling. M. omtalas i början av
900-talet som en liten morisk stad och fästning,
Madschrit. Alfons VI erövrade den 1083. Karl V
förläde tidtals sitt residens till staden. Först 1561
upphöjdes den definitivt av Filip II till
huvudstad. Då var dess folkmängd c:a 25,000. Under
inbördeskriget 1936—39 flyttades på gr. av det
snabbt växande hotet mot huvudstaden regeringen
till Valencia 9/it 1936, varefter nationalisterna
började anfallet, bl. a. med förödande art.- och
flygbombardemang. Särsk. omfattande blevo
skadorna i det under anläggning varande nya
univ.-komplexet i n. v. M. 28/s 1939 kapitulerade
staden för general Franco. — Den äldsta delen
ligger i centrum och har ett oregelbundet,
labyrint-artat gatunät, som här ger stadsbilden en
ålderdomlig prägel; dock äro husen övervägande
uppförda i barockstil. Dess medelpunkt är Puerta
del Sol, varifrån ett tiotal gator utstråla; mot
v. n. v. går Calle del Arenal till Plaza de Oriente,
M :s största och vackraste öppna plats med Filip
IV :s ryttarstaty och 44 andra statyer av gotiska
och spanska konungar. Här ligger också det
vidsträckta, f. d. kungl. slottet, sedan 1931
stats-museum. Det innehåller dyrbara konstsaml.,
tavlor av Tizian, Murillo etc. Från Puerta del Sol
går Calle Mayor mot v. s. v.; vid och s. om denna
huvudgata ligga rådhuset, uppfört 1644 i äldre
barockstil, stadshuset och Plaza de la
Constitu-ciön. Längre söderut resa sig bl. a. kyrkorna
San Francisco el Grande från 1700-talets senare
del (anses vara M:s vackraste kyrka) och österut
vid Calle de Toledo den forna katedralen San
Isidro el Real, som är från 1620-talet och har
målningar av Tizian. Från Puerta del Sol
stryker åt ö. n. ö. den breda och livligt trafikerade
Calle de Alcalå, omgiven av finansdep., bank- och
klubblokaler, hotell samt med M:s äldsta
triumfbåge, Puerta de Alcalå (1775). I ö. begränsas
gamla staden av vackra promenader: Paseo del
Prado och dess n. fortsättning, Salön del Prado,
Paseo de Recolétos och Paseo de la Castellana,
alla med palm- och cederplanteringar. Vid Paseo
och Salon del Prado ligga botaniska trädgården,
Pradomuseet (se d. o.), spanska akad., börsen,
huvudpostkontoret (det rikast dekorerade i sitt slag i
världen, en typisk representant för spanjorernas
smak för det prunkande) och
nationalförsamlingens byggnad. Calle de Alcalås fortsättning ö. om
Plaza de Castelår skär Plaza de la
Independen-cia; vid dess ö. ändpunkt ligger den stora
tjurfäktningsarenan, Plaza de Toros, rymmande 14,000
åskådare. N. om Puerta del Sol genomkorsas
staden i v.—ö. riktning av den breda Gran Via,
omgiven av moderna varuhus och
affärsbyggnader. 12 boar föra över Manzanares, som ligger
på M:s s. v. sida. M. är säte för Spaniens
cen-traluniv., som 1836 flyttades hit från Alcalå de
Henares. Många praktfulla teatrar finnas. Först
i våra dagar, sedan M. blivit medelpunkten i ett
omfattande järnvägsnät, har det även blivit
centrum för det spanska affärslivet. I samband
därmed har en ganska mångsidig industri utvecklat
sig. 5 större järnvägsstationer finnas. Trafiken
inom staden ombesörjes av talrika spårvägs- och
busslinjer samt en underjordisk järnväg (sedan
1924). Det s. k. Sverigehuset (inrymmande bl. a.
Sv. handelskammaren och restaurang) beräknas
vara färdigt 1954.
Madrigäl (it. madrigalle). 1) (Litt.) Äldst en
folklig visa, regelbands m. på 1300-talet i
konstpoesien som en åtta—elvaradig dikt av
elvasta-viga verser med bestämd rimföljd.
2) (Mus.) En musikalisk konstform, först
utbildad på 1300-talet, vanl. trestämmig med en
sjungen och två spelande stämmor. Efter att
under 1400-talet ha föga odlats upptogs den ånyo
på 1500-talet och blev då den världsliga
konstsångens främsta form med rik polyfon
stämflät-ning utan instrumentalt ackompanjemang. Under
glanstiden 1560—90 skrevos m. bl. a. av O. Lasso,
G. Gabrieli och Luca Marenzio, med vilken
sistnämnde kompositör den nådde sin kulmen. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
