Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maeterlinck, Maurice - Mafeking - Maffei, Francesco Scipione di - Mafia (Maffia) - Mafra - Mag. - Magadha - Magadhi - Magad(i)sjön - Magalhães, Fernão de - Magalhãesska molnen - Magalhães’ sund - Magallanes - Magallanes’ sund, Magalhães’ sund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
Mafeking—Magallanes’ sund
340
sidor av instinktlivets mysterier i djur- och
växtvärlden har han studerat i ”La vie des abeilles”
(1901), ”L’intelligence des fleurs” (1907), ”Vie
des termites” (1927) och ”Vie des fourmis” (1930).
I ”Le temple enseveli” (1902) och ”Le double
jardin” (1904) söker M. forcera den fysiska dödens
portar och med teosofisk och spiritistisk hjälp
avslöja framtidens hemligheter. I senare skrifter,
”La mort” (1913), ”L’höte inconnu” (1917), ”Les
sentiers de la montagne” (1919) ger han sig helt
ockultismen i våld. I ”Le grand secret” (1921)
har han behandlat de ockulta fenomenens historia
från äldsta tider till nu. Senare skrev han ”La
vie des espaces” (1928), ”La grande porte” (1939)
och ”L’autre monde ou le cadran stellaire” (1942).
— M., som i många år bodde i Paris, flyttade
1907 till ett gammalt benediktinkloster nära Rouen
och 1919 till Nizza. Då Italien gick med i 2:a
världskriget, flyttade han till Portugal och
därifrån till U.S.A., varifrån han återvände till
Nizza 1947. — M. blev 1932 upphöjd i grevestånd.
De flesta av M:s arbeten äro övers, till sv. —
M:s hustru, skådespelerskan Georgette
Le-blanc har i sina ”Souvenirs 1895—1918” (1931)
gett inblick i M:s äktenskap, som upplöstes genom
skilsmässa. — Litt.: G. Harry, ”M.” (1909; sv.
övers. 1911); S. Söderman, ”M.” (1911); A.
Nyman, ”Kämpande intelligens” (s. å.); H.
Meyer-Benfey, -”Das M.-Buch” (1923).
Mafeking [mä’fikhj], stad i n. ö. hörnet av
Kapprovinsen i Sydafrikanska unionen, vid
Mo-lopo, nära gränsen mot Transvaal; c:a 2,300 inv.;
den närbelägna infödingsstaden har c:a 3,000 inv.
M. ligger vid Kap—Kairo-banan och är ändpunkt
för järnvägen till Johannesburg. Det är
Bechua-naland-protektoratets huvudstad och centrum för
handeln inom protektoratet och v. Transvaal. —
M. var under boerkriget en viktig vägknut och
förrådsplats, försvarades tappert av
engelsmännen under Baden-Powell samt undsattes 17/s 1900
efter 7 mån. belägring.
Maffe’i, Francesco Scipione di,
italiensk fornforskare och skådespelsförfattare
(1675—1755). Han skrev bl. a. den av samtiden
högt beundrade tragedien ”Mérope” (1714), som
gav Voltaire motivet till hans likanämnda drama,
och ett antal arbeten i arkeologi och lokalhistoria,
särskilt berörande Verona, där han var bosatt.
Ma’fia (riktigare än M a’f f i a), siciliansk
övervaknings- och förbrytarorganisation, urspr.
framvuxen ur en av myndigheterna omkr. 1800
organiserad gendarmerikår, som hade till uppgift att
bekämpa rövarväsendet på ön men själv snart
övergick till utpressningsmetoder och därvid fick
starkt stöd av befolkningen, särsk. de stora
godsens fattiga underhavande. M. gjorde sig själv
till domstol och stod bakom en rad mord o. a.
våldshandlingar. M. behärskade också de politiska
valen på ön. En del av dess medl., mafiosi,
utvandrade till U.S.A. och rekryterade
gangsterbanden i bl. a. New York och Chicago. M., som
länge motstod alla ingripanden uppifrån,
blomstrade under 1 :a världskriget men krossades av
fa-scistregeringen genom en rad processer 1926—29.
Dess traditioner återupptogos på 1940-talet av
bandithövdingen Giuliano och hans anhängare.
Giuliano likviderades 1950.
Ma’fra, stad i Portugal, 30 km n. v. om
Lissabon; c:a 5,000 inv. Det berömda klosterpalatset,
uppf. av konung Johan V 1717—30 såsom ett
portugisiskt Escorial, har en längd av 251 m och
en bredd av 221 m. I klostret och kungaboningen
äro nu inrymda kasern, konstindustrimus. och ett
dyrbart bibi.
Mag., förk. av magister.
Mägadha, gammalindiskt rike, som omfattade
ung. det nuv. Bihar med huvudstaden Pataliputra,
nuv. Patna.
Mägadhi, en dialekt av prakrit (se d. o.).
Mägad(i)sjön, avloppslös, grund sjö i Kenya
i Östafrika, 80 km s. v. om Nairobi, 610 m ö. h.
Den är en av världens rikaste sodaförekomster,
som sedan 1915 exploateras.
Magalhäes [magaljäi’/], Fernäo de,
portugisisk upptäcktsresande (omkr. 1480—1521).
Han tjänade 1505—12 under Almeida och
Albu-querque i
Portugisiska Indien. Då han i
Portugal ej fick
understöd för sina
planer på att nå
Moluc-kerna på den västra
vägen, trädde han 1517
i spansk tjänst och
avseglade 20 sept.
1519 med fem fartyg
och omkr. 280 man
från Sanlücar. 13 dec.
nådde han Rio de
Ja-neirobukten, 10 jan.
1520 La
Platamynning-en. Han fann 21 okt.
1520 ingången till det sund, som sedan fick hans
namn. Han fortsatte med tre fartyg (ett hade
förolyckats, ett annat rymt till Spanien) över Stilla
havet till ön Guam, dit han anlände 6 mars 1521,
samt nådde 16 mars Filippinerna. Under strider
varunder han sökte göra sin bundsförvant
härskaren på Cebü till herre över ön Mactan stupade
han 27 april 1521. Hans fartyg fortsatte till
Mo-luckerna, där de intogo last av kryddor. Endast
ett, ”Victoria”, återkom 6 sept. 1522 till Spanien
med rik last. En av M:s följeslagare, italienaren
A. Pigafetta, har lämnat en beskrivning av resan.
— Litt.: A. Norlind i Ymer, 1921; S. Zweig,
”Magellan” (sv. övers. 1937).
Magalhäesska molnen [magaljäi’/-], astron.,
se Kapmolnen.
Magalhäes’ sund [magaljäi’/], se Magallanes’
sund.
Magallanes [-aja’näs], territorium i sydligaste
Chile, omfattande s. delen av Patagoniens
västkust med övärld samt den till Chile hörande delen
av Eldslaridet; 135,418 km2; 52,000 inv.
Huvudstad är Punta Arenas, 1928—40 kallad
Magallanes.
Magallanes’ sund [-aja’näs], Magalhäes’
sund, spa. Estrecho de Magallanes, sund i Chile,
skiljer Eldslandet från Sydamerikas fastland;
längd c:a 600 km, bredd 4—33 km. M. har i v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
