Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Majs - Majsarin - Majsflingor - Majskij, Ivan Michajlovitj - Majstrång - Majunga - Majuskler - Majviva - Makaber - Makadam - Makaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
391
Majsarin—Makaker
392
Majskolvar. Se även bild 8 å pl.
vid Förenta staterna.
ligger i U.S.A. och omfattar the cornbelt strax
s. och s.v. om Stora sjöarna, vilket ensamt
lämnar något mer än hälften av hela
världsproduk-tionen. Även i Europa odlas m. på den bättre
jorden. Största odlingarna uppvisa ungerska,
rumänska och lombardiska slätterna. Inom
Sydamerika utvecklas majsodlingen mycket snabbt i
Argentina. Argentinas exportöverskott på m. är
numera större än något annat lands. M. odlas
någon gång i Sydsverige men endast som
grönfoder och prydnadsväxt. För användning till
grönfoder (ensilage) kan den s. k. silomajsen
komma att spela viss roll. Den har vid svenska
försök givit goda resultat, särskilt med de
amerikanska s. k. hybridmaj ssorterna. 50 :e
breddgraden anses som nordgräns, men genom förädling
ha tidiga sorter framställts, som kunna odlas
längre norrut.
M. är storvuxen,
vanl. 2 m men
någon gång
ända till 6 m hög,
samt har
enkö-nade blommor.
Hanblommorna
sitta i en yvig,
pyramidformig
vippa i stjälkens
topp och
honblommorna i
tjocka
sammansatta ax,
kolva r, i
bladvecken. De
ärtstora, i kolvarna
tätt intill
varandra sittande
kornen äro
van
ligen gula. Av m. finnas över 200 sorter.
De viktigaste äro hästtandmaj s (Zea
mays var. dentif ormis) el. vanlig
fodermajs, en mycket storvuxen sort, som
lämnar större delen av världsskörden; vanlig
majs (Zea mays var. vulgaris), som är
mindre och har mer rundade korn, vilka mest
användas till människoföda (sweet corn i U.S.A.);
pärlmajs (Zea mays var. microsperma), som
i små, talrika kolvar utbildar små och glasiga
korn, lämpliga som foder till höns, varför den
också kallas hönsmajs. Majsens
huvudsakliga användning är som foder. Lokalt kan den
utgöra ett viktigt livsmedel i vissa bergstrakter
och annorstädes, där levnadsstandarden är låg.
Till följd av sin fattigdom på äggvita är
majsmjölet svårbakat. M. ätes därför mestadels som
gröt, av italienarna kallad polenta, vilket namn
även i Sverige begagnas som benämning på
grövre majsgryn. M. har ringa fetthalt med
undantag av groddarna, som bilda avfall vid
mjölberedning och användas till framställning av
majsolja. Denna har en mindre angenäm smak,
men genom att avlägsna denna erhålles en
mera aptitlig produkt, varav framställas bl. a.
majsstärkelse (majsena) och majsflingor (corn
flakes). De gröna kolvarna, i första hand av
sockermajsen men även av andra majssorter,
kunna kokas i saltvatten och ätas som sparris.
M:s strå innehåller en sockerhaltig märg. Av
denna beredes i Mexico en alkoholhaltig dryck,
pulque de mahiz. I Sydamerika framställes av
majs ett slags brännvin, chicha.
Majsarin, se Melassfoder.
Majsflingor, se Majs.
Majskij [ma’jskaj] (eg. Ljukovetskij), Ivan
M i c h a j lovitj, rysk diplomat av judisk börd
(f. 1884). Han deltog redan som student i den
revolutionära rörelsen, häktades och förvisades
upprepade gånger. Efter bolsjevikrevolutionen har
M. bl. a. varit minister i Finland 1929—32 och i
London 1932—43. Han blev 1943 v.
utrikes-folkkommissarie, sedermera v. utrikesminister. M.
har representerat Sovjetunionen i N. F. och
deltagit i flera internationella konferenser. Av
hans skrifter må nämnas hans minnen ”Före
stormen” (sv. övers. 1945).
Majstång, en stång, vanl. av gran, överklädd
med löv, kransar, blommor m. m., kring vilken
ungdomen dansar. Den gamla seden att på
midsommaraftonen resa m. iakttages ännu täml.
allmänt över hela Sverige och Finland. I det
övriga Europa resas även dylika stänger, på
somliga håll vid midsommar, annorstädes på S:t
Georgsaftonen (22 april), 1 maj el. under
pingsten. De ansågos medföra välsignelse och lycka
för det samhälle el. den gård, där stången
uppsattes. Stundom var m. ett lövat träd, som
högtidligt hemfördes.
Maju’nga, stad på n. v. kusten av
Madagaskar; 32,000 inv. M. är en av öns förnämsta
hamnar; köttfryserier.
Maju’skler, sing. m a j u s k e 1 (av lat.
malu’s-culus, något större), stora bokstäver,
begynnelsebokstäver; kallas numera vanl. versaler.
Majviva, bot., se Gullviva.
Makäber (fr. macabre), dödshemsk, groteskt
ruskig, galghumoristisk.
Makada’m (uppkallat efter J. L. McAdam),
krossad sten, vilken vanl. medelst en roterande
sikt sorteras i olika grovlekar. Det finaste
materialet (0—8 mm) kallas s t e n m j öl, nästa
sortering (8—16 mm) f 1 i s. Den egentliga
m. förekommer i två sorteringar, fin-m. (16—32
mm) och grov-m. (32—65 mm). Grövre material,
kallat skärv, återgår till krossverket. M.
användes till betong endast i obetydlig omfattning
och huvudsaki. om vintern. Huvudförbrukare är
järnvägs- och vägväsendet. Flis användes som
slitbeläggning ovanpå asfaltsprutade el.
asfaltvägbanor; stenmjöl till hårdgöring av gångbanor.
— Klinkermakadam framställes på
analogt sätt genom krossning av sådan
betongklin-ker, vilken består enbart av hårt sintrad, porös
åkerlera. Klinker-m. användes i viss
utsträckning till betong (klinkerbetong).
Makäker, Macäcus (Pithècus), ett släkte av
de markattliknande apornas fam., hemmahörande
i s. och ö. Asien (med undantag av en art, m
a-goten, se d. o.). M. utmärkas av undersätsig
kroppsbyggnad och kraftiga, måttligt långa
extremiteter. Alla ha kindpåsar och sittvalkar. M.
leva i flockar och vistas både i träd och på mar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
