Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mann, 4. Klaus - Mann, Tor - Manna - Mannaask - Mannagryn - Mannagräs - Manna reling - Manna rå - Manneken-Pis - Mannekäng - Manner, Kullervo - Mannerheim, ätt - Mannerheim, 1. Lars Augustin - Mannerheim, 2. Carl Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
495
Mann—Mannerheim
496
biografiskt innehåll ha ”Auf der Suche nach
einem Weg” (1931), en essäsaml., ”Kind dieser
Zeit” (1932) och ”Der Wendepunkt” (tryckt först
i eng. övers. 1942, ”The turning point”, efter
utvidgat tyskt manuskript, avslutat 1945, i sv. övers.
1949), vid sidan av ”Vulkan” M :s mest betydande
verk. M. begick självmord i Cannes, Frankrike.
— Litt.: ”K. M. zum Gedächtnis” (1950).
Mann, Tor Gustaf Teodor, dirigent (f. 1894
I5/s), studerade vid Musikkonservatoriet i
Stockholm 1910—19. M. var violoncellist 1915—19 i
Konsertfören. i Stockholm och Hovkapellet samt
tillhörde även Kjellströmskvartetten och
Wilhel-mitrion. Han studerade 1919—22 utomlands, blev
1922 2 :e och 1925 1 :e kapellmästare vid
Göteborgs orkesterfören. samt ledde 1924—25 Malmö
konserthusstiftelses orkester. 1939 blev M. I :e
kapellmästare vid Radiotjänst och s. å. lärare i
dirigering vid Musikhögsk. Han erhöll 1945
prof :s titel. M. har gästdirigerat flerstädes i
utlandet, varvid han gjort god propaganda för
nyare svensk och skandinavisk musik.
Ma’nna, den i luften stelnade saften av
manna a s k e n, Fraxinus ornus, ett i
Medelhavsländerna växande medelhögt träd, som erinrar om
den vanliga asken. Då träden uppnått 8 år, göras
på stammarna tvärgående inskärningar i barken,
ur vilka en seg, klar, söt saft framkommer.
Denna stelnar inom ett dygn. Sålunda stelnad
drog är handelns Manna cannellata, stycken av
vitgul färg och söt smak. Den söta smaken
beror på en särskild sockerart, m a n n i t. M. nyttjas
som milt avförande medel, bl. a. i preparatet
Syrupus sennae mannatus. Många andra
sötsmakande växtsafter el. utsvettningar, som stelna i
luften, ha fått namn av m., ss. från baljväxterna
Alhagi maurorum (i Orienten kallad ”persisk
manna”), Tamarix manifera. Den i Bibeln
omnämnda m. anses vara identisk med antingen
mannalav el. med s. k. s i n a i m a n n a, vilken i
Arabien erhålles från Tamarix manifera vid sting
av en sköldlus. Mannalavan är en in. Afrika
vanlig lav, Lecanora esculenta. Den växer på
torra, kalkhaltiga och sandiga platser. Under fuktig
väderlek sväller denna lav och tilltager hastigt
i volym. Efter en natts regn kan platsen, där
laven växer, vara betäckt av ett tjockt lager av
en mjuk, ätbar lavmassa. Denna mannalav
begagnas ännu av araberna i n. Afrika som nödbröd.
Mannaask, bot., se Ask och Manna.
Mannagryn tillverkades förr, särskilt i Polen
och Preussen, av mannagräsets (Glyceria fluitans)
frön. Numera beredas m. av vete. M. är en av
de viktigaste beståndsdelarna i makaroner.
Mannagräs, bot., se Glyceria.
Manna reling, hedersbevisning på
örlogsfar-tyg för kunglig person och statsöverhuvud.
Manskapet ställer upp sig på ett led längs relingen,
avtager på kommandoord huvudbonaden och
besvarar fartygschefens el. sekondens leve med ett
fyrfaldigt, utdraget hurrarop.
Manna rå, hedersbevisning på örlogsfartyg
med råtackling, varvid manskapet uppställes på
och längs rår, bogspröt och mesanbom. M.
ut-föres i övrigt som manna reling.
Ma’nneken-Pi’s (av nederl. ma’nneken, liten
man, gosse), fontänskulptur i Bryssel, se d. 0.,
sp. 38.
Mannekä’ng [-k-] (fr. mannequin),
(led-)doc-ka, skyltdocka för provning, visning, avbildning
av dräkter; person, som till prov och reklam bär
modedräkt.
Manner, K u 11 e r v o Akilles, finländsk
politiker (1880—1936?), anslöt sig som student till
socialdemokraterna, blev 1907 red. för ett av
partiets landsortsorgan och invaldes 1910 i
lantdagen. Som talman vid 1917 års första lantdag
underströk M. kraftigt Finlands rätt att självt
avgöra om sin framtida politiska ställning men
led ett svårt politiskt nederlag, då den ryska
interimsregeringen besvarade den s. k. maktlagens
antagande med att genomdriva lantdagens
upplösning. Under den upprörda hösten s. å. gick
M. allt längre mot vänster, och efter
inbördeskrigets utbrott i jan. 1918 blev han chef för den
röda revolutionsregeringen. Efter sammanbrottet
i april s. å. flydde M. till Ryssland, där han
förmodas ha dött omkr. 1936.
Ma’nnerheim, ätt, härstammande från
bokhållaren i Palmstruchska banken Henrik Marhein
(1618—67), sannolikt f. i Holland; hans son
adlades M. 1693, och två dennes söner upphöjdes i
friherrligt stånd 1768. 1818 immatrikulerades
ätten på finska riddarhuset, och 1824 blev M.2) finsk
greve med värdigheten åtföljande äldste sonen.
1) Lars Augustin M., frih., ämbetsman,
politiker (1749—1835). Efter studier i Uppsala
fick M. 1769 anställning i Kansliet. Vid 1789 års
riksdag tillhörde M. ”patrioterna”, kom i spänd
ställning till de maktägande och övergav
ämbetsmannabanan. Han deltog dock även i 1792 års
riksdag. Vid statsvälvningen 1809 slöt han sig
till ”1809 års män” (Adlersparre, von Plåten,
bröderna Silverstolpe, H. Järta m. fl.), och kring
honom bildades ” Mannerheimska klubben”, inom
vilken i väsentlig mån de planer uppgjordes, som
åsyftade det nya statsskickets och den
augusten-borgska tronföljdens skydd mot verkliga och
förmenta faror. Som ordf, i 1809 års
konstitutionsutskott intog M. en framstående plats bland den
nya författningens grundläggare. Han var 1809
—23 förste innehavare av det nyskapade
justitie-ombudsmansämbetet.
2) Carl Erik M., den föreg:s bror, greve,
statsman (1759—1837). Han blev 1787 förste
major vid Åbo läns inf.-reg:te och deltog i
kriget 1788—90. M. var medl. av Anjalaförbundet,
dömdes till döden (1790) men benådades. 1795
tog han avsked ur krigstjänsten och ägnade sig
åt skötseln av sitt gods. 1808 blev han adlig
deputerad för Åbo län, framförde som ordf, i finska
deputationen inför tsar Alexander I önskemålen
om sammankallandet av en lantdag och intog,
när denna 1809 sammanträtt, en framskjuten plats
där, bl. a. som ordf, i finansutskottet. M. var
1809—16 led. av regeringskonselj ens ekonomi
-dep. och chef för kansliexp., var 1816—20
landshövding i Åbo och Björneborgs län, fick
gehej-meråds titel 1819 och återinträdde 1820 i
senatens (f. d. regeringskonseljens) ekonomidep., vars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
