- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 14. Lonicera - Mikado /
777-778

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mekanik - Mekaniker - Mekaniserade trupper - Mekanisk - Mekaniska sediment - Mekaniska värmeekvivalenten - Mekaniska värmeteorien - Mekanisk teknologi - Mekanisk verkstadsindustri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

m

Mekaniker—Mekanisk verkstadsindustri

778

attraktionen, gravitationen, förenade han
astronomien med m. Därigenom öppnades ett vidsträckt
fält för m:s tillämpning, och många viktiga
problem funno så sin lösning. Icke mindre gagnade
han m. genom uppfinningen av differential- och
integralräkningen, varvid han dock delar äran
med Leibniz. M. fick under 1700-talet en
storartad utveckling genom en rad framstående
vetenskapsmän, bland vilka flera medlemmar av
familjen Bemoulli, Euler, d’Alembert, Lagrange
och Laplace särskilt må nämnas. Det var i
synnerhet den allmänna attraktionens teori med
hänsyn till himlakropparnas rörelse, som tog
uppmärksamheten i anspråk. M. förde också där till
glänsande upptäckter. Men jämväl de allmänna
mekaniska lagarna fingo rikliga tillägg. Jean
Bernoulli samt Lagrange utvecklade läran om
de virtuella förflyttningarnas princip, vartill
redan Galilei givit antydan. d’Alembert
framställde den efter honom benämnda satsen i
dynamiken, på grund av vilken varje
dynamiskt problem kan behandlas som ett
jäm-viktsproblem. Jämte D. Bernoulli upptäckte
d’Alembert relationen mellan kinetisk
energi och mekaniskt arbete. — Bland m:s framsteg
under 1800-talet må nämnas Poinsots
undersökningar över kroppars rotation kring en punkt,
den geometriska rörelselärans utbildning genom
Chasles m. fl. samt flera viktiga arbeten av
Gauss, W. R. Hamilton, Coriolis, Poisson,
Jaco-bi, Delaunay o. a. Bland m:s tillämpningar inom
vetenskapen tillhöra även den mekaniska
värmeteorien och de flesta andra fysiken behandlande
arbeten 1800-talet. Under 200 år var den newtonska
m. allmänt förhärskande. Med uppkomsten av
re-lativitetsteorien genom E. Mach, A. Einstein m. fl.
grundlädes i början av 1900-talet en ny m., som
innebar en generalisering av den klassiska
newtonska m., vilken härefter framstår som endast
approximativt riktig, men i de flesta vanl.
förekommande fallen med kroppar av relativt låg
hastighet gällande med stor tillnärmelse. Genom
utforskandet av materiens atomära förhållanden,
som ledde till uppkomsten av kvantumteorien,
gjordes en ytterligare generalisering av m.
nödvändig, i det att den relativistiska m., som vid
tillämpning på makrokosmos gav riktiga resultat,
ej kunde tillfredsställande beskriva de
mikroskopiska fenomenen. Detta förde till uppställandet
av kvantummekaniken och
vågmekaniken, som huvudsaki. utformades av W.
Heisenberg, E. Schrödinger och P. A. M.
Dirac.

Litt.: (jämte avsnitten om m. i läroböckerna i
allm. fysik): E. Mach, ”Die Mechanik in ihrer
Entwicklung” (8:e uppl. 1921); L. Boltzmann,
”Vorlesungen über die Prinzipe der Mechanik”
(3:e uppl. 1922); M. Planck, ”Einführung in die
allgemeine Mechanik” (4:e uppl. 1928); V. W.
Ekman, ”M.” (3:e uppl. 1949).

Mekaniker, person, som vetenskapligt el.
tekniskt sysselsätter sig med mekaniken och dess
tillämpningar, särskilt maskiner; maskinarbetare;
uppfinnare och konstruktör på maskinområdet.

Mekaniserade trupper, trupper, som
förflyt

tas och strida med speciella fordon, ss.
stridsvagnar och pansarbilar.

Mekanisk, hörande till mekaniken; avsedd
för tillverkning av maskiner; tillverkad med
maskiner; maskinmässig; omedveten,
oberoende av förståndet el. viljans verksamhet.

Mekaniska sediment, se Bergart, sp. 705.

Mekaniska värmeekvivalenten, det
mekaniska arbete, som motsvarar en värmeenhet
(kalori). Enär energi kan uppträda i olika former
(t. ex. värme och mekaniskt arbete), måste en
viss konstant relation alltid finnas mellan de
enheter, som mäta energien i dessa olika former.
En sådan tanke uttalades redan av S. Carnot,
R. Mayer och L. A. Colding; de första
noggranna bestämningarna utfördes av J. P. Joule.
Senare har ett omfattande arbete nedlagts på
experimentell el. teoretisk bestämning av detta
samband, och ett tiotal olka metoder har använts,
ss. mätning av värmeutvecklingen vid friktion i
en vätska el. mellan fasta ämnen (Joule), vid
stöt mellan oelastiska kroppar (Hirn), vid gasers
kompression (Joule), vid elektrodynamisk
induk-tion (Joule, Weber), vid elektrisk ströms
flytande genom ett motstånd (Joule m. fl.) och vidare
avkylningen i en metalltråd vid sträckning
(Edlund). Som det säkraste värdet på m. antages
f. n. 426,88 kilogrammeter per kilogramkalori (vid
150). Uttryckt i C. G. S.-enheter antages m. vara
4,1863. 1 o7 erg per gramkalori (vid 150).

Mekaniska värmeteorien kallades under
mitten av 1800-talet och även senare den del av
fysiken, som behandlade värmeläran under
antagande, att värme kan uppfattas som en
kinetisk form av energi, d. v. s. buren av molekyler
i rörelse. Senare har m. utvidgats att behandla
även andra former av energi och därmed ersatts
med den allmännare benämningen
termodyna-m i k, som fått viktiga tillämpningar inom alla
grenar av fysiken.

Mekanisk teknologi, läran om råvarors
förädling genom bearbetning, övervägande av
mekanisk art, t. ex. metallbearbetning, träbearbetning,
spinning och vävning. Till m. höra vidare
maskinberäkning och -konstruktion, hållfasthetslära samt
teknisk termodynamik och därjämte vissa
angränsande delar av den kemiska teknologien (t. ex.
pappersteknik) och av metallurgien (t. ex.
gjute-riteknik). — M. är namnet på en fackavd. bl. a.
vid de tekniska högsk.

Mekanisk verkstadsindustri. I
Kommerskollegiums industristatistik redovisas under m. följ,
verksamhetsgrenar: bil- och karosserifabriker,
cykelfabriker, vagn- och fordonsfabriker, bil- och
cykelreparationsverkstäder, andra
reparationsverkstäder, maskin- och motorfabriker, mekaniska
verkstäder, järngjuterier samt
rörledningsverk-städer. Sammanlagda antalet arbetsställen i riket
1950 var 3,007, arbetarstyrkan c:a 128,600,
förvaltningspersonalen omkr. 34,400 och saluvärdet
3,127 mkr. — Till m. måste dock hänföras stora
delar av varvsindustrien, den elektriska industrien,
metallvarufabrikationen m. m., som i den
officiella statistiken redovisas separat. — Vid
förhandlingar om kollektivavtal inom m. represen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:19:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffn/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free