Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Masséna, André - Massenet, Jules - Masseter - Massformig - Massif central - Massigli, René - Massilia - Massine, Leonide - Massinger, Philip - Massis, Henri - Massiv - Masskorsband - Masson, André
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
653
Massenet—Masson
654
han mot österrikare och ryssar i Schweiz och
räddade genom segern vid Zürich Frankrike från
invasion. Ät Bonaparte försvarade han 1800
Genua. 1804 blev han marskalk, stred 1805 i Italien
mot ärkehertig Karl, besatte 1806 Neapel och
deltog i 1807 års fälttåg. 1809 avvärjde han en
katastrof vid Aspern—Essling och sändes 1810
till Pyreneiska halvön, men här svek krigslyckan
sin forne gunstling, och M. användes ej mera i
aktiv tjänst. M :s ”Mémoires” äro utg. i 7 bd
1849—50. — Litt.: E. Gachot, ”Histoire militaire
de M.” (3 bd. 1901—13): J. Giraud, ”M. et sa
famille” (1925).
Massenet [masnä’], J u le s Émile Frédéric,
fransk tonsättare (1842—1912). Han var 1878—96
kompositionsprof. vid Pariskonservatoriet och
anslöt sig till
Wagner-riktningen utan att
uppge sitt eget rent
franska kynne.
Särskilt älskade han
”bibellegenden” (en
förening av oratorium
och musikdrama) och
skrev flera operor
med biblisk
handling: ”Marie-Magde-leine” (1873), ”Éve”
(1875), ”La vierge”
(1879), ”Hérodiade”
(1881) m. fl.; av rena
oratorier märkes ”La
terre promise” (1900); av operor blevo de
berömdaste ”Manon” (1884; Sthlm 1896), ”Werther”
(1892; Sthlm 1904), ”Thais” (1894; Sthlm 1912),
”La navarraise” (1894; ”Navarresiskan”, Sthlm
1895). — M:s memoarer utkommo 1912 (ny uppl.
1921). — Biogr. av R. Brancour (2:a uppl. 1930).
Masseter (grek, masetèr, den tuggande), den
platta, rektangulära muskel, som hos människan
i vardera kinden sträcker sig mellan okbågen och
utsidan av underkäkens bakre del. Den är en
kraftig tuggmuskel.
Massformig, geol., se Struktur.
Massi’f central [sätra’l], fr., se Franska
centralmassivet.
Massigli’, René, fransk diplomat (f. 1888),
chef för N. F.-avd. i utrikesministeriet 1928—33,
bitr. dir. för ministeriets politiska avd. 1933—37
och dir. 1937—38. M. var ambassadör i Ankara
1939—40; avsattes av marskalk Pétain på begäran
av tyskarna. Då dessa i nov. 1942 ockuperade s.
Frankrike, utfärdades häktningsorder mot M., men
denne lyckades dölja sig och undkom i jan. 1943
till London, där han anslöt sig till general de
Gaulle. Han var 1943—44 kommissarie för
utrikes ärenden i Franska befrielseutskottet i Alger
samt led. av de allierades råd för Italien. Sistn.
år blev M. ambassadör i London.
Massi’lia, romerskt namn på Marseille.
Massine [masi’n], L e o n i d e, rysk
koreograf och dansör (f. 1896), utbildades vid
kejserliga balettskolan i Moskva och tillhörde
Djagilev-baletten 1913—25. Senare har han varit verksam
i U.S.A. och England. I sin koreografi utgår M.
från den klassiska skolan, men har även tagit
intryck av modern expressionistisk dans, ryska
och spanska folkdanser samt fransmannen J.
Coc-teaus teorier. Bland hans omkr. 50 baletter må
nämnas ”La boutique fantasque” (1919), ”The
three-cornered hat” (1919), ”Les matelots” (1921),
”Le beau Danube” (1933), ”Bacchanale” (1939),
”Aleko” (1942) och de s. k. symfoniska
baletterna ”Symphonie fantastique” (1936, till musik av
Berlioz), ”Seventh symphony” (1938, Beethoven),
”Rouge et noir” (1939, Sjostakovitj) och ”The
clock symphony” (1948, Haydn). Som dansör
har M. framför allt ägnat sig åt karaktärsroller.
Massinger [mä’sind-§a], Philip, engelsk
dramatiker (1583—1640), studerade i Oxford
1602—06, ägnade sig därefter under huvudsaki.
obekanta förhållanden åt dramatik i London. M.
samarbetade även med andra dramatiker
(Flet-cher, Dekker etc.). M. var en mycket produktiv
skådespelsförfattare med starkt sinne för
struktur och dramatisk stegring. Hans formbehandling
står högt. ”The virgin martyr” (tr. 1622; tills,
m. Dekker) är ett medeltida mysteriespel, och i
”The renegado” (1624) utrustas en jesuitpräst
med de största dygder. Vidare märkas
sorgespelet ”The duke of Milan” (1623), den i sede- och
lyxhistoriskt hänseende märkliga komedien ”The
city madam” samt ”A new way to pay old debts”.
M:s dramer äro utg. av bl. a. A. Symons (i
urval; 2 bd, 1887—89).
Massis [masi’], Henri, fransk författare (f.
1886). M. gjorde sig känd för en nationalistiskt
och aktivistiskt färgad patriotism, som yttrade
sig bl. a. i skarp kritik av allt tyskt. Under 1 :a
världskriget gav han uttryck åt detta i bl. a.
”Romain Rolland contre la France” (1915), ”La
vie d’Ernest Psichari” (1916), som präglades av
hans bekännelse till katolicismen, och ”Le
sacri-fice (1914—16)” (1917). Han framstod snart som
en av den nationalistiskt-katolska riktningens
främsta företrädare, framför allt genom
”Juge-ments” (2 bd, 1923—24). I ”Défense de
1’Occi-dent” (1927) upphöjde han Frankrike som
kulturbäraren framför Tyskland. I ”Évocations”
(1931) gav M. en återblick på sin utveckling som
ung. Under 2:a världskriget samarbetade han med
de tysk-nazistiska myndigheterna i Frankrike
under ockupationen; 1941—44 var han medl. av det
franska national rådet. Av M:s senare arbeten
märkas ”La guerre de trente ans: destin d’un
åge, 1909—1939” (1940) och ”Les ideés restent”
(1941)-
Massiv, fast och tät; stadig; tung;
alltigenom av samma ämne. 1) (Geogr.) Se Berg, sp.
688. — 2) (Geol.) Benämning på sådana större,
sammanhängande massor av särskilt granit el.
andra djupbergarter, som (i motsats till gångar)
ha täml. likartad utsträckning i olika riktningar.
Masskorsband, se Korsband.
Masson [maså’], André, fransk målare
(f. 1896). M. stod en tid under starkt inflytande
av kubisten Juan Gris (”Kortspelarna”, 1925)
men övergick till ett slags automatisk linjeskrift.
1924—28 utställde M. med surrealisterna. Han
sökte i sina målningar genom okontrollerade, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
