Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medevi, Medevi brunn - Medford - Medgäldenär - Medhjälpare - Mediae - Mediant - Mediastinum - Mediat - Mediation - Mediatisera - Medicago - Medici, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
745
Medförd—Medici
746
Stockholm och gynnades bl. a. av de kungliga.
Byggnaderna i M., som äro samlade dels kring
en rak, alléprydd gata, ”Stora gången”, dels kring
en större fyrkantig plats, ”Torget”, ha också
namn, som påminna om denna tid, t. ex.
Kastel-let, Ehrencronas, Schef f ers och Pipers hus.
Brunnskyrkan anlades strax efter brunnens
upptäckt. Allmänna brunnslasarettet stiftades av
Hiärne och har plats för omkr. 200 patienter;
kungl. brunnslasarettet, stiftat av Karl XIV
Johan, har 20 platser för soldater, deras hustrur,
änkor och barn. En bröstbild i brons av Hiärne
restes i parken på 200-årsdagen, 1878. — Litt.:
G. Näsström, ”Det gamla M.” (2:a uppl. 1929).
Medförd [me’dfad], stad i Massachusetts,
U.S.A., n. förort till Boston; 66,000 inv.
Medgäldenär, den, som jämte annan el.
andra är förpliktad vanl. till att betala ett
penningbelopp. Förpliktelsen är då för varje m. antingen
begränsad till viss del (oftast beräknad pro rata
parte) el. också omfattande hela beloppet
(”solidarisk ansvarighet”, ”en för alla och alla för en”).
Medhjälpare, jur., se Medverkan till brott.
Me’diae, lat., ”mellanliggande” i äldre ljudläror
namn på gruppen b-, d- och <?-ljud, vilken
ställdes mellan mutae och tenues.
Media’nt, mus., tonen mellan grundtonen och
kvinten (alltså tersen) samt treklangen å denna ton.
Mediastinum, lat., det av hjärtat och de stora
blodkärlen, lymfkärl och -körtlar samt delar av
matstrupen och luftstrupen fyllda rum i
brösthålan, vilket baktill begränsas av ryggraden,
framtill av bröstbenet, på sidorna av lungorna och
nedtill av mellangärdet. M. kan bli säte för
in-flammationsprocesser, utgående t. ex. från
matstrupe och luftstrupe el. från de inom
mediastinal-rummet belägna lymfkörtlarna, för
tumörbildningar m. m.
Mediät, medelbar; i det forna Tyska riket ett
område, som ej stod omedelbart under riket utan
var underordnat ett riksstånd.
Mediatiön, medling för fredligt biläggande av
mellanfolkliga tvister.
Mediatisèra, göra mediat (se d. o.), den åtgärd
i det forna Tyska riket, varigenom
”riksomedel-bara” ständer (furstar, grevar, städer o. s. v.)
underkastades en större stats suveränitet, vanl.
dock med bibehållande av vissa
företrädesrättigheter. De mediatiserade, vilkas förfäder innehaft
riksomedelbart territorium, s. k. Standesherren,
bildade inom adeln en grupp med särskilda
privilegier. Efter republikens införande försvann
denna särställning.
Medicägo, örtsläkte av balj växternas fam. med
blommor i korta, upprätta klasar och krökta el.
vridna baljor. L u c e r n (luzern) el. b 1 å s m ä r e,
M. sativa, från Medelhavstrakterna, med
blåvioletta blommor blir omkr. 70 cm hög. Den är en
viktig foderväxt, som fordrar god kalkrik jord.
Svensk 1 uc e r n el. Linnés höfrö, M.
fal-cata, och humlesmäre, M. lupulina, med gula
blommor finnas vilda i s. och mellersta Sverige.
Medici [me’dit/i], berömd florentinsk, urspr.
borgerlig släkt, som framför allt genom
bankirrörelse vann ansenlig förmögenhet. Känd redan
Cosimo de’ Medici.
på iioo-talet, kom den under större delen av
1400-talet att med bibehållande av republikanska
styrelseformer utöva högsta makten i Florens och
innehade sedermera omkr. 200 år ärftligt
suveränt herravälde över Toscana (till 1737). I sitt
vapen förde släkten sex röda kulor (palle) på
guldbotten.
Den egentlige grundläggaren av Medicéernas
maktställning blev Giovanni de’ M. (d.
1429), som kraftigt vidgade släktens bankirrörelse.
Med hans son, C o s
i-m o de’ M. (1389—
1464), börjar släktens
storhetstid. Vid
faderns död övertog han
ledningen av den
demokratiska oppositionen i Florens. Efter
en häftig konflikt med
aristokratpartiet, som
1433 sände honom i
landsflykt, blev han
1434 hemkallad och
styrde sedan
republiken. Genom de av
honom behärskade
valförsamlingarna lät han
besätta alla viktigare
ämbeten med pålitliga anhängare. Hans inflytande
växte genom lån till påvar och furstar. Frikostig
mecenat, förskönade han Florens (och Fiesole)
genom präktiga byggnader och konstverk. Han
tog sig också an humanisterna och mottog de
undan turkarna flyktande grekiska lärde. Den
platonska akademiens stiftande var väsentligen
Cosimos verk.
Cosimos son Piero de’ M. (1416—69)
övertog faderns politiska maktställning, som vid
Pie-ros död ärvdes av hans båda söner L o r e n z o
1449—92) och G i u 1 i a n o (1453—78). Den mest
betydande av dessa var Lorenzo, kallad il
mag-nifico. Han var poet och varm konstvän. Han
var skicklig diplomat men hade ej faderns och
farfaderns lugna affärsgeni. Mot honom
samlade sig släktens fiender, ledda av familjen Pazzi
och ärkebiskopen i Pisa, Francesco Salviati,
vilka hade stöd hos påven Sixtus IV. Lorenzo
undgick faran, men Giuliano mördades 1478. Sedan
Lorenzo exkommunicerats, Florens belagts med
interdikt och
konungen av Neapel sällat sig
till hans fiender,
syntes hans ställning
vackla. Han lyckades
utverka förlikning med
Neapel och sedan med
påven (1480). Inåt
befäste han sin makt
genom en
författningsändring, som
anförtrodde ämbetsutnämningar m. m. åt ett
nybildat, permanent
70-mannaråd, vilket
blev Lorenzos redskap.
Ett på vänskap med
Lorenzo de’ Medici.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
