Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maglemosekulturen el. mullerupkulturen - Magma - Magmatisk differentiation - Magmun - Magna Charta - Magna Graecia - Magnalium - Magna Mater - Magnani, Anna - Magnarp - Magnasco, Alessandro - Magnat - Magne - Magnecyl (albyl, magnyl, maxotyl) - Magnentius - Magnesia (kemi) - Magnesia (stad i Karien, Inebazar)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
Magma—Magnesia
350
tisk särutveckling av den senpaleolitiska kulturen.
De ledande redskapsformerna äro skafthålsyxor
och harpuner av ben el. horn samt kärnyxor,
mikroliter och sticklar av flinta. Den enda
gravläggning från m., som hittills påträffats, är
Barumgraven, Bäckaskogs sn, Skåne. — Litt.: V.
Nordmann, ”Menneskets indvandring til Norden”
(i ”Danmarks geologiske undersögelse”, 3:27,
1936).
Ma’gma, grek., ”knådbar massa”, ”salva”, i
jordens inre bildad, glödhet, smältflytande massa.
Magmor äro smältlösningar med växlande
förhållande mellan blandningsdelarna. I regel bestå
de huvudsaki. av blandningar av i varandra lösta
silikat. Vid sin avkylning och stelning ge magmor
under avgivande av gasformiga ämnen och
lösningar upphov till de eruptiva el. magmatiska
bergarterna. Att magmor innehålla lättflyktiga
ämnen visas redan därav, att de avgiva gaser och
ångor, när de vid vulkaniska utbrott utgjutas på
jordytan i form av lavor. Vid en m:s stelnande
kunna skiljaktigheter med avseende på den
kemiska sammansättningen komma till utbildning
t. o. m. inom en och samma eruptivbergartskropp.
Uppkomsten av sådana kemiska olikheter i en
magmamassa, som en gång varit homogen, kallas
magmatisk differentiation.
Väsentliga orsaken till denna sökes av många forskare
i en fraktionerad kristallisation, varvid
beståndsdelarna skiljas från varandra genom
tyngdkraftens inverkan
(kristallisationsdiffe-r e n t i a t i o n). Andra däremot se i den
magmatiska differentiationen resultatet av en klyvning
vid sjunkande temperatur i delmagmor (1 i k
vatio n) på grund av begränsad blandbarhet
Magmatisk differentiation, se Magma.
Magmun, anat., se Kardia 2).
Mägna Charta [ka’rta; eng. utt. mä’gna kä’ta],
lat., ”det stora frihetsbrevet” (eng. The Great
Charter), den berömda engelska
författningsur-kund, som konung Johan utan land av sina
baroner tvangs att besegla 15 juni 1215 på
Run-nymedes äng nära Windsor. — M. utfärdades
i en mängd officiella exemplar, av vilka nu fyra
finnas i behåll. Till sin karaktär är M. eg. ett
feodalt privilegiebrev, en av de många
konunga-försäkringar, genom vilka aristokratien under
medeltiden till sin fördel utnyttjade den germanska
uppfattningen om konungamaktens begränsning.
Några allmänna frihetsprinciper proklameras ej
i M., de flesta bestämmelserna äro rent praktiska
och avse skydd mot länsherreövergrepp av
konungen. Till de mera berömda artiklarna höra
12 och 14: intet scutagium el. auxilium (två
särskilda feodala avgifter) finge utkrävas utan
samtycke av commune consilium regni, som
uteslutande skulle bestå av kronvasaller, samt 39: ingen
liber homo (”fri man”, d. v. s. låntagare) finge
fängslas, berövas egendom el. straffas utan laga
dom av sina likar och enl. landets lag. — M.
stadfästes ofta av efterföljande konungar; den
var däremot under 1500-talet alldeles bortglömd.
Men under författningsstriden mellan Stuartarna
och parlamentet på 1600-talet blev M. framdragen
och kommenterad, varvid bestämmelserna
upp
fattades som gällande hela folket. Denna bild av
M. blev bestämmande för 1800-talets liberala
historiker, för vilka kartan är ”den engelska
frihetens hörnsten”. Från denna sentimentala
överskattning är M. nu av den moderna forskningen
befriad. — Litt.: W. S. McKechnie, ”Magna
Charta” (2:a uppl. 1914); F. Cramer, ”Magna
Charta” (1937); E. Corwin, ”Liberty against
Governement” (1948).
Mägna GräB’cia, Storgrekland (se d. o.).
Magnälium, se Aluminiumlegeringar.
Mägna Mäter, lat., se Kybele.
Magnani [manja’ni], Anna, italiensk
skådespelerska (f. 1912). Efter filmdebuten 1934
gjorde M. ett tiotal filmer, innan hon 1945 helt slog
igenom inför en internationell publik i R.
Ros-sellinis ”Rom — öppen stad”. Av hennes övriga,
i Sverige visade filmer märkas ”Banditen” och
”Angelina”.
Magnarp, badort i Barkåkra sn i Skåne.
Magnasco [manja’skå], Alessandro,
italiensk målare (1677—1749), en av sitt lands
allra största koloristiska begåvningar vid
övergången från senbarock till rokoko. M. var mest
bosatt i Milano, där han under påverkan av
den samtida spanskinfluerade och den äldre
mila-nesiska konsten utbildade en säregen teknik, stil
och färgskala. Såväl M:s landskapsbilder som
hans mörkbruna interiörer med skimrande
ljuspunkter vittna om målarens extatisk-romantiska
läggning. På 1720-talet for M. till Florens och
1735 till Genua, där han sedan stannade. — Litt.:
B. Geiger, ”A. M.” (1923).
Magnät (nlat. magnates, stormän), storman;
förr särskilt = led. av överhuset i Ungern el.
led. av högadeln el. riksrådet i Polen.
Magne, ”den kraftfulle”, son till Tor och
jättekvinnan Jarnsaxa. Tor hade, berättar
Snorres Edda, i kampen mot Rungner fått den döde
jättens ben över nacken, och ingen kunde hjälpa
honom, förrän M. kom dit, blott tre dagar
gammal. M. och hans broder Mode överleva
ragna-rök och ärva hammaren Mjollner.
Magnecyl (a 1 b y 1, m agn yl, maxotyl),
läkemedel i tablettform, acetylsalicylsyra, till
vilken magnesiumoxid satts i avsikt att neutralicera
syrabildningen i magsäcken. M. har samma
användning som acetylsalicylsyra: vid reumatism,
neuralgier, huvudvärk o. s. v. samt som
feber-nedsättande medel. M:s värklindrande effekt
ökas genom tillsats av kodein.
Magne’ntius var en romersk krigshövitsman
av frankisk härkomst, som 350 e. Kr. i Gallien
störtade kejsar Constans men redan 351
besegrades vid Mursa i Pannonien av Constantius och
efter nya nederlag 353 begick självmord.
Magnesia (kem.) se Magnesiumföreningar.
Magnesia, antik stad (nu Inebazar) i
Ka-rien, vid en biflod till Maiandros, enl. traditionen
grundad av kolonister från Magnesia i
Thessa-lien. M. är berömt genom sina av tyska
forskare undersökta fornlämningar, bland vilka
märkas de konsthistoriskt viktiga resterna av
Ar-temis Leukofryenes tempel, ett verk av den mot
slutet av 200-talet f. Kr. ledande arkitekten Her-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
