Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medelpad - Fornlämningar - Historia - Vapen - Konsthistoria - Litt. - Medelpads fornhem - Medelpads fornminnesförening - Medelpads revir - Medelpads västra domsaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
741
Medelpads fornhem—Medelpads västra domsaga
742
mars och Timrå socknar, två av dem med
bronskärl av s. k. östlandstyp. Från denna tid äro
dessutom ett 10-tal eldslagningsstenar.
Folkvand-ringstiden uppvisar under sitt äldre skede tre fynd
av romerska guldmynt (Skön, Timrå) och ett av
spiralguld (Selånger), vidare ett halvt dussin
högar med bronskärl av vestlandstyp från Timrå
kyrka, Västland i Skön och Kvitsleby.
Vikingatiden är väl företrädd i silverskatter från Sköns
sn och Stige i Indal. Av runstenar äro 15 kända,
övervägande vikingatiden tillhöra kustbygdens
rösen (c:a 160 ) och inlandets högar (c:a 770).
Historia. M. räknades liksom Ångermanland
ända in på 1300-talet som en del av Hälsingland.
Första bevarade dokument med namnet M. är
från 1257. M:s huvudbygd låg vid Selånger, en
geografiskt betingad mötesplats för vägarna från
n., s. och från kusten. Liksom Hälsingland i
övrigt kom M. att tillhöra uppsalalagmannens
domsaga. Från 1634 har M. administrativt
tillhört Västernorrlands län. Under 1700-talet
började virkeshandeln få större betydelse, men det är
först under 1800-talet, som landskapets moderna
industriella karaktär skapas.
Vapen. Från början av Johan III:s tid är M:s
vapen medelst vågskuror fyra gånger delat av
blått, silver, rött, silver och blått (k. br. 18/i 1884).
Konsthistoria. Den äldsta byggnad vi känna i
M. var Sköns gamla kyrka, riven vid mitten av
1800-talet. Av allt att döma byggdes den redan
på 1100-talet. Av landskapets konst under detta
årh. ha två märkliga funtar blivit bevarade i
Sköns och Alnö kyrkor (se bild vid Alnö).
Under 1200-talet byggdes åtskilliga kyrkor,
av vilka numera endast den i Alnö är helt
bevarad. Ruinerna i Selånger och Njurunda
härröra från samma årh. Mot medeltidens
slut byggdes nya kyrkor längre in i landet.
Den gamla kyrkan i Liden, enl. traditionen
uppförd av munken Josephus, är bland dessa
den enda bevarade. Av medeltida skulptur äger
M. åtskilliga intressanta verk. Främst är att
nämna den ovanligt väl bevarade lilla bilden av
S:t Mikael, utgången ur någon verkstad i Reims
omkr. 1200 och tillhörande Haverö kyrka. Ett
par Olovsbilder från 1200-talets mitt i Ljustorp
och Stöde visa släktskap med norsk och engelsk
skulptur. Från 1400-talets slut och 1500-talets
början härrör en serie skulpturer av den
hälsings-ke mästaren Haaken Gulleson, bl. a. en signerad
S:t Olovsbild i Borgsjö. Flera av de medeltida
kyrkorna voro försedda med målningar, av vilka
nu endast de i Alnö återstå, utförda under
1500-talets första årtionden. — Under 1500-talet och
förra hälften av 1600-talet låg konstverksamheten
helt nere, men under 1700-talets senare del
infaller en verklig blomstringstid för den kyrkliga
arkitekturen. Många kyrkor byggas av den från
Stockholm till Sundsvall överflyttade
stiftsbygg-mästaren Daniel Hagman. Den förnämligaste och
vackraste av hans byggnader är kyrkan i
Borgsjö, men samma typ återvänder i alla hans
anläggningar. Dessa slotts- el. herrgårdsliknande
byggnader ha icke något torn, vilket däremot är
fallet med de kyrkor, som på 1790-talet uppför-
S:t Mikael, Haverö kyrka (t. v.), och S:t Olov,
Borgsjö. Se även bild 6 å pl. vid Altaruppsats.
des av byggmästaren Joh. Christoffer Loell.
Selångers nya kyrka ger ett prov på hans
arkitektur, som här inleder klassicismens tid.
1700-talet har lämnat vackra prov av inredningskonst.
Litt.: ”Svenska turistfören:s årsskr.”, 1939;
”Svenska turistfören:s resehandböcker. S.
Norrland” (1948); ”En bok om M.”, utg. av
Sundsvalls sparbank (1950); C. H. Assarsson, ”M. i
ord och bild” (s. å.); H. Wik, ”N. Sveriges
sågverksindustri” (s. å.); ”Natur i
Ångermanland och M.” (1953).
Medelpads fornhem, friluftsmuseum, anlagt på
Norra Stadsberget i Sundsvall, äges av
Medelpads fornminnesförening. Under nära 30 år fram
till 1938 var den originelle och självlärde kapten
C. E. Hammarberg museets intendent. M.
omfattar ett 20-tal byggnader från landskapet, av
vilka den märkligaste är den stora trampmangeln
från Sundsvall.
Medelpads fornminnesförening bildades 1906
med syfte att tillvarataga minnen av olika slag,
som kunna belysa Medelpads befolknings liv och
verksamhet under gångna tider. Genom M. har
friluftsmuseet Medelpads fornhem i Sundsvall
kommit till stånd. M. har bl. a. utg. en serie
småskrifter och utger sedan 1945 årsboken ”Från
stad och bygd i Medelpad” tills, m. Sundsvalls
gille och Medelpads hembygdsförbund, det senare
en samorganisation för de lokala
hembygdsföreningarna i landskapet.
Medelpads revir, adress Östersund, tillhör
Mellersta Norrlands distr. och omfattar Medelpads
v. domsagas tingslag och Njurunda, Sköns,
Timrå och Alnö socknar i Västernorrlands län samt
delar av Rätans, överhogdals och Ytterhogdals
socknar i Jämtlands län.
Medelpads västra domsaga i Västernorrlands
län omfattar den större, v. delen av Medelpad.
Socknar: Haverö, Borgsjö, Torp, Stöde, Sättna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
