Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malan, Daniel - Malaparte, Curzio (Kurt Erich Suchert) - Mal à propos - Malaria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
407
Malaparte—Malaria
408
heid, d. v. s. segregation, avskiljande. Bl. a. skulle
infödingarna hållas i särskilda reservat med en
viss självbestämmanderätt och endast på särskilda
villkor tillåtas beträda de vitas områden; inga
politiska rättigheter skulle tillkomma dem. Efter
nationalistpartiets valseger i maj 1948 blev M.
premiär- och
utrikesminister. Hans
rasprogram väckte stark
opposition från övriga
partiers sida liksom
från de färgades, och
allvarliga oroligheter
utbröto i Durban i
jan. 1949. Icke desto
mindre framlade och
genomdrev han 1950 en
lag, grundad på
segre-gationspolitikens principer. I vissa
avseenden har M. kraftigt
tagit till orda mot
Eng
land och bl. a. krävt införlivandet i Sydafrikanska
unionen av protektoraten Bechuanaland,
Basuto-land och Swaziland.
Malapa’rte, C u r z i o, pseud. för Kurt
Erich Suchert, italiensk författare av tysk
härkomst (f. 1898). M., som är född i Florens,
hörde till de första fascisterna och var nära
medarbetare till Mussolini. Senare ådrog han sig
emellertid Mussolinis onåd. Efter 2:a
världskriget har han på allvar försökt sig som berättare.
Bland hans böcker må nämnas ”Kaputt” (1944;
sv. övers. 1948), intensiva krigsbilder från skilda
europeiska länder.
Mal å propos [ma’l a pråpå’], fr., olägligt.
Malaria (av it. ma’la a’ria, dålig luft), Fe’bris
intermi’ttens, gemensam beteckning för tre
mycket spridda, uråldriga, nära besläktade sjukdomar.
M. karakteriseras av regelbundet återkommande
feberattacker, förenade med frossbrytningar;
därav dess svenska namn, frossa. Frossan ingår
även i det obestämda begreppet klimatfeber.
Den förekommer i ett brett bälte kring hela
ekvatorn, ymnigast och intensivast i de heta zonerna,
avtagande mot de kalla. Särskilt härjar den i
floddalarna och i vattensjuka trakter.
M. orsakas av en mikroorganism, tillhörande
protozoernas grupp, med ett invecklat livsförlopp,
av vilket en del utspelas i människans blod, en del
i matsmältningskanalen hos vissa blodsugande
parasiter, näml, myggor av släktet Anopheles.
Parasiten fortplantar sig i människans blod på
könlös väg. Här
bildas dock
även
förstadierna till en
kön-lig fortplantning. Om en [-Anopheles-mygga-]
{+Anopheles-
mygga+} sticker
en
malariapatient, kunna
dessa förstadier
komma ned i
Stickande Anopheles-mygga..
myggans mag-tarmkanal och här utvecklas till
han- och honceller, som ge upphov till nya former.
Efter att ha vandrat genom myggans kropp nå
dessa fram till spottkörtlarna. Myggan kan nu
genom sitt stick överföra sjukdomen till en ny
människa. Inkubationstiden är 10—12 dagar.
Den könlösa fortplantningen i människans blod
förlöper på en viss till sin längd bestämd tid, som
är något olika hos de tre kända formerna av
malariaparasiter, Plasmodium vivax, P. malariae och
P. falciparum. Hos den förstnämnda sker den
könlösa fortplantningen på följ. sätt. Den omogna
parasiten intränger i de röda blodkropparna hos
den malariasmittade, utvecklar sig här och ger
upphov till 18—20 dotterparasiter, som slutligen
spränga blodkroppen och bli fria för att sedan
åter tränga in i nya blodkroppar. Utvecklingen
tar 48 tim. Vid blodkropparnas bristning och
parasiternas frigörande inställa sig febertoppen och
frosskakningen. Dessa återkomma således med
regelbundna mellanrum, varannan dag.
Småningom inträda blodbrist och allmänt kraftförfall,
som i de svårare fallen kunna medföra döden.
Den malariaform, som orsakas av Plasmodium
vivax, kallas varannandagsfrossa.
Plasmodium malariae behöver längre tid (72
tim.) för sin utveckling, och sjukdomen blir
därför en tredjedagsfrossa.
Plasmodium falciparum ger upphov till den
mera elakartade tropiska malarian. Vid
denna komma febertopparna mera oregelbundet,
då parasiterna icke utveckla sig på en gång. Detta
händer dock även vid de ovan beskrivna formerna.
M:s utbredning bestämmes huvudsaki. av två
faktorer, näml. Anopheles-myggans utbredning
och temperaturen. Parasiterna kunna icke
utvecklas hos myggan, om den yttre temp. sjunker under
ett visst gradtal, som anges vara omkr. 150. Den
tropiska formen är härvid något känsligare.
Den personliga profylaxen måste inrikta sig på
att skydda sig mot bett av Anopheles, särskilt
nattetid, då dessa myggor äro mest rörliga. Detta
sker genom att myggan inomhus utrotas och att
man använder moskitnät för att hindra
myggornas inträngande i bostäderna, spec. till
sovplatserna, genom att i möjligaste mån undvika
utevistelse om aftonen, genom att använda
kropps-beklädnad, som hindrar myggan från att sticka,
samt myggsäker isolering, särsk. av sängliggande
m.-sjuka. Vidare bekämpas m. genom åtgärder
till förhindrande av myggornas utveckling:
dränering, förstörande av larver, desinfektion o. s. v.;
ett viktigt medel i detta arbete har man fått i
DDT m. fl. insektdödande medel. Slutligen
vidtager man åtgärder, som direkt döda
m.-para-siterna i blodet: det enda verksamma medlet
härför var tidigare kinin, som dock icke dödar
ga-meterna. Kininet användes både terapeutiskt och
profylaktiskt. Under senare år har man i stället
för kinin börjat använda effektivare syntetiska
medel, ss. atebrin, chlorochin och plasmochin.
Fransmannen Laveran påvisade 1880
malariaparasiten i människans blod, och engelsmannen
R o s s fastslog 1897, att överföringen sker
genom myggor. För denna upptäckt erhöll Ross
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
