Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marsch - Marschall - Marschall von Bieberstein, Adolf Hermann - Marschen mot Rom - Marschkolonn - Marschner, Heinrich - Marschtävling - Marseille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
605
Marschall—Marseille
606
charge). Vanliga m. äro även sorgmarsch
och festmarsch.
Marscha’ll (av fr. maréchal, marskalk), i
marken fastsatt illuminationsfackla.
Ma’rschall von Bieberstein [fån [-bi’bar-Jtain],-] {+bi’bar-
Jtain],+} Adolf Hermann, frih., tysk
diplomat (1842—1912). Han var 1875—83 led. av
Badens första kammare och 1878—81
tyskkonservativ medl. av tyska riksdagen samt blev 1883
Badens sändebud i Berlin och ombud i
förbundsrådet. M. blev 1890 utrikesstatssekr. men
utsattes snart för stark kritik av sin politik, som
var avsevärt påverkad av F. v. Holstein, bl. a. i
frågan om återförsäkringsfördraget med
Ryssland, och avskedades 1897. S. å. blev han
sändebud i Konstantinopel och 1912 sändebud i
London. M. representerade Tyskland på
Haagkonfe-rensen 1907.
Marschen mot Rom, se Italien, sp. 249.
Marschkolonn, se Kolonn 2).
Ma’rschner, Heinrich August, tysk
tonsättare (1795—1861). Som kompositör av operor
vann han allmänt anseende från 1820, då Weber
uppförde ”Heinrich IV und d’Aubigné”; M.
verkade 1824—26 vid Webers sida vid kungl. teatern i
Dresden. 1827 blev han kapellmästare vid teatern
i Leipzig och uppförde där sin första romantiska
opera, ”Der Vampyr” (1828). Sedan följde ”Der
Templer und die jüdin” (1829). Från 1831
verkade han som hovkapellmästare i Hannover och
skrev där sin mest berömda opera, ”Hans Heiling”
(1833). M. var den tyska romantiska operans
främste representant efter Weber, med betydelse
ej minst för R. Wagner. — Biogr. av G. Münzer
(1901).
Marschtävling, huvudsaki. militär
tävlingsform omfattande uthållighetsmarsch med viss
belastning (packning), enskilt el. i trupp. Civila
m. ha även förekommit men ha numera ersatts
av gångtävlingar enl. särskilda regler och utan
belastning.
Marseille [marsä’j], Frankrikes näst största
stad och förnämsta sjöstad, vid Medelhavet,
något ö. om Rhönemynningarna; 636,264 inv.
(1946); huvudstad i dep. Bouches-du-Rhöne,
biskopssäte. M. var urspr. ett feniciskt
handelsfaktori, som omkr. 600 f. Kr. intogs av greker
från Fokaia. Av grekerna benämnt Massalia, av
romarna Massilia, blev M. en av antikens
viktigaste handelsplatser och en härd för grekisk
kultur. Det erövrades av Caesar 49 f. Kr.,
hemsöktes svårt under folkvandringarna, blev 1214
fri stad och införlivades 1481 med Frankrike.
Pesten bortryckte 1720—21 nära hälften av
stadens befolkning. 1793 reste sig M. till förmån
för girondisterna. Under 1800-talet ökades M:s
betydelse starkt genom förbindelserna med
Algeriet och Suezkanalens öppnande. Staden, som
gjort sig känd för extrem republikanism,
proklamerade 1871 ”kommunen”, som dock varade
knappt mer än en vecka. I aug. 1944 demolerades
hamnanläggningarna helt av tyskarna, varvid
bl. a. 170 fartyg sänktes.
M:s äldsta del ligger vid Vieux-Ports (Gamla
hamnens) naturliga bäcken och sträckte sig
redan under romartiden mot n. till nuv. Boulevard
des Dames och österut till Cours Belsunce. På
1600-talet omslöt M. hela Vieux-Port; nu har
det vuxit ut över de lägre kullarna framför de
högre bergen Notre-Dame de la Garde,
Gratte-Semelle och Roucas Blanc. Den gamla staden
är pittoresk med sina smala, krokiga och backiga
gator men mycket smutsig och bebodd av de
fattigaste klasserna. I densamma ligger dock på
n. sidan av Vieux-Port Hotel de Ville från
1680-talet med skulpturer av P. Puget, vid Quai de
la Joliette den 140 m långa nya katedralen, byggd
1852—93 i bysantinsk-romansk stil. I närheten
ligger den intressanta gamla katedralen i romansk
stil (skadad 1944). Vid 1800-talets mitt
uppfördes i italiensk-bysantinsk stil Notre-Dame de la
Garde, vilken reser sig som ett stadens
vårdtecken på en 146 m hög kulle och vars 45 m
höga torn krönes av en 9 m hög Maria-staty. De
flesta offentliga byggnader härstamma från
1800-talet, som övervägande ger staden dess
prägel. Ståtligast är Palais Longchamp i renässans,
av vars flyglar den ena inrymmer konstmuseet
och den andra arkeologiska museet; zoologiska
trädgården ligger därbredvid. Slottet Borély
(skadat) rymmer nu 1700-talskonst. I s. börja
de nyare stadsdelarna vid Quai des Beiges. Deras
pulsådror äro La Canebière och Rue de Rome
med dess s. forts. Avenue du Prado. Vid La
Canebière ligger börsen och några kvarter n.
om nämnda gata centralstationen, Gare
Saint-Charles. Avenue du Prado är genom
platanplanteringar på längden uppdelad i tre trafikbanor,
är omgiven av palats och villor och leder till
havsstranden i s. Från dess s. mynning för den
utomordentligt pittoreska Promenade de la
Cor-niche längs den klippiga stranden mot n. till Anse
des Catalans. Helt nära denna ligger inloppet till
Vieux-Port, flankerat av två höga klippor, på
vilka ligga Fort Saint-Jean i n. och Fort
Saint-Nicolas i s. Vieux-Port användes sedan mitten
av 1800-talet blott för smärre fartyg. Man har
n. om den konstruerat en ny hamn med en lång
rad bassänger; i Bassin Madrague mynnar M.—
Rhöne-kanalen. Hamnens vattenyta är 215 har,
dess kaj längd 24 och järnvägsspår 60 km. M.
är Frankrikes och medelhavsområdets förnämsta
handels- och sjöstad. M. är främst importhamn,
som jämte fossila bränslen domineras av fosfat,
svavel, bomull, silke, spannmål, oljefrön, m. m.
Viktigaste exportvaror äro bauxit, kaliumsalter,
textilier, maskiner, vin och spritdrycker. M. har
regelbundna ångbåtslinjer till alla världsdelar.
Bland dess inv. finnas representanter för alla
jordens folkslag, framför allt för
medelhavsområdets och de franska koloniernas. Bl. a. äro
över 125,000 italienare bosatta i M. Sannolikt
över V2 av inv. äro naturaliserade utlänningar
el. avkomlingar av sådana. Många av dessa äro
moraliskt lågtstående element, och brottsligheten
är därför här abnormt stor. Staden har bl. a.
betydande varv och mek. verkstäder, kvarnar och
petroleumraffinaderier; bland industrialster
märkas vidare socker, makaroner, tvål, tegel och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
