Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mellanamerika, Centralamerika - Geologi och terrängförhållanden - Klimat - Växtvärld - Djurvärlden - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
791
Mellanamerika
792
men längre österut åt ö. och n. ö., tills de
plötsligt avbrytas av den karibiska kustens brottlinje.
De ha börjat bildas redan i paleozoisk tid, men
de nuv. kedjorna tillhöra Kordillerernas tertiära
veckningszon. S. om Nicaraguasänkan, i vilken
även finnas verksamma vulkaner, reser sig Sierra
de Managua, och längre i s. ö. stryka genom
Costa Rica och Panama två av högslätter skilda
kedjor. Den n. består av vulkaniska bildningar,
och över dess kam resa sig vulkaner, ss. Irazü
(3,452 m); den s. kedjan består till stor del av
granit men äger även vulkaner, ss. Chiriqui
(3,343 m). Själva Panamånäset har bildats i
slutet av tertiär tid och består väsentligen av lava
och tuff.
Klimat. M. ligger helt inom det tropiska bältet,
men då M. är mycket bergigt, finnas ganska stora
skiljaktigheter i klimatiskt avseende alltefter
höjden över havet. En mera markant skillnad
finnes även i nederbördsfördelningen mellan
atlant-och stillahavskusten. På gr. av att nordöstpassaden
härskar hela året om vid atlantkusten, har denna
icke en starkt utpräglad torrperiod som
stillahavskusten, där månaderna jan.—mars äro
synnerligen torra. Båda kusterna ha dubbel
regnperiod. På stillahavskusten följa dessa
regelbundet efter de båda högsta solstånden. På
atlantkusten äro de förskjutna framåt och infalla i
juli, resp. nov. Den årliga regnmängden är på
atlantkusten över 3,000 mm, på stillahavskusten
1,000—2,000 mm och i det inre landet mellan
bergskedjorna c:a 1,500 mm. Den årliga
temp.-amplituden är mycket obetydlig. Colön har en
medeltemp. av i aug. (varmast) 27% i nov.
(kallast) 25?9. San José i Costa Rica (1,150 m
ö. h.) har för maj (varmast) 20° 5 och för dec.
(kallast) 1878. Guatemala (1,480 m ö. h.) har
för maj (varmast) 20^8 och för dec. (kallast)
i6°3. Frost förekommer årl. i Guatemala
ovanför 1,800 m-nivån, vissa år t. o. m. så långt ned
som på 1,300 m. Snö faller endast på de högsta
bergstopparna.
Växtvärld. Stilla havets kust kantas av
grässavanner med bestånd av lövfällande träd.
Savannskogarna ha ofta en undervegetation av
suc-culenter. I torra trakter, särsk. mellan kedjorna
i det inre, härska buskvegetationer (chaparalles)
av kaktus, akasior o. a. torniga buskar. På
regnrika bergsluttningar finnes ständigt grön skog av
fur och ek, med inblandning av Liquidambar
sty-raciflua. Skogsgränsen ligger på c:a 3,000 m. ö.
sidan av berglandet har en yppig regnskog av
palmer och trädormbunkar, lianer och epifyter,
bland vilka orkidéerna äro särsk. talrika. På de
karibiska kustslätterna finnas regnskogar,
omväxlande med trädsavanner. Skogarna äro rika
på värdefulla trädslag, ss. mahogny, vild kakao,
sapodillträd, gummiträd och elfenbenspalmen.
Djurvärlden. I den rika faunan ingå huvudsaki.
sydamerikanska former, ss. några apor, jaguar,
puma, navelsvin, trögdjur, bältor, pungdjur, större
delen av den av sin färgprakt utmärkta
fågelfaunan, alligatorer, jätteormar och korallormar.
Men även nordamerikanska arter äro
representerade, ss. räv, hare, näbbmöss, mesar, finkar
och hönsfåglar, varjämte många nordamerikanska
flyttfåglar här ha sitt vinterkvarter. Endemiska
arter äro två tapirer (Tapirus bairdi och T.
dowi), en tvättbjörn, ett fåtal fåglar och den
giftiga vårtödlan.
Historia. Under den förkolombianska tiden var
M. säte för en av de mest intressanta och högst
stående av indiankulturerna i Amerika (se Maya).
Columbus upptäckte M. 1502 på sin sista resa.
Spanjorerna gjorde kolonisationsförsök då och
senare men utan framgång, intill dess M. slutl.
erövrades 1522—24 genom en serie kampanjer,
utgående dels från den 1519 grundlagda staden
Panama, som alltid räknats tillhöra Sydamerika,
dels från Mexico under ledning av H. Cortés
och hans underbefälhavare. I det spanska väldet
ingick M. i vicekungadömet Nya Spanien (Nueva
Espana), där det bildade generalkaptenskapet
Guatemala. Generalkaptenen blev tidigt oberoende av
vicekonungen i Mexico och kom att lyda direkt
under spanske kungen och Consejo de las Indias.
I kyrkligt hänseende fortfor M. att lyda under
Mexico, tills Guatemala fick egen ärkebiskop 1743.
—Utvecklingen under kolonialtiden präglades, som
hela det spanska väldet, av ett lugn, som starkt
kontrasterar mot 1800-talets oavbrutna och
blodiga politiska förvecklingar. Störande moment
utgjorde flera förhärjande jordbävningar och ofta
återkommande angrepp av holländska, franska och
framför allt engelska pirater från Antillerna.
Stora delar av M:s ostknst betraktades i själva
verket länge, alltifrån 1600-talet, som brittiska
protektorat. Anspråken på den föga befolkade
s. k. Mosquitokusten, d. v. s. ö. Nicaragua,
upp-gåvos visserligen småningom, men
Belize-områ-det (Brittiska Honduras) är fortfarande en
brittisk koloni.
Under inflytande av befrielsekrigen i Mexico
och Sydamerika förklarade sig
generalkaptenskapet Guatemala 15/9 1821 självständigt. Styrelsen
utövades dock t. v. av de forna spanska
ämbetsmännen, som vid sin sida fingo en inhemsk junta
directiva. Denna beslöt i jan. 1822 M:s
anslutning till Agustin Iturbides kortlivade mexikanska
kejsardöme. Efter dettas fall utropades M. V7
1823 ånyo som självständig stat, nu under namn
av Provincias Unidas del Centro de
A m é r i c a (Centralamerikanska unionen,
Centralamerikas förenade stater). Häftiga strider
utbröto emellertid omedelbart mellan klerikala
konservativa, med särskild förankring i
Guatemala, och de antiklerikala liberalerna i övriga
delstater. Den dominerande figuren i De
förenade provinsernas korta historia var honduranen
Francisco Morazån, president 1829—39. Ett av
den konservative, illitterate indianledaren Rafael
Carrera inlett uppror i Guatemala bröt sönder
unionen, som upplöstes 1839. M. har därefter
varit uppdelat på 6 självständiga republiker (samt
Brittiska Honduras). 1 samtliga stater har den
politiska instabiliteten varit påtaglig, diktatorer ha
avlöst varandra, endast Costa Rica — som, i
mots. till övriga republiker, har en täml. homogen
vit befolkning — har tidvis styrts efter
demokratiska principer. M:s politiska utveckling un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
