Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Magsäcksoperationer - Magus - Magyarer - Magyariska litteraturen - Magyariska språket - Magyarország - Maha - Mahabharata - Mahadeva - el-Mahalla el-Kubra, Mehalla el-Kobra - Mahan, Alfred - Maharaja - Maharastra - Maharastri - Mahasabha - Mahatman - Mahavamsa - Mahavastu - Mahayana - Mahdi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
Magus—Mahdi
376
de, som vid hinder för magsäckens tömning (t. ex.
pylorusstenos, se Magsjukdomar) avse
anläggandet av ”ny magmun”, en
gastroentero-stomi (se Magsjukdomar), el. de, som åsyfta
avlägsnandet av svulst el. sår, s. k. v e n t r i k e
1-resektion. Timglasmagen (se d. o.) fordrar
ibland en förbindelse mellan de båda säckliknande
delarna på ömse sidor om åtsnörningen, en
gastroanastomos el.
gastrogastro-s t o m i. — Vid ventrikelresektionen
avlägsnas ett manschettliknande parti av
magsäcken, inom vilket parti den sjukliga processen
är belägen.
Ma’gus, lat., trollkarl, se Mager.
Magyarer [madjä’r-], se Ungrare.
Magyariska litteraturen [madjä’r-], se
Ungerska litteraturen.
Magyariska språket [madjä’r-], se Ungerska
språket.
Magyarorszåg [ma’djarårsäg], ”magyarernas
land”, inhemskt namn på Ungern.
Maha, ind. och pers., stor.
Mahäbhärata, skt (”det stora [eposet] om
Bharataklanen”), indiskt jättediktverk, som med
sitt ”supplement” Harivamsa anses innehålla ung.
loo.ooo dubbelverser. M. är indelad i 18 böcker
av högst olika längd. Kärnan i verket torde
utgöras av de äldsta partierna av bok i—3 och
5—11 och är en gammal hjältedikt, som behandlar
den väldiga släktfejden mellan två grupper av
kusiner, Kuruiderna och Pänduiderna, vilken
efter en olycklig början och lång landsflykt för de
senare och ett gigantiskt 18-dagars slag slutar
med Kuruidernas nederlag och undergång. I detta
gamla epos inflätades snart en mängd andra
hjältedikter och ballader, myter och legender, hela
texter av rent teologisk-filosofiskt innehåll —
t. ex. Bhagavadgitä —, samlingar av fabler,
sagor och moraliserande berättelser och utförliga
framställningar av bramansk sedvanerätt och
världsåskådning. M:s tillkomsttid kan sättas till
omkr. 300 f. Kr.—300 e. Kr., åtminstone har den
legat färdig senast vid sistn. år. M. är ett
oerhört populärt verk, som alltjämt reciteras av
kringvandrande rapsoder och sagoberättare. Det
förekommer i flera recensioner, av vilka ett par
nord- och ett par sydindiska hittills äro kända.
Sedan 1927 utgives en kritisk uppl. av M.
Eng. övers, av Protap Chandra Roy (1883—96)
och Manmatha Nath Datt (1895—1905). Jfr
vidare E. W. Hopkins, ”The great epic of
India” (1902).
Mahädèva (”den store guden”), ind. myt., ett
av de vanligaste namnen på guden Siva.
el-Maha’lla el-Kubra, M e h a 11 a el-K o
b-r a, stad i Egypten, ung. mitt i Nildeltat, v. om
Damiettaarmen; 116,000 inv. Bomullsindustri och
stor bomullsmarknad.
Mahan [mahä’n el. män], Alfred Thayer,
amerikansk sjöofficer och sjömilitär författare
(1840—1914). Han deltog i inbördeskriget 1861
—65 och tjänstgjorde därefter i olika
sjöofficers-befattningar. 1896 tog M. avsked från aktiv
tjänst men deltog som sjömilitär rådgivare
under kriget mot Spanien 1898, deltog 1899 i första
Haagkonferensen och utnämndes 1906 till
konter-amiral i reserven. M. anses allmänt som
banbry-tare på det sjökrigshistoriska området. Särskilt
vinnläde sig M. om att påvisa sjömaktens
avgörande inflytande på världshistorien. Hans
grundläggande arbeten härom äro ”The influence of
seapower upon history 1660—1783” (1889; sv.
övers. 1899—1900), ”The influence of seapower
upon the French revolution and empire 1793—
1812” (2 dir, 1892) och ”Naval strategy” (1912).
Mahäräja, skt ("storkonung”), se Raja.
Mahärästra, skt (”det stora riket”), i äldre
indisk litteratur beteckning för de provinser, som
ung. motsvara presidentskapet Bombay.
Mahärästri, se Prakrit.
Mahäsabhä, indiskt antimuhammedanskt parti,
se Indien, sp. 912.
Mahätma, skt, ägande en stor själ, ädel, högt
begåvad, ägande den högsta vishet o. s. v.
Hederstitel för betydande personligheter i Indien,
andliga ledare o. a. (t. ex. M. Gandhi). Termen har
upptagits av teosofien.
Mahävamsa (”den stora krönikan”), en på
Ceylon antagl. på 400-talet e. Kr. avfattad dikt på
päli, av historiskt innehåll och behandlande
samma tidsperiod som Dlpavamsa men utförligare än
denna. Som författare nämnes en viss M a h ä n
ä-m a n. M. är utg. och övers, till eng. av W. Geiger
(1908—12).
Mahävastu, skt (”[boken] om stora ämnen”),
en på nordbuddistisk sanskrit avfattad
Buddha-biografi. M. är möjl. ett gammalt verk, författat
omkr. 2 årh. f. Kr., som blivit försett med en
mängd senare utvidgningar. Utg. av É. Senart
(3 vol., 1882—97).
Mahäyäna, skt (”stort fordon”), en till tiden
— men kanske ej till idéinnehållet — senare form
av buddismen, som ställes i motsats till den
riktning, som kallas hlnayäna (”litet fordon”). Den
senare menar, att man på meditationens väg
redan i detta liv kan uppnå förlossning från
åter-födelse, nirväna, och att Buddha visserligen är
olik alla andra heliga men ej ett gudomligt väsen,
som bör dyrkas med hängivenhet. Den ger även
anvisning på huru man kan återfödas i den högsta
himmelen, Brahmäs himmel. I motsats härtill lär
m., 1) att man endast kan uppnå nirväna genom
att ”vandra på en blivande Buddhas väg”
(bodhi-sattvayäna), d. v. s. genom att utöva alla de
fullkomligheter och söka vinna den universella
visdom, som karakterisera en Buddha, 2) att det
enda, som äger verklig realitet, är ”tomheten”
(sünya), den rena negationen av allt mänskligt
varande, och 3) att som ett moment i religionen
ingår hängivenheten (bhakti) för de buddhas och
bodhisattvas, som trona i himlarna och sända ned
till jorden ”magiska kroppar” för att predika
frälsningsläran. M. är den riktning av buddismen,
som råder i Tibet, Mongoliet, Kina och Japan,
men har också uppträtt på Sundaöarna.
Ma’hdi [hörbart h], arab., eg. ”vägledd” (näml,
av Gud), tillnamn på den siste, av schiiterna som
tolfte imam erkände ättlingen av kalifen Ali.
Från denne Muhammed el-Mahdi (d. 879) eller,
enl. andra, redan från Alis son Muhammed, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
