- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 14. Lonicera - Mikado /
811-812

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mendelsohn, Erich - Mendelssohn, släkt - Mendelssohn, 1. Moses - Mendelssohn-Bartholdy, 2. Felix - Mendelssohn-Bartholdy - Menderez - Mendès, Catulle - Mendesantilop

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

811

Mendelssohn—Mendesantilop

812

en utställningspaviljong i Bexhill-on-Sea (1935),
kraftstationer i Palestina samt sjukhus i Haifa,
Palestina (1938). — M. har skrivit bl. a.
”Amerika, Bilderbuch eines Architekten” (1926) och
”Russland, Europa, Amerika. Architektonischer
Querschnitt” (1928).

Mendelssohn [mä’ndalszån], judisk-tysk släkt.
Två söner till M.i), Joseph M. (1770—1848) och
Abraham M. (1776—1835), grundade 1805
bankirfirman Mendelssohn & Co., vilken fram till
1933 intog en ledande ställning bland Tysklands
privatbanker. Det mendelssohnska palatset i
Berlin var även en medelpunkt i stadens
konstnärliga liv. M.2) var son till Abraham M. och upptog
efter sin morbroder J. Bartholdy namnet
Bar-tholdy.

1) Moses M., filosof (1729—86), urspr.
handelsman. M. blev en av de mest framstående
representanterna för den tyska
upplysningsfilosofien och en populärfilosofisk skriftställare av
rang. Särskilt sysselsatte honom estetiska och
religionsfilosofiska frågor. Som estetiker är han
i viss mån föregångare till Kant. Utan att
överge sin judiska tro anslöt han sig till deismen,
för vars utbredning i Tyskland han betytt
ofantligt mycket. I ”Phädon oder iiber die
Unsterb-lichkeit der Seele” (1767; sv. övers. 1798)
utvecklar han bevisen för själens odödlighet, i
”Morgonstunden” (1785) bevisen för Guds
existens, särskilt det ontologiska. Stort uppseende
väckte en polemik mellan M. och Jacobi; denne
hade 1785 i en skrift påstått, att M:s vän Lessing
dött som spinozist (då liktydigt med ateist), för
vilken beskyllning M. tog honom i försvar i en
skrift ”An die Freunde Lessings” (1786).

2) Felix Jakob Ludwig M.-B a r t h o 1 d y,
den föreg:s sonson, tonsättare (1809—47).
Musiken var tidigt hans främsta sysselsättning.
Redan vid 20 års ålder
visade han sig som
en rutinerad dirigent
med goda
ledaregenskaper. Fr. o. m. 1820
komponerade han för
orkester, sång, piano
m. m. och vann vid
17 års ålder sin första
berömmelse genom en
uvertyr till
Shakespea-res ”En
midsommar-nattsdröm”. Även
körverk,
kammarmusik (en oktett,
kvartetten i a moll

m. m.) och flera pianostycken vunno
beaktande. M. företog resor till England,
Frankrike och Italien. I England fick han idén till
sin berömda ”Hebrideruvertyr”, och i Italien skrev
han ”Italiensk symfoni” (fullb. 1833). Han
studerade den katolska kyrkomusiken i Rom,
komponerade en del kyrkliga körverk och arbetade
på musik till Goethes ballad ”Die
Walpurgis-nacht” för soli, kör och orkester (fullb. 1843).
Såsom redan då betydande pianist skrev och
utförde han en pianokonsert i g moll (1831).

1833—35 verkade han som dirigent i Düsseldorf
och började vid denna tid även leda de
neder-rhenska musikfesterna. 1835 ledde han en
Ge-wandhauskonsert i Leipzig och mottog s. å.
dirigentplatsen där. 1843 grundade han det sedan
så berömda konservatoriet. 1836 fullbordade han
sitt oratorium ”Paulus” och tio år senare ”Elias”,
varjämte han påbörjade ett tredje ”Christus”.
En skotsk symfoni i a moll fullbordades 1842.
Stor popularitet fingo även hans nya
karaktärs-uvertyrer, ss. ”Meeresstille und glückliche
Fahrt”, ”Melusine”, ”Ruy Bias” m. fl. Av andra
berömda verk märkas en violinkonsert i e moll
(1844) och en andra pianokonsert i d moll (1837),
en ”Capriccio brillant” för piano och orkester
(1832), symfonikantaten ”Lobgesang” (1840),
flera Davids psalmer för soli, kör och orkester
m. m. Från 1840 verkade M. även i Berlin.
Han skrev sedan för Berlin (och hovet i
Pots-dam) musik till Sofokles’ ”Antigone” (1841) och
”Oedipus i Kolonos” (1845), Racines ”Athalia”
(s. å.) och ledde själv uppförandet. Särskilt på
1830-talet tillkommo de allbekanta pianostyckena
”Lieder ohne Worte”. Hans solosånger och
duetter blevo mycket populära. Av stor betydelse
för orgelmusikens reformering blevo hans
preludier och fugor och sex sonater. — M:s
mångsidiga verksamhet blev av epokgörande
betydelse i Tyskland. Romantiken hade upplöst de gamla
klassiska formerna och fordrat ren subjektivism
i skapandet, M. däremot återinsatte de stränga
formerna i deras rätt utan att förfalla till rent
efterapande av klassikerna. — Litt.: Biogr. av
E. Wolff (2:a uppl. 1909), C. Bellaigue (1907),
P. de Stoecklin (1908), W. Dahms (5æ uppl.
1919) och B. Bartels (1947).

Mendelssohn-Bartholdy [-[mä’ndalszän-bar-tå’ldi],-] {+[mä’ndalszän-bar-
tå’ldi],+} se Mendelssohn.

Mendérez (grek. Mai’andros, lat. Maea’nder),
flod i s. v. Mindre Asien; upprinner på Aghar
dag, flyter i v. huvudriktning och utmynnar i
Egeiska havet nära ruinerna av Miletos. Det för
floden karakteristiska, slingrande loppet har
givit upphov till den konsthist. och geogr. termen
meander (se d. o.).

Mendès [mädä’s], Abraham Catulle, fransk
författare (1843—1909). M., av judisk börd, var
en flitig och smidig eklektiker, som utan möda
skrev lättflytande poesi, frivola samtidsromaner
och historiska versdramer. En värdefull källskrift
är ”La légende du Parnasse contemporain” (1884).
Bland hans tio diktsamlingar må nämnas
”Phi-loméla” (1864), den Swedenborgska ”Hespérus”
(1869), de Hugoiserande ”Contes épiques” (1870)
samt ”Les braises du cendrier” (1900); bland
hans otaliga romaner ”Les folies amoureuses”
(1877), ”Le roi vierge” (1881; om Ludvig II
och R. Wagner) samt ”Monstres parisiens”
(1882); bland hans teaterstycken slutligen ”La
reine Fiammette” (1894). — Monogr. av A.
Bert-rand (1908).

Mendesantilop, A’ddax nasomaculätus, till
hästantiloperna (se d. o.) hörande antilopart från
Nordafrikas ökenområden. Höjden över manken
uppgår till 1 m. Hornen äro långa, skruvformigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:19:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffn/0498.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free