Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Masaccio (Tommaso di Giovanni di Simone Guidi) - Masafuera - Masagan - Masaï - Masanderan - Masaniello (Tommaso Aniello) - Masar-i-Scherif - Masaryk, 1. Tomáš
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
635
Masafuera—Masaryk
636
Masaccio: Skattepenningen. Fresk i Brancaccikapellet, Santa Maria del Carmine, Florens.
Se även bild 8 å pl. vid Italiensk konst.
liga Annagruppen med dess kraftiga form och
medvetet robusta, bondska, t. o. m. fula
ansikts-typer. Hans sista och förnämsta verk är en serie
fresker i Brancaccikapellet i Santa Maria del
Carmine i Florens, vars dekoration påbörjats av
Masolino. — Litt.: H. Lindberg, ”To the problem
of Masolino and M.” (2 bd, 1931).
Masafuera [-foä’ra], se Juan Fernandez.
Masaga’n, stad i Marocko, se Mazagan.
Masa’i, negerfolk, se Massajer.
Masanderän, se Mazanderan.
Masaniello [mazanjä’lå], eg. To mm as o
Aniello, neapolitansk upprorsledare (1620—
47). Han var fiskare från Amalfi och ledde 7
juli 1647 upploppet mot det spanska förtrycket
i Neapel, som tvang regeringen till eftergifter.
Framgången steg honom åt huvudet; M. visade
sig utsvävande och despotisk samt mördades då.
Hans uppträdande har givit stoff till Scribes
och Delavignes opera ”Den stumma från Portici”
(musik av Auber).
Masär-i-Scherif, se Mazar-i-Sherif.
Ma’saryk [-ik]. 1) Tomas Garrigue M.,
tjeckoslovakisk statsman (1850—1937), son till en
arbetare av slovakisk härstamning. Han studerade
vid univ. i Wien, blev 1876 fil. dr och 1878 doc.
vid Wiens univ. på avh. ”Der Selbstmord als
soziale Massenerscheinung” (utkom 1881). 1882
kallades M. till univ. i Prag och organiserade där
en ny kritisk rörelse, senare benämnd realismen,
som sökte revidera de gamla vetenskapliga
metoderna och resultaten samt den nationella
kulturbasen. I den av M. 1883 grundade tidskriften
Athenaeum utkämpades striden om
Königinhof-och Grünberghandskrifternas äkthet. M. utgav
en rad filosofiska verk, bl. a. om den slaviska
filosofiens historia, främst ”Russland und
Europa” (1913). 1891—93 var M. led. av österrikiska
riksrådet och tjeckiska lantdagen men ägnade sig
därefter åt att litterärt utforma sina filosofiska
och nationalpolitiska idéer. Han närmade sig
socialismen men reserverade sig mot flera av dess
överdrifter i sin kritik av marxismen. Från 1900,
då anhängarna av M:s riktning organiserade sig
till det s. k. realistiska politiska partiet, är M. åter
politiskt verksam, fick 1907 ett mandat till
österrikiska riksrådet och kämpade en hård men
lyckosam kamp mot ministären Aehrenthals
antiser-biska utrikespolitik. M. avslöjade dess metoder
bl. a. i Agramprocessen och försvarade den
syd-slaviska ståndpunkten. Härmed sällade han sig
till oppositionen mot Österrike-Ungern. Sedan 1 :a
världskriget börjat, beslöt M. utomlands
organisera en kamp mot den habsburgska monarkien.
Dec. 1914 lämnade han fäderneslandet och
bosatte sig 1915 i London. Våren 1916
konstituerade han en styrelse för den tjeckoslovakiska
befrielseaktionen i utlandet, Tjeckoslovakiska
na-tionalrådet i Paris (M. ordf., dr Eduard Benes
generalsekr., Milan R. Stefånik), som i okt. 1918
med ententemakternas medgivande blev
provisorisk tjeckoslovakisk regering. I maj 1917 reste
M. till Ryssland, där befrielserörelsen räknade
de flesta anhängarna — tjeckiska kolonister och
krigsfångar — och åstadkom en utökning av den
tjeckoslovakiska frivilliga armén i Ryssland. I
mars 1918 reste han över Sibirien till U.S.A.,
där han för president Wilson klargjorde det
tjeckoslovakiska frihetsprogrammet. 18 okt.
proklamerade han Tjeckoslovakiens oavhängighet (den
s. k. Washingtondeklarationen). Då 28 okt. 1918
Tjeckoslovakiens oavhängighet proklamerats i
Prag och M. 14 nov. s. å. enhälligt valts av
nationalförsamlingen till Tjeckoslovakiska
republikens president, återvände han till Prag,
hälsad med jubel. På olika områden övade han ett
djupt inflytande vid grundandet av den nya
staten, bl. a. vid författningens tillkomst, och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
