Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maiestas - Maiestas Domini - Maikop - Mailand - Mail-coach - Maillart, Louis (Aimé) - Maillol, Aristide - Maimon, Salomon - Maimonides, Moses (Rabbi Moses ben Maimon, Rambam)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
Maiestas Domini—Maimonides
380
Mail-coach.
Aristide Maillol: Man och kvinna. Högrelief i bränd
lera, 1909. Ny Carlsberg Glyptotek, Köpenhamn. Se även
bild 31 å pl. vid Fransk konst.
majestät, i forntiden särskilt om det romerska
folkets högsta maktfullkomlighet, maiestas populi
romani. Att kränka denna (minner e maiestatem
populi romani) betraktades som ett svårt brott,
som strängt beivrades. Under kejsartiden, särskilt
från Tiberius, överflyttades begreppet på
kejsarens person och maktställning.
Maie’stas Do’mini, lat., ”Herrens majestät”;
konsthistorisk term för den på en tron sittande
Kristus.
Maikop, se Majkop.
Mailand [mäi’lant], ty. namn på Milano.
Mail-coach [méiTkåu’tf], eng., urspr.
postvagn, stor täckvagn med sittplatser även ovanpå
och bakom
kupén, dragen av
fyra hästar; en
liknande, öppen
vagn sedermera
stundom använd
vid j akt- och
turistfärder.
Maillart [-[ma-jä’r],-] {+[ma-
jä’r],+} Louis
(kallad Aimé),
fransk
tonsättare (1817—71).
Särskilt beaktande vann bland M:s i behagfull,
fransk spirituell opéra comiquestil skrivna
operor ”Les dragons de Villars” (1856; ”Villars
dragoner”, Sthlm 1863).
Maillol [majå’l], A r i s t i d e, fransk
konstnär (1861—1944), vid sidan av Bourdelle och
Charles Despiau den mest betydande skulptören i
sitt hemland efter Rodin. M. började som målare
(elev hos Cabanel 1882—86). Hans måleri liksom
senare hans första plastiska arbeten i trä visa
påverkan av Gauguin. I större skala började han
syssla med skulptur först omkr. 1900. Han
fängslades av den tidiga antika konsten, och den stil
han sökte sig fram till har mycket gemensamt
med den arkaisk-grekiska, en lugn, sluten form,
som är motsatsen till Rodins rörliga
impressionism. M. sysslar nästan uteslutande med
naket-skulptur, särskilt kvinnogestalter, liksom fallet är
med Renoir, vars byst (1907) är ett av de få
porträtt M. utfört. Bland hans viktigaste verk,
till stor del utförda som monument, dock alltid
frapperande fria från litterär symbolik, märkas
kvinnostatyerna ”Medelhavet” (i flera varianter,
även kallad ”Hopkrupen baderska” och ”Tanken”,
första stadiet 1900), Cézannemonumentet (studier
1912, uppsatt i Tuillerieträdgården 1929),
krigs-monument i Céret, kallat ”Smärtan” (1921—23)
och bland hans efterlämnade verk den sista stora
figuren, ”Floden”, samt den aldrig slutgiltigt
fullbordade ”Harmoni”. M. fortsatte under hela sitt
liv att måla, men hans grundläggande betydelse
ligger helt på den monumentalt plastiska
bildhug-garkonstens område. Därjämte var emellertid M.
en utsökt tecknare och grafiker och har bl. a. i
gravyr, träsnitt och litografi utfört
bokillustrationer av hög klass. M. är representerad i ett
flertal europeiska muséer, bl. a. med en rik samling
i Musée d’art möderne, Paris (”Den bundna
rörelsen”, omkr. 1906, reliefen ”Åtrå”, 1908,
”Ile-de-France”, 1920—25, m. fl.), samt på offentliga,
platser i flera franska städer. I Sverige finns
bl. a. ett av hans huvudarbeten från 1930-talet,
”Pomona”, i Maraboufabrikens skulpturpark,
Sundbyberg. — Litt.: M. Denis, ”A. M.” (1925);
P. Camo, ”A. M.” (1926); M. Bouvier, ”A. M.”
(i945)-
Mäi’mon, Salomon, polsk-tysk filosof av
judisk börd (1754—1800). Som filosof är M.
väsentligen påverkad av Kant, vilken ansåg, att
ingen av hans motståndare fattat honom så väl
som M. Han kritiserar Kants filosofi i ”Versuch
über die Transcendentalphilosophie” (1790); i
övrigt märkas ”Versuch einer neuen Logik” (1794;
nytryck 1912) och en självbiogr. (2 bd, 1792—93).
M:s skrifter utmärkas av ett betydande
formellt-kritiskt skarpsinne. Mot Kant invänder han
särskilt, att tinget i sig ej blott är ovetbart utan ett
rent imaginärt begrepp, att förstånd och
sinnlighet endast skilja sig till graden som fullständigt
och ofullständigt medvetande, att det i kunskapen
varken finnes någon ren form el. något rent stoff
och att vi icke äga någon erfarenhet i Kants
mening. — Litt.: F. Kuntze, ”Die Philosophie
S. M:s” (1912).
Maimoni’des, Moses (Rabbi Moses ben
M a i m ö n, av judarna förkortat till R a m b a m),
judisk filosof (f. 1135 i Cördoba, d. 1204 i Kairo).
Han begav sig vid judarnas fördrivande från
Spanien till Fez (1160) och Egypten (1165), där
han var livläkare hos Saladdin och dennes son.
Hans filosofiska, på arabiska skrivna huvudarbete
är ”Dalälat el-hä’irin” (Vägledning för den
tvivlande). Han ansluter sig i allt väsentligt till
Aristoteles’ filosofi och söker genom allegorisk
tolkning av bibeln försona den judiska religions-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
