Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meliaceae - Melianthaceae - Melica - Méliès, Georges - Melikov - Melilla - Melilotus - Melin, Alfred - Melin, Elias - Melin, Hans Magnus - Melin, 1. Olof - Melin, 2. Douglas - Melin, 3. Hilding - Melinde - Méline, Jules
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
787
Melianthaceae—Méline
788
könade, frukterna två- el. flerrummiga kapslar,
sällan bär. Många meliacéer lämna värdefullt
virke, t. ex. mahogny (av Swietenia, Ptaeroxylon
m. fl.), sockerkist- el. cigarrlådsträ (av
Cedrela-arter) och bastardceder (av Chukrasia). Olja
er-hålles ur fröna av Carapa-arter (karapaolja,
använd i tvål fabrikationen). Melia azedarach, som
har dubbelt parbladiga blad, är ett av de
vanligaste prydnadsträden i varma länder och trivs
även i Sydeuropa.
Melianthaceae, liten afrikansk växtfam. bland
koripetalerna. Melianthus major, en buske från
Kaplandet, med spiralställda, parbladiga blad,
stora stipler och ensymmetriska, brunröda blommor
i ax el. klase, odlas som prydnadsväxt i växthus.
Me’lica, bot., se Slokgräs.
Méliès [meljä’s], Georges, fransk
filmman (1861—1938), se Filmkonst, sp. 408.
Melikov [mje’ljikaf], se Loris-Melikov.
Melilla [mäli’lja], stad på sp. Marockos n. ö.
kust, s. om Kap Tres Forcas; omkr. 90,000 inv.
Staden har snabbt utvecklats. Utförsel av järn-,
zink- och blymalm. Stark spansk garnison. M.
har varit en av Spaniens presidios på Marockos
kust samt tidigare straffkoloni; förr rom. koloni
(Rusadir), sedan 1470 i spansk ägo.
Melilötus, bot., se Honungsklöver.
Melin, Karl Alfred, författare (1849—1919).
Han blev 1875 fih dr i Uppsala och 1903 lektor
vid Nya elementarskolan i Stockholm. Han utgav
1882 diktcykeln ”Humleplockningen”, 1885
sago-dramat ”Prinsessan och svennen”, 1888 ”Dikter”,
1891 ”Skärgårdsbilder”, 1893 enaktsdramat ”Vid
Breitenfeld”, 1897 sagodramat ”Snöhvit” och 1909
andra saml. ”Dikter”. De friska pojkböckerna
”De svarte vikingarnas saga” (1910) och
”Tjuvbandet i Dägerö skärgård” (1911) följdes av den
postuma ”Tord Ulfsson Våghals” (1920). — M:s
lyrik utmärkes av kristallren, melodisk form; den
är musikalisk, stämningsrik, gärna romantisk el.
patriotisk. Från den sydsörmländska skärgården
och havsbandet gav han både vekt vemodiga och
saltfriska bilder. — Led. av Sv. akad. 1898.
Melin, Johannes Botvid Elias, botanist (f.
1889 28/7), fil. dr och
doc. i Uppsala 1918,
doc. vid Skogshögsk.
1919, lektor vid Högre
allm. lärov. å
Östermalm, Stockholm,
1928, prof, i Uppsala
1930. M. har
företagit vetenskapliga
resor till bl. a. U.S.A.
och Canada 1927—28
samt Brasilien 1950.
Hans första arbeten
behandla vitmossorna
och
myrvegetationen, ss. ”Sphagnolo-
gische Studien in Tiveden” (1913) och ”Studier
över de norrländska myrmarkernas vegetation”
(1917). M. har särsk. undersökt trädens
mykor-rhiza och som den förste framställt denna
syntetiskt i renkultur. Han har experimentellt
på
visat, att talrika högre marksvampar, ss.
rör-soppar, riskor, flugsvampar och musseroner, leva
i symbios med skogsträden. Av hans arbeten i
experimentell mykologi märkas ”Untersuchungen
über die Bedeutung der Baummykorrhiza” (1925),
”Methoden der experimentellen Untersuchung
mykortropher Pflanzen” (i E. Abderhalden,
”Handbuch der biologischen Arbeitsmethoden”,
1936), ”Der Einfluss von Waldstreuextrakten auf
das Wachstum von Bodenpilzen” (1946),
undersökningar över svampar, som orsaka blånad i ved
och slipmassa, samt över antibiotica ur högre
svampars mycel. M. är sedan 1948 ordf, i Svenska
botaniska fören.
Melin, Hans Magnus, teolog (1805—77).
Han kallades 1834 till docent i exegetik, blev
teol. dr 1844 och prof, i pastoralteologi 1847 samt
därefter i exegetik s. å., allt vid Lunds univ. 1861
inkallades M. i bibelkommissionen och blev 1865
förste teol. prof, och domprost i Lund. M. slog
framför allt igenom med sina glänsande
apolo-getiska ”Föreläsningar öfver Jesu lefverne” (4
bd, 1842—51; 3:e uppl., 2 bd, 1872), som han
urspr. höll i Lund i syfte att vederlägga D. F.
Strauss’ läror. Hans stora huvudverk blev ”Den
Heliga skrift, i beriktigad öfversättning och med
förklarande anmärkningar” (1858—65; ny, förk.
uppl. 1875—78; billighetsuppl. bl. a. 1883), där
han av grundsats bibehöll den gamla
bibelöversättningens ton och anda men samtidigt utnyttjade
moderna forskningsresultat. M. sysslade gärna
med vittra idrotter. Hans tolkning av 2:a delen
av Goethes ”Faust” (1872) är utan föregångare
på svenska. Led. av Sv. akad. 1866.
Melin. 1) Olof Werling M., militär (1861—
1940) underlöjtnant vid Älvsborgs reg. 1881,
major 1908, överste och t. f. chef för Hallands reg.
1914, chef för Bohusläns reg. 1915, avsked 1921
M. hade ett flertal utländska kommenderingar
och var 1891—1903 sjukgymnast i Bournemouth,
England. Han ägnade stort intresse åt
stenogra-fien och framlade 1892 det melinska
stenografi-systemet, som vunnit stor spridning. M. utgav
bl. a. ”Stenografiens historia” (2 bd, 1927—29).
2) Douglas Edvard M., den föreg:s brorson,
zoolog (1895—1946), fil. dr i Uppsala 1923, doc. i
entomologi där s. å., senare i zoologi. M. företog
1923—26 en forskningsfärd till det inre av
Brasilien och de peruanska Öst-Anderna. Hans första
vetenskapliga publikationer falla inom
entomologien. Senare har han behandlat bl. a.
sydamerikanska grodd j ur och allmän-zoologiska spörsmål.
Han har bl. a. utg. ”1 Amazonas urskogar”
(1929) och ”På Andernas östsluttning” (1931).
3) Sten Hilding M., syssling till M. 1),
bankman (f. 1899 22/4). Efter studier i in- och
utlandet samt bankpraktik anställdes M. 1932 i
Bankinspektionen, där han 1940 blev x:e
byråinspektör. 1943—46 var M. chef för Stockholms
fondbörs; direktör i Svenska handelsbanken
sistn. år.
Meli’nde, stad i Kenya, se Malindi.
Méline [meli’n], Félix Jules, fransk advokat
och politiker (1838—1925), deputerad 1872,
sena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
