Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Martialis, Marcus Valerius - Martialisk - Martignac, Jean Baptiste - Martin (påvar) - Martin I (påve) - Martin IV (påve, Simon de Brion) - Martin V (påve, Oddone Colonna) - Martin, släkt - Martin, 1. Roland - Martin, 2. Fredrik - Martin, 3. Edna, f. Johanson - Martin, Archer - Martin, 1. Elias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
619
Martialisk—Martin
620
fiteaterns invigning. Höjdpunkten nådde M:s
diktning 85—96, då 11 böcker, huvudsaki.
tillfällighetsdikter i epigrammets form, utgåvos och
vunno hastig spridning. År 98 återvände M. till
sin hemort och utgav 102 sin sista diktsamling,
12:e boken. Kort därefter avled han. M. ägnade
sig uteslutande åt epigramdiktningen; han är i
denna genre den främste inom den romerska
litteraturen och en av de mest betydande, som
världslitteraturen kan uppvisa. Skarp
iakttagelseförmåga, bitande satir och sprakande kvickhet
karakterisera hans diktning. Men den visar
också brist på manlighet och själsadel och har
träffande karakteriserats som snyltgästpoesi. ”Valda
epigram” av M. äro övers, av B. Risberg i
”Världslitteraturen”, 8 (1929).
Martialisk [el. martsi-], krigisk, manhaftig.
Martignac [martinja’k], Jean Baptiste
Silvère Gay, vicomte de, fransk statsman (1778
—1832). Han uppträdde som advokat i Bordeaux
1815 mot Napoleon och belönades av Bourbonerna
med juridiska ämbeten. 1821 invaldes M. i
deputeradekammaren ; han slöt sig till högern men
blev småningom ganska moderat. 1823 följde
han som civilkommissarie interventionsarmén i
Spanien och skrev ett arbete om händelserna i
Spanien 1822—23 (3 bd, 1832). Efter Villèles
avgång blev M. inrikesminister och kabinettets
ledare, avsatte några alltför reaktionära höga
ämbetsmän, inskränkte jesuiternas och
prästernas inflytande över undervisningen och
genomdrev en liberalare presslag. Han vann dock icke
vänsterns förtroende, bekämpades av ultras,
motverkades av Karl X och tvangs aug. 1829 att avgå.
Martin. Tre påvar ha burit detta namn; då
flera påvelängder upptogo påvarna Marianus I
och II som Martin II och III, har
nummerföljden för påvarna M. blivit oriktig.
1) Martin I (påve 649—653), helgon. På
första Lateransynoden 649 fördömde han
mono-teletismen och sökte utsträcka sin makt även till
Orienten, blev på kejsar Constans II:s befallning
förvisad till Cherson, där han avled 655.
2) Martin IV (påve 1281—85), en
fransman, Simon de Brion, som 1260 blivit
Frankrikes kansler och 1261 kardinal, hade Karl
av Anjou att tacka för sin upphöjelse och lät
sin politik bestämmas av dennes inflytande.
3) Martin V (påve 1417—31), förut O
d-d o n e Colonna, kardinal sedan 1405,
valdes av Konstanzkonsiliet, som han dirigerade så,
att tanken på en enhetlig och genomgripande
kyrkoreform tedde sig omöjlig och konkordatens
väg måste beträdas. Även i fortsättningen
hindrade M. den konsiliära reformrörelsen. Hans
främsta verk är återupprättandet av påvens
maktställning i Rom och Kyrkostaten.
Martin, från Flandern mot 1600-talets slut till
Sverige inflyttad släkt.
1) Roland M., läkare (1726—88), med. dr
i Uppsala 1751, provinsialmedikus i Halland 1752,
reste 1754 till Paris och studerade där anatomi
och kirurgi samt blev 1756 prof, i dessa ämnen
vid Collegium medicum i Stockholm, som sådan
synnerligen duglig och uppskattad; avsked 1779.
2) Fredrik Robert M., den föreg:s sonsons
son, konstforskare och samlare (1868—1933),
e. o. amanuens vid Statens historiska museum
1890—1902, blev fil. dr i Wien 1899 och
tjänstgjorde 1904—08 som dragoman vid svenska
beskickningen i Konstantinopel. Genom oupphörliga
resor ända från 1891 (till Ryssland, Sibirien etc.)
utbildade sig M. till en av de främsta kännarna
av Främre Orientens konst och konstindustri.
Han studerade också (med statsunderstöd 1898—
1903) svenska minnen i utlandet och utgav
”Svenska kungl. gåfvor till ryske zaren 1647
—99” (1899). M. hopbragte värdefulla
konst-och konstindustrialster; hans äldre
förvärv-inlöstes mestadels till olika svenska saml.
Särsk. inriktade sig M. på textilkonst och
miniatyrer. Hans förnämsta utg. arbeten äro ”A
history of Oriental carpets” (2 bd, 1906—08)
och ”The miniature painting and painters of
Persia” (1913). — Till Svenska slöjdfören.
donerade M. 1916 den s. k. Martinska bildsaml.
Hans saml. av japansk konstslöjd inlöstes till
Röhsska museet i Göteborg. Till staden Faènza
donerade M. en dyrbar saml. keramik m. m. Hans
självbiografiska anteckningar utkommo 1933
under titeln ”Sett, hört och känt”.
3) E d n a M., f. Johanson,
textilkonstnär-inna (f. 1908 W12). M. har utfört tryckta tyger
m. m. för Mölnlycke väfveri-ab. Inom
Föreningen för svensk hemslöjd var hon konstnärlig
ledare 1946—51 och är sedan sistn. år chef och
konstnärlig ledare för Handarbetets vänner. Hon
är därjämte lärare vid Konstfackskolan sedan
1949. M. har även framträtt med
figurkompositioner i silkesbroderi.
Martin [mä’tin], Archer, engelsk
biokemist (f. 1910), medarb. vid National Institute
for Medical Research i London. Han fick med
R. L. M. Synge dela 1952 års Nobelpris i kemi
för deras upptäckt av fördelningskromografien.
Martin. 1) Elias M., konstnär (1739—1818).
Efter yrkesutbildning på en målarateljé i
Stockholm och en tids ornamentsritning åt
skeppsbyggare Chapman kom
M. 1763 till Augustin
Ehrensvärd på
Sveaborg, där han
hand-leddes i konsten av
Ehrensvärd samt
meddelade undervisning i
teckning åt
officerarna. 1766 for M. till
Paris och två år
senare till London; blev
där medlem av Royal
Academy, i vars
utställningar han deltog
med stor framgång.
M. var mycket
produk
tiv under Londontiden, målade i olja och akvarell
landskap, stadsvyer och porträtt samt graverade
genrebilder. Han återvände 1780 till Stockholm
för att påbörja ett svenskt historiskt-topografiskt
arbete, vartill han och M.2) fått ett anslag av
Gustav III. M. reste mycket i landsorten, målan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
