Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mengelberg, Willem - Menger, Carl - Menghin, Oswald - Mengs, Raphael - Meng-tsï - Mengtsz, Meng-tsi - Menhaden - Menhir - Ménières sjukdom - Menighetsfakulteten - Menilek (Menelik) - Meninger - Meningitis - Meningocele - Meningokocker - Menippos - Menisk - Menja - Menou, Adolphe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
815
Mengelberg—Menjou
816
Me’ngelberg [-bärk], Josef Willem,
holländsk dirigent av tysk börd (1871—1951), blev
1891 stadsmusikdirektör i Luzern och 1895
dirigent för Concertgebouworkestern i Amsterdam,
vilken befattning han som tysksympatisör måste
lämna 1945, var 1907—20 dirigent även för
”Museums”-konserterna och Ceciliaföreningen i
Frankfurt a. M.; därjämte ledare av Filharmoniska
orkestern (Queen’s Hall) i London och National
Symphony Orchestra i New York; från 1934
även honorärprof. i musik vid univ. i Utrecht.
M., som var en förträfflig dirigent, inlade särsk.
stora förtjänster som Mahler-dirigent. M.
gäst-dirigerade i Stockholm 1941 och 1942.
Me’nger, Carl, österrikisk nationalekonom
(1840—1921). Han var 1873—1903 prof, i
nationalekonomi vid Wiens univ. Oberoende av W.
S. Jevons utarbetade M. ”Grundsätze der
Volks-wirtschaftslehre” (1871), som delvis låg till grund
för den österrikiska skolan, för vilken
begreppet ”gränsnytta” utgör nyckeln till värdeläran.
— De metodologiska arbetena ”Untersuchungen
über die Methode der Socialwissenschaften”
(1883) och ”Die Irrtümer des Historismus in der
deutschen Nationalökonomie” (1884) innesluta
det väsentligaste av de angrepp, som M. riktat
mot den historiska skolan inom
nationalekonomien. — Nekrolog i Ekonom. Tidskr. 1921.
Menghin [mäugi’n], O s w a 1 d, österrikisk
arkeolog (f. 1888), prof. 1920—30 samt 1933—45
vid univ. i Wien, 1930—33 vid univ. i Kairo,
sedan 1947 vid univ. i Buenos Aires. M:s
egentliga forskningsområde är den paleolitiska och den
mesolitiska tiden. I sitt mest betydande arbete,
”Die Weltgeschichte der Steinzeit” (1931), har
han sökt tillämpa kulturkretsläran inom den
förhistoriska vetenskapen.
Mengs, Anton Raphael, tysk-judisk målare
(1728—79). Under upprepade uppehåll i Rom
utvecklades M:s eklektiska läggning. Genom
inflytandet från Winckelmann drogs han dock alltmer
mot det konstideal, denne förkunnade, och hans
måleri kom snart att helt företräda
nyklassicismens formvärld (”Parnassen”, 1761, Villa
Al-bani i Rom). Ett stort verksamhetsfält öppnades
för honom i Madrid, där han delvis i tävlan med
Tiepolo utförde ett antal fresker o. a. målningar
(”Herdarnas tillbedjan”, 1772). M:s anseende
som en av sin samtids största målare sjönk
hastigt, men han utövade likväl ej minst genom sitt
skriftställarskap (”Gedanken über die Schönheit
und über den Geschmack in der Malerey”, 1762)
ett betydande inflytande på tidens smak. M. är
representerad i Nationalmuseum. — Litt.: K.
Gerstenberg, ”J. J. Winckelmann und A. R. M.”
(1929).
Meng-tsi, se Mencius.
Mengtsz, Men g-t s i, stad i s. ö. Yünnan,
Kina, vid järnvägen Hanoi—Yün-nan-fu; 193,004
inv. (1931). Viktig handelsstad, med bl. a. stor
export av tennmalm. Stora antimonsmältverk. I
närheten staden Ko-kiu med Kinas mest bekanta
tenngruvor.
Menhäden [eng. utt. menhéi’dn], zool., se
Sillsläktet.
Menhir [fr. utt. mäni’r], arkeol., keltiskt ord,
som betecknar ett av människor under
förhistorisk tid rest, upprättstående stenblock. M. ha
säkerligen rests i kultsyfte.
Ménières sjukdom [menjä’rs-], se Örats
sjukdomar.
Menighetsfakultet. En teologisk m.
(försam-lingsf akultet) upprättades 1907 vid Kristiania
univ. på frivillighetens väg av det konservativa
s. k. ”kyrkfolket” som en protest mot att den
som ”liberal” teolog kände Joh. Ording utnämnts
till prof, i systematisk teologi och i syfte att ge
de teologie studerande en bekännelsetrogen
utbildning. 1913 erhöll m. med univ:s teol. fakultet
likställd examensrätt, och sedan 1925 omfattar
den även den praktiska prästutbildningen. M. har
nu större antal studerande än univ:s teol. fakultet.
Me’nilek (Menelik), kejsare av Etiopien
(1844—1913). M. var son till en av kejsar
Teo-dors medtävlare men bortgiftes det oaktat med
kejsarens dotter. Han flydde 1865 från hovet,
samlade en här i Schoa och antog konungatitel.
När Teodors efterträdare Johannes upptog
kampen med honom, ödmjukade han sig inför denne
och kröntes 1879 till lydkonung i Schoa. 1889
blev han Johannes’ efterträdare som kejsare.
Han förstod att vinna framgångar i
utrikespolitiken genom att spela ut de olika europeiska
makterna mot varandra och förde i det inre en
skicklig och försonlig konsolideringspolitik.
Hösten 1909 försjönk han i ett letargiskt
slöhetstill-stånd, varur han sedan endast tidtals kunde
resa sig.
Méninger (av grek, och lat. sing. mening x),
hjärnhinnor (se d. 0.).
Meningitis, inflammation i hjärnans el.
ryggmärgens hinnor; hjärnhinneinflammation. Se
Hjärnsjukdomar, sp. 364, och
Ryggmärgssjuk-domar.
Meningocéle, se Hjärnbråck.
Meningokocker [-iDgåkå’kar], se Bakterier,
sp. 262.
Meni’ppos (grek. Me’nippos), cynisk filosof
från Gadara i Palestina (omkr. 250 f. Kr.), urspr.
slav. M. uppfann en ny diktart, satiren,
blandning av vers och prosa med omväxlande innehåll,
snarast humoristiska kåserier. M:s dikter, alla
förlorade, tjänade som förebild för romaren
Te-rentius Varro (”Satira menippea”) och Lukianos.
Meni’sk (av grek, meni’skos, liten måne). 1)
(Fys.) Den konvexa el. konkava ytan hos en
vätska i ett smalt rör; inom fotografien
en positiv lins, som användes som fotografiskt
obj ektiv.
2) (Anat.) De fria broskskivor, som ligga
inskjutna mellan ledytorna i en led.
Menja, nord, myt., se Grotte.
Menjou [mä^o’], A d o 1 p h e Jean,
amerikansk filmskådespelare av fransk härkomst (f.
1890). M. började sin bana vid filmen redan
1914. Han slog igenom i den av Chaplin
iscensatta ”En kvinna i Paris” och har sedan blivit
uppskattad för sina roller huvudsaki. i moderna
komedier. Tills, m. M. Musselman har han utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
