- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 14. Lonicera - Mikado /
481-482

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Manganmalm - Manganockra - Manganofyll - Manganomelan - Manganosit - Manganspat el. rhodochrosit - Mangansvärta - Mangareva - Mangbetu, monbutto - Mangel - Mangifera, mangoträd - Mangin, Charles - Mango - Mangold - Mangostan - Mangoträd - Mangrove

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

481 Manganockra—Mangrove 482

braunit (MnaOs, 70 °/o). Brytvärda m. utgöras i
enstaka fall av mangankarbonat (manganspat) el.
-silikat (rhodonit). — I Sverige förekommer m.
av såväl metasomatiskt som sedimentärt ursprung.
Den viktigaste fyndorten för m. av den förra
typen är ovannämnda Långban. Den brytvärda m.
utgöres här huvudsaki. av hausmannit, vilken
jämte järnmalm uppträder inom linsformade
kalk-stenskroppar i kalileptit. Bland övriga m. inom
Sverige må nämnas de vid Bölet i Västergötland
samt Spexeryd i Småland. —
Världsproduktio-nen av m. uppgick 1949 till 4,530,000 ton, varav
huvudparten, mer än 1 mill. ton, bröts i Ryssland,
bl. a. i Kaukasus och Ukraina. Rikt givande
fyndigheter för m. finnas även i Indien, på
Guldkusten, i Sydafrika, Brasilien, på Cuba, i
Egypten och U.S.A. Brytningen av m. ökades starkt
under förkrigsåren, och den torde 1939 ha
uppgått till närmare 8 mill. ton. Sveriges produktion
av m. faller nästan uteslutande på Långban; den
var 1930 9,000 ton, 1951 c:a 17,500 ton.

Manganockra, benämning på manganoxider
och -hydroxider av varierande sammansättning,
vilka i jordliknande aggregat uppträda på
sprickor o. dyl. (s. k. m a n g a n s v ä r t a) inom en
manganförande berggrund.

Manganofy’ll [-Jjg-], miner., se Glimmer.

Manganomelän [-13 g-], gemensam beteckning
för en grupp av närbesläktade, delvis oklart
avgränsade manganmineral (kryptomelan, coronadit,
hollondit o. a.), i kemiskt hänseende närmast
Mn02 jämte varierande mängder av andra
metaller (bly, barium m. fl.).

Manganosit [-t)g-], mörkt smaragdgrönt
mineral av manganoxidul, MnO, vilket i luften lätt
övergår till bruna el. svarta oxidationsprodukter.

Manganspat el. r h o d o c h r o s i t, ett rött,
vid förvittring svartnande, glasglänsande,
hexago-nalt kristalliserande mineral av mangankarbonat,
Mn COs. Klyves liksom kalkspat i romboedrar och
uppträder på malmgångar.

Mangansvärta, miner., se Manganockra.
Mangare’va [-Dg-], se Gambieröarna.
Mangbetu, monbutto, negerfolk med
su-danspråk i n. ö. Kongobäckenet mellan Uelle och
Nepoko-Aruwimi, c:a 1 mill. Den jämförelsevis
ljusa hudfärgen, särsk. hos den härskande,
stats-bildande klanen, m. i egentlig mening, tyder på
nordligt ursprung för denna. M :s språk har på
gr. av deras maktställning antagits av lägre,
beroende folk, som nu räknas till gruppen. M. ha en
ganska högtstående kultur. Bananen är deras
viktigaste kulturväxt. Förr voro de beryktade för
sin kannibalism. Politiskt äro de delade i ett
antal hövdingskap, vilka uppkommo efter
sammanbrottet av den mäktige kung Munsas rike. M.
lyda nu under det belgiska kolonialväldet. —
Litt.: H. Baumann, ”Die materielle Kultur der
Azande und M.” (1927).

Mangel, anordning för utslätning och
pressning av vävnader, spec. vitvaror i form av lakan,
dukar, servetter o. s. v. För hushållsbruk
användas i stor utsträckning enkla, handdrivna
vals-manglar med valsar av hårdträ, vanl.
omlindade med m.-duk. Dyl. m. lämpa sig på gr. av
NF XIV — 16

formatet ej för mangling av större artiklar, ss.
lakan. Dessa manglas ofta i vad som numera
benämnes kallmangel, en anordning, vid
vilken m.-godset upplindas på träkaviar och valsas
mellan ett hårt, plant underlag och en långsamt
fram- och återgående ”kista”, vanl. belastad med
stenvikter. I moderna tvättstugor och
tvättinrättningar användes numera hellre varmmangel.
Varm.-m. finnas av 2 typer: strykmanglar,
vid vilka en filtklädd vals medtager godset och
pressar detsamma mot en stillastående, metallisk
värmekropp, som omsluter valsen till c:a 1/s av
dess omkrets, och cylindermanglar, där
godset likaledes medföres av en metallisk vals
(här oklädd) men där pressningen sker medelst
ett flertal (intill c:a 8) små, filtklädda valsar,
som ligga an mot cylindern. Denna cylinder
hålles upphettad med ånga till en temp. av c:a 1600.
— I äldre tider begagnades för mangling ett
handredskap, bestående av mangelbräde med
k a v e 1. Kläderna rullades kring kaveln, vilken
lades på ett bord och pressades under rullning
mot detta medelst m.-brädet. Detta bestod av en
med handtag försedd alnslång skiva av järn el.
trä och var ofta konstnärligt utsirat.

Mangi’fera, mangoträd, växtsläkte av fam.
Anacardiaceae. Den viktigaste arten är M. indica,
som odlas överallt mellan vändkretsarna och är ett
av de varma ländernas viktigaste fruktträd.
Mangoträdet blir mycket stort och har en vid,
lummig krona, smalt lansettlika blad och små
blommor i rikt förgrenade blomställningar i
grenspetsarna. Frukten, mango, är en gul
stenfrukt av ett gåsäggs storlek. Det saftiga
fruktköttet är rikt på socker och citronsyra och
därför mycket läskande. Det förorsakar dock lätt
diarré och hudutslag. Det närstående M. laurina
har även välsmakande men mycket mindre
frukter (m a n g o p 1 o m m o n).

Mangin [mä?l’], Charles Marie
Em-manuel, fransk general (1866—1925). Han var
under större delen av sin tjänstetid placerad i
kolonierna, blev brigadgeneral 1913 och förde
under 1 :a världskriget först en brigad, från sept.
1914 5:e infanteridivisionen. Juni 1916 blev M.
divisionsgeneral och chef för li:e armékåren.
Dec. 1916 ledde han det anfall, genom vilket Fort
Douaumont vid Verdun återtogs. Dec. 1916
övertog han befälet över 6:e armén, miste detta efter
misslyckandet vid Aisne 1917 men fick
återupprättelse och blev placerad som chef först för 9:e
armékåren och juni 1918 för 10:e armén. Han
skrev bl. a. ”Comment finit la guerre” (1920).
— Litt.: G. Hanotaux, ”Le général M.” (1925).

Mango [ma’ugå], bot., se Mangifera.
Mangold [ma’Dgåld], bot., se Beta.
Mangostän [maDgå-], bot., se Garcinia.
Mangoträd, bot., se Mangifera.

Mangrove [maDgrå’ve], växtformation, som
uppträder på havsstränder med slambotten och
lugnt vatten. Den utgöres av en skog, vars träd
äro försedda med sträv- el. styltrötter, vilka
skydda dem för att lösryckas av tidvattnet. Enär
syrehalten i slammet är ringa, finnas för rötternas
förseende med atmosfärisk luft särskilt utbildade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:19:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffn/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free