Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marderfelt (Mardefelt), Conrad - Mardin - Mardonios - Marduk - Mare - Maréchal - Maréchal de camp - Mare clausum, Mare liberum - Mared - Maree, Loch - Marées, Hans von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
533
Mardin—Marées
534
sjukdom förordnad att föra vidare det nyss
började kriget mot Brandenburg men erhöll aldrig
någon skriftlig instruktion utan måste nöja sig
med dagliga order från Wrangel utan att känna
dennes avsikter, vilket var i hög grad till
förfång för företagets ledning. Efter Wrangels
tillfrisknande hade M. i uppdrag att hejda
kurfursten vid Peenepassen men betedde sig
oförsiktigt och misslyckades. Hemkallad 1676,
anklagades han för sin oskicklighet men friades från
ansvar.
Mardi’n, handelsstad i s. ö. Turkiet, vid n.
randen av mesopotamiska slätten; c:a 30,000 inv.;
har bibana till Bagdadbanan.
Mardo’nios, fornpersisk storman och
härförare, systerson och svärson till konung Dareios I.
M. förde under den stora striden mellan perser
och greker befälet över den expedition, som 492
f. Kr. gick över till Trakien, varigenom Egeiska
havets nordkust kom i persisk besittning. Efter
flottans nederlag vid Salamis (480) kvarstannade
M. med utvalda trupper i Tessalien, förstörde 479
Aten och tog därefter ställning i Beotien mot den
grekiska hären vid Plataiai. Här led M. ett
förkrossande nederlag, varvid han själv stupade.
Ma’rduk, var urspr. staden Babylons lokalgud.
Senare blev M. hela babyloniska väldets
nationalgud, på vilken snart olika äldre gudars attribut
överfördes. M. blev sålunda skapargud, den
förnämste bland • alla gudar, ”gudarnas konung”,
”herrars herre”, och då han i sig upptager även
en ljusguds gestalt, tänkes han lida och dö,
d. v. s. förmörkas. Den stora nyårsfesten i
Babylon var M :s uppståndelse- och förnyelsefest.
M :s främsta helgedom var det stora templet
Esa-gila i Babylon.
Ma’re, lat., hav. — M. A e g ae’u m, Egeiska
havet. — M. Ba’lticum, Östersjön. — M.
Brit a’n n i c u m, Engelska kanalen. — M. C
a’s-p i c u m, Kaspiska havet. — M. E r y t h r a e’um,
Röda havet. — M. Germänicum (Tyska
havet), Nordsjön. — M. I’n f e r u m, Tyrrhenska
havet. — M. Mediterräneum, Medelhavet.
— M. S u’p e r u m, Adriatiska havet. — Se även
Mare clausum.
Maréchal [mare/a’l], fr., marskalk.
Maréchal de camp [mare/a’l da kä’] (fr.,
fältmarskalk), i det medeltida Frankrike
konne-tabelns närmaste man i hans egenskap av
överbefälhavare för krigshären.
Ma’re clau’sum, resp. Mare liberum, lat.,
slutet hav, resp, fritt hav, begrepp,
härstammande från den naturrättsliga folkrättsläran på
1600-talet. Såsom motskrift mot Hugo Grotius’ arbete
”Mare liberum”, vari Grotius gjorde sig till
talesman för havets frihet, utgav engelsmannen
John Selden 1635 ”Mare clausum”, vari han
förfäktade, att havet kunde vara föremål för
enskilda staters äganderätt och att särskilt de
Storbritannien omgivande vattnen ända till
närliggande staters kuster vore underkastade detta lands
suveränitet. 1700-talets folkrättslärde anslöto sig
allmänt till Grotius, och på 1800-talet erkändes
i både teori och praxis allmänt grundsatsen om
Hans von Marées: Ynglingen och nymferna, 1881—83.
Neue Staatsgalerie, München.
havets frihet. 1702 hade Bynkershoek i
”De dominio maris” funnit en formel för
begränsning av sjöterritoriet till det område, som
från land (då kunde) behärskas med kanonskott,
el. 3 sjömil. Sund, som förbinda 2 hav, äro fria
för genomfart, även om de behärskas av
strandstaterna. På det öppna havet må enskild stat ej
utöva någon höghetsrätt med undantag för viss
undersökningsrätt. I senare folkrätt betecknas
som m. de havsområden, som enl. vedertagen
uppfattning äro stängda för främmande örlogsfartyg,
d. v. s. innanhav, som stå i segelbar förbindelse
med oceanen men omgivas endast av en
strandstat. Som sådana räknas Zuidersee, Azovska sjön,
men ej Östersjön el. Svarta havet.
Mared, by i Slättåkra sn, Halland. Här
besegrade 10 nov. 1563 danskarna under Fredrik II
svenskarna under Charles de Mornay.
Maree, Loch [lå’k mari’], sjö i skotska
grevsk. Ross and Cromarty; avvattnas genom
floden Ewe till Loch Ewe (Atlanten). M. har
talrika öar och holmar.
Marées [mare’], Hans von, tysk målare
(1837—87), utbildad i Berlin och München, från
1864 mest verksam i Italien. Han målade en
tid motiv med kavallerister och hästar, även käckt
hållna porträtt, sökte dekorativ stil, utförde 1873
en följd betydande freskomålningar i zool.
stationen i Neapel (”Fiskarbåtens utfärd” m. fl.). Hans
strävan samlade sig alltmer i sökandet efter en
monumental rumskonst, hans motivkrets rörde sig
omkring nakna figurer i en ideal natur. Det
arkitektoniska i kompositionen blev målningens
hu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
