Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Manchuriet, Mandschuriet - Historia - Manchuspråket - Manco - Mandal - Mandala - Mandalay - Mandarin (ämbetsman, språk) - Mandarin (frukt) - Mandarinand - Mandat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
469
Manchuspråket—Mandat
470
Kina i n. av Sienpi- och Wuhuantunguser. På
300-talet e. Kr. grundade To-patunguserna ett
mäktigt rike (sedermera ”Norra Weiväldet” i
Nordkina). Kitanväldet (Liao, 947—1125) och
Juchenväldet (Kin, 1122—1234) omfattade utom
M. även Nordkina. Från 1616 upptimrades i östra
M. det manchuvälde, som 1644 erövrade Kina och
grundade den sista kejsarätten där (Tsinghuset,
till 1912). Om M:s senare historia se Kina, sp.
288 ff. — Litt.: G. Fochler-Hauke, ”Die
Mand-schurei. Eine geographisch-geopolitische
Landes-kunde” (1941); ”The Far East year book” (1941
ff.); F. C. Jones, ”Manchuria since 1931” (1949).
Manchuspråket [-t/o-] bildar tillsammans med
det tungusiska språket en särskild grupp inom de
altaiska språken. M. talas numera blott av c:a
20,000—30,000 personer på spridda ställen i
Man-churiet, mest kring Aigun vid Amur. Under
Man-chuväldets första tid i Kina (1600—1700-talet)
gjordes av hovet stora ansträngningar att höja
m. till ett verkligt litteraturspråk, i det att stora
grammatiska och lexikaliska verk publicerades och
en rad av den kinesiska litteraturens viktigaste
verk översattes till m. Skriften är en lätt variant
av den mongoliska. — Litt.: H. C. v. d. Gabelentz,
”Éléments de la grammaire mandchoue” (1833);
P. G. v. Moellendorff, ”A Manchu grammar”
(1892); Gabelentz, ”Mantschu-deutsches
Wörter-buch” (1864).
Ma’nco [-kå], it., ofullständig, defekt, det som
fattas; hand., undermål, undervikt.
Mandal, Norges sydligaste stad, i Vest-Agder
fylke, v. om Kristiansand, vid mynningen av
Man-dalselva; c:a 4,000 inv. 2 km i s. ö. M:s gamla
hamn Kleven. M. blev köpstad 1921. Det är
en gammal handelsplats, grundad på Mandalselvas
rika laxfiske, träexport från Mandalen (Norges
västligaste skogsdal) och det rika hummerfisket
utanför M.
Mandala (eg. ”krets”), magiskt diagram inom
den buddistiska kulten, oftast en fyrkant, inom
vilken cirklar ritas, en symbolisk bild av kosmos.
Genom att beskåda denna underlättas den
religiösa meditationen. M. kan läggas på marken
medelst färgade riskorn o. dyl., ritas och målas
på papper el. huggas in i sten el. metall, även
byggnader kunna uppföras som m. (t. ex.
Borobu-dur på Java). I mitten av m. finns i regel en bild
av el. ett tecken för en buddha, kring vilken andra
heliga gestalter el. symboler grupperas inom
fyrkanter el. cirklar. Av en präst inbjudas dessa
gudomligheter genom magiska riter att inkarnera sig
i m. Genom andra riter släppas de sedan lösa
igen.
Mandalay [eng. utt. mändaléi’], stad i övre
Burma, vid Iravadi; c:a 150,000 inv. M. var 1860
—85 konungariket Burmas huvudstad. Själva
staden omgavs då av murar. Utanför murarna har
staden vuxit ut åt alla håll. I s. v. delen ligger
”Drottningens gyllene kloster” (se bild 4 å pl. vid
Burma), av teakträ, rikt smyckat med sniderier
och guldornament, och i s. ö. Arakanpagoden,
med en sittande kolossalfigur av Buddha.
Betydande tillv. av siden och guldsmedsarbeten.
Järn
Mandarinand.
vägsknut. Under 2:a världskriget (1942) blev
staden bombarderad av japanerna.
Mandarin, beteckning för kinesisk ämbetsman;
även namn på det kinesiska talspråk, som talas
i så gott som hela Kina n. om Yang-tsi-kiang
och delvis s. därom.
Mandarin, frukten av Citrus nobilis (jfr
Cit-rus). M., som är orangefärgad, är mindre än
apelsinen, knottrigare på ytan och välsmakande.
Ur skalen pressas en eterisk olja,
mandarinolja. Inhemsk i Ostindien; har acklimatiserats
i Sydeuropa.
Mandarinand, Aix galericuläta, art av
under-fam. sporrgäss.
Hos hannen i
praktdräkt äro huvudets
sidor gulvita,
pannan och
nacktofsen gröna,
övergående i purpur,
halskragen rödbrun,
krävtrakten violett,
ryggen olivbrun.
Undersidan är vit.
Honan är mindre
och saknar de praktfulla färgerna. M.
förekommer i Ostasien men hålles ofta i Sverige som
prydnadsfågel i fågeldammar.
Mandät (av lat. mandätum), uppdrag.
1) Folkr., det uppdrag, som efter i:a
världskrigets slut gavs åt vissa stater,
mandatmakter, att under N. F:s överinseende förvalta en
del områden, som förut tillhört de under kriget
besegrade makterna, näml, dels Tysklands forna
kolonier i Afrika och i Stilla havet, dels vissa
förut turkiska områden i Främre Asien.
Fördelningen av m. skedde så, att England och
Frankrike sinsemellan delade de turkiska områdena,
medan de tyska kolonierna i Afrika tillföllo
England, Frankrike, Belgien och Sydafrikanska
unionen samt kolonierna i Stilla havet delades mellan
England, Japan, Australien och Nya Zeeland. —
Ett m:s karaktär växlade alltefter invånarnas
kulturella, ekonomiska och politiska standard
o. dyl. Med denna utgångspunkt skilde man
mellan A-, B- och C-m a n d a t. De förstn. voro
relativt självständiga och skulle efter hand
förhjälpas till en oberoende ställning. Så har skett
med Irak, Syrien, Libanon, Transjordanien och
Palestina. — M.-maktens befogenheter grundade
sig helt på det av folkförbundet givna
förvaltningsuppdraget. En viss kontroll från N. F :s sida
utövades genom förbundsrådet, som ägde att
granska m.-makternas årliga rapporter rörande
förhållandena inom m.-områdena samt handlägga
frågor med avseende på m:s fullgörande. För
granskningen av dessa rapporter samt för att i
övrigt biträda rådet vid m.-förvaltningen
inrättades en särskild permanent
mandatkommission. Dess verksamhet mynnade normalt ut i
framställningar till förbundsrådet, som sedan i
sin tur gjorde hänvändelser till m.-makterna. —
Se vidare Förenta nationerna, sp. 464.
2) Jur., se Uppdrag.
3) Statsv., se Imperativt mandat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
