Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mass-spektrograf - Mass-spektrometer - Mass-spektrometri - Massut - Massverkans lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
657
Mass-spektrometer—Massverkans lag
658
Mass-spektrograf enl. Bainbridge.
Sa spalter; H och H1 magnetfält riktade vinkelrätt
inåt mot papperets plan; P fotografisk plåt; Mi, Mi
masstal för isotoper.
m. var en hastighetsfokussering, ha andra
forskare använt sig av riktningsfokussering, varvid
jonerna först få passera ett hastighetsfilter, som
gör dem homogena med avseende på hastigheten.
K. T. Bainbridge använde ett s. k. wienskt filter,
varvid jonerna efter passagen avlänkades i8o°
i ett magnetiskt fält (se fig.). Principen
för en m. med fokussering med avseende på
såväl riktningen som hastigheten angavs 1934
av J. Mattauch och Herzog, och dylika d u
b-belfokusserande m. ha också
konstruerats av dessa, av A. J. Dempster, Bainbridge
och E. B. Jordan.
Mass-spektromèter, fys., instrument för
analys av jonstrålar, huvudsaki. använt för
bestämning av de relativa ymnigheterna av isotoperna
i en isotopblandning och för gasanalys. M.
skiljer sig från mass-spektrografen väsentligen i
fråga om sättet för registreringen av
jonstrålarna, som vid m. äger rum genom uppsamling
av jonerna och mätning av jonströmmens styrka
på elektrisk väg. M. ha konstruerats av bl. a.
A. J. Dempster och A. O. Nier. De ha på
senare tid även utrustats med
registreringsanord-ningar.
Mass-spektrometri, fys., det område av
atom-och molekylarfysiken, vari behandlas metoderna
för bestämning av massorna hos ett ämnes
enskilda atomer el. molekyler ävensom metoderna
för bestämning av de olika massarternas relativa
förekomst. Detta forskningsområde har på senare
tid varit föremål för intensiv utveckling. M.
grundar sig på en spektrai sönderläggning av
joner av olika massor i ett m a s s-s p e k t r u m.
Alltefter arten av detektorema för
jonströmmarna kan man numera särskilja två områden
av m. I det ena användas för upptagning av
mass-spektra fotografiska plåtar. Instrument av
detta slag kallas mass-spektrografer.
Inom det andra området av m. användas
elektriska metoder för mätning av jonströmmen, vilka
möjliggöra noggranna bestämningar av
mass-sor-tens relativa ymnighet. De instrument, som
användas för detta ändamål, kallas m a s
s-spektrometrar.
Massüt, tjockflytande destillationsrest vid
bearbetning av bergolja.
Massverkans lag anger det kvantitativa
sambandet mellan hastigheten av en kemisk reaktion
och koncentrationerna av de reagerande ämnena
ävensom mellan koncentrationerna av de i ett
kemiskt jämviktssystem ingående komponenterna.
Såväl läran om kemisk reaktionshastighet,
kemisk kinetik, som läran om kemisk jämvikt,
kemisk statik, behärskas av m.
Hastigheten av en kemisk reaktion, uttryckt
som koncentrationsändringen per tidsenhet av
något av de reagerande ämnena, är enl. m.
proportionell mot koncentrationen av vart och ett
av dessa. I det enklaste fallet består reaktionen
i en enda molekyls sönderfallande el.
omlagring; den kallas då monomolekylär, och dess
hastighet är proportionell mot ämnets koncentration.
Vid en bimolekylär reaktion reagera 2 molekyler
(även sådana av samma slag). Reaktioner av
högre ordning (trimolekylära o. s. v.) äro
sällsynta och förlöpa i form av delreaktioner av
lägre ordning. Den kinetiska förklaringen härför
är, att en verkligt trimolekylär reaktion skulle
fordra ett sammanträffande av tre molekyler,
för vilket sannolikheten åtm. i lösningar är
mycket liten.
Reaktionshastigheten ökas undantagslöst med
temp., enl. en av J. H. van’t Hoff given regel
med ung. 10% vid en temperaturhöjning av i°.
På denna snabba ökning beror, att ämnen, som
vid en viss temp. icke alls synas reagera, göra
det, om temp. höjes, till sist med stor hastighet
eller explosionsartat. — I fråga om lösningar har
även lösningsmedlet en betydande inverkan på
reaktionshastigheten, som genom utbyte av ett
lösningsmedel mot ett annat kan stegras flera
hundra ggr. I heterogena system kommer
reaktionshastigheten att bero, utom av
koncentrationerna av de i lösning eller gasform
befintliga reaktionskomponenterna, av beröringsytornas
storlek och av diffusionshastigheten i den
flytande eller gasformiga reaktionsfasen.
Om en kemisk reaktion är omvändbar, leder
den till det sluttillstånd, som kallas kemisk
jämvikt och som utmärkes därav, att per tidsenhet
av varje ämne lika mycket bildas genom den ena
reaktionen, som förintas genom den motsatta
reaktionen. I ett kemiskt jämviktssystem
förefinnas således alla i reaktionsformeln ingående
komponenter i koncentrationer, för vilka m. uttalar,
att kvoten mellan produkten av de reagerande
ämnenas koncentrationer och produkten av de
bildade ämnenas koncentrationer har ett för
varje temp. bestämt värde, reaktionens
jämvikts-konstant. Viktiga homogena, vätskeformiga
jämviktssystem äro lösningar av elektrolyter. — M.
ger uttryck åt det förhållandet, att ett kemiskt
förlopp bestämmes ej blott av ämnenas kemiska
egenskaper och af f initet utan även av deras
massor. Redan tidigt uttalades åsikter i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
