Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mawson, Sir Douglas - Max. - Max - Max, Adolphe - Maxentius, Marcus Aurelius Valerius - Maxill - Maxim - Maxim, Sir Hiram - Maxima - Maximal - Maximalister - Maximi- - Maximianus, 1. Marcus Aurelius Valerius - Maximianus, 2. Gaius Galerius Valerius - Maximilian (Max, prins av Baden) - Maximilian I (kurfurste av Bayern)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
707
M ax—M aximilian
708
logi och mineralogi vid univ. i Adelaide. M.
gjorde 1902 en geologisk exp. till Nya Hebriderna
och undersökte 1906—07 silvergruvorna vid
Bro-ken Hill i Nya Sydwales. Han deltog 1907—08 i
Shackletons sydpolsexp., besteg då Mount Erebus
och deltog i utforskandet av den magnetiska
sydpolen. 1911—14 ledde han den australiska
antark-tiska exp. och utforskade delar av Wilkes land,
1929—30 och 1930—31 undersökte han under
Nyazeeländska antarktiska exp. kusten ö. om
Kemps land och Enderby land.
Max., förk. för maximum.
Max, furstar, se Maximilian.
Max, Adolphe, belgisk politiker (1869—
1939), fran 1909 borgmästare i Bryssel. Han
gjorde sig särsk. känd genom det värdiga och
bestämda sätt, varpå han under hösten 1914 avvisade de
tyska ockupationsmyndighetemas anspråk och
krävde, att folkrättens bestämmelser skulle
respekteras av dessa. Då M:s motstånd icke kunde
brytas, deporterades han till Tyskland s. å. Vid
sin återkomst till Bryssel i nov. 1918 hälsades han
med ovationer av stadens befolkning. Under
mellankrigstiden spelade M., som återtagit sitt ämbete,
en framträdande roll, var led. av
deputeradekammaren och vid olika tillfällen påtänkt som
regeringschef; anbuden att bilda regering avvisades
dock av honom.
Maxe’ntius, Marcus Aurelius V a 1
e-r i u s, romersk kejsare (d. 312), son till kejsar
Maximianus. Med hjälp av senaten och folket
i Rom och i förbund med sin fader blev M.
306 kejsare men betraktades alltjämt som en
usurpator. Till M:s bekämpande förband sig
Konstantin med Licinius. Vid Saxa Rubra n. om
Rom slog Konstantin M., som drunknade i
Tibern under flykten.
Maxi’ll, maxi’Ila, 1) benämning på 1 el. 2 par
extremiteter, som hos leddjuren omdanats till
mundelar; 2) benämning på överkäken hos
ryggradsdjuren.
Maxim, praktisk grundsats, levnadsregel.
Maxim [mä’ksim], Sir Hi ram Stevens,
amerikansk ingenjör (1840—1916), uppfinnare och
vapentillverkare, huvudsaki. verksam i England,
bl. a. i den stora vapenfirman Vickers Sons. M.
var den förste, som lyckades framställa ett
helautomatiskt eldvapen.
Maxima, lat., ”den största”, i
mensuralmu-siken den längsta noten = 8 helnoter. Jfr även
Maximum.
Maximal, största möjliga; högsta tillåtna (t.
ex. dos, hastighet o. s. v.).
Maximali’ster, politiska partier. Mest bekan är
vänstra flygeln av ryska socialrevolutionära
partiet, vilket okt. 1917—april 1918 samverkade med
bolsj evikerna men sedan trädde i opposition mot
dessa och snart undertrycsktes el. emigrerade.
Ma’ximi-, dets. som maximal.
Maximianus, romerska kejsare. 1) Marcus
Aurelius V a 1 e r i u s M. (d. 310), illyrier av
ringa börd, upphöjdes av Diocletianus 285 till
caesar (underkejsare) och 286 till augustus
(överkejsare). Han ledde med framgång fälttåg i
Gallien och Afrika. 305 nedlade han och Diocle-
tianus kejsarvärdigheten. M. återtog den 306, då
hans son Maxentius gjorde sig till kejsare i
Rom. Efter en tvist med denne avstod M. åter
från purpurn men sökte under sin måg
Konstantins frånvaro i fält vinna imperiet i Gallien.
Försöket misslyckades och medförde M:s fångenskap
och död. — 2) Gaius Galerius V a 1
e-r i u s M., se Galerius.
Maximilian, furstar.
Baden. Maximilian (Max), prins, tysk
rikskansler (1867—1929), kusin till storhertig
Fredrik II av Baden och till 1918 badensisk
tronarvinge, var sedan
1907 president i
Badens F. K. och deltog
under l :a
världskriget i Röda korsets
hj älpverksamhet för
krigsfångarna. Han
gjorde sig känd för
liberala tänkesätt och
sympatier. När på
hösten 1918 en ny kurs
inleddes i Tyskland i
syfte att genomföra
ett parlamentariskt
styrelsesystem och
att skapa
förutsätt
ningar för fred, utnämndes M. 3/io till rikskansler
i spetsen för en regering, vari representanter för
Zentrums v. flygel och socialdemokraterna
inträdde. Sedan Ludendorff för M. förklarat, att
det militära läget krävde omedelbart
vapenstillestånd, vände sig denne till president Wilson med
anhållan om fred och antog hans 14 punkter som
fredsprogram. M. accepterade 12/io Wilsons krav,
att tyskarna skulle utrymma de ockuperade
områdena. Han vägrade 17/io att följa Ludendorff,
som nu förklarade, att gynnsamma utsikter
före-lågo för fortsatt defensiv krigföring, och lät
26/io avskeda denne. M. genomförde en snabb
demokratisering av den tyska författningen
(oktoberlagarna) och accepterade Wilsons krav på tysk
avväpning. Han sökte efter den tyska
revolutionens utbrott rädda den monarkiska statsformen
genom att föreslå ett regentskap. Försöket
misslyckades dock, då Scheidemann från
riksdagshuset utropade republiken. M. vägrade nu att
efterfölja Eberts uppmaning att åtaga sig
re-gentskapet och avgick 10/u. Bland hans skrifter
märkes det intressanta men apologetiska
memoarverket ”Erinnerungen und Dokumente” (1927).
Bayern. 1) Maximilian I, kurfurste (1573
—1651). Efter sin faders, Vilhelm V:s,
abdika-tion 1597 blev M. hertig av Bayern. Varm
katolik, visade han tidigt sin realpolitiska begåvning
och utomordentliga arbetsförmåga. M. blev den
katolska ligans ledare och hade, ehuru föga
betydande som fältherre, stor del i ligans och
mot-reformationens framgångar på 1620-talet. Sedan
Fredrik V av Pfalz besegrats vid Vita berget
1620, fick M. dennes kurvärdighet samt övre
Pfalz. Trots sitt närmande till Richelieu kunde
M. ej hindra, att svenska härar ett par gånger
besatte och härjade Bayern, men han lyckades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
