Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Menou, Adolphe - Menk, mink - Menlösa barns dag - Mennander, Carl Fredrik - Mennoniter - Menno Simons - Meno - Menopaus - Menorca - Menorragi - Mensalhemman, mensaljordar - Mensendiecksystemet - Menses - Mensjeviker, minimalister - Mensjikov, 1. Aleksandr Danilovitj - Mensjikov, 2. Aleksandr Sergejevitj - Mens sana - Menstruation, menses, månadsblödning, månadsrening, reglering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
817
M enk—M enstruation
818
självbiogr. ”It took nine tailors” (1948). — G.
1934 m. skådespelerskan Verrie Teasdale.
Menk, mink, se Flodiller.
Menlösa barns dag, förr kyrklig fest (fèstum
innoce’ntium), sammanföll i början med
Epifa-niafesten, firades fordom i den rom. kyrkan 28,
i den ortodoxa 29 dec. till minne av de späda
offren för det s. k. betlehemitiska barnamordet
(Matt. 2: 16).
Menna’nder, Carl Fredrik, ärkebiskop,
lärd (1712—86), av finsk härkomst, lärjunge till
Linné. Han blev 1746 prof, i fysik i Åbo, 1757
biskop över Åbo stift och 1775 ärkebiskop i
Uppsala. M. utgav flera tal och avhandlingar,
även på det naturvetenskapliga området. Av hans
på Kungl. bibi, i Stockholm förvarade
brevsamling har H. Schück 1901 utgivit korrespondensen
mellan M. och hans son C. Fr. Fredenheim
(se d. o.).
Mennoniter, anhängarna till den riktning inom
reformationstidens döparrörelse, som kom under
ledning av Menno Simons. Den uppstod i
Ostfries-land i mitten av 1500-talet, fick snabbt stor
spridning och har fortlevat fram till våra dagar.
Sina flesta anhängare vann den först i Tyskland
och Holland, men senare har den också utbrett
sig i Frankrike, Schweiz, Ryssland, dit m.
inkallades av Katarina II, England samt Amerika,
till vars tidigaste invandrare m. äro att räkna.
I England och Amerika ha m. haft sin särskilda
betydelse som föregångare till och förutsättning
för baptisterna. M. äro organiserade efter
apostolisk förebild i kongregationalistiska samfund
med sträng kyrkotukt. Deras läroåskådning
kännetecknas f. ö. av att de förkasta barndopet och
vägra att begå ed och göra krigstjänst. — Litt.:
”Mennonitisches Lexikon”, utg. av Chr. Hege
och Chr. Neff (2 bd, 1913—37).
Me’nno Simons [-nå zi’måns], tysk
sektstiftare (1492 el. 1496—1559 el. 1561). Urspr. katolsk
präst, övertygades han genom Luthers skrifter
om den katolska mässuppfattningens oriktighet
och utträdde ur katolska kyrkan 1536. Då han
samtidigt börjat tvivla på barndopet, slöt han sig
till döparrörelsen. Han omskapade en mängd
församlingar i en mer sansad och sträng anda samt
blev upphovsman till sekten mennoniter
(se d. o.). Sin åskådning framlade han främst i
den s. k. ”Fundamentboken” (1539). — Litt.:
Biogr. av K. Vos (1914), J. Horsch (1916) och
K. Krahn (1936).
Me’no [-nå], it., mus., mindre; m. fo’rte,
mindre starkt; m. mo’sso, långsammare
Menopåu’s, med., se Menstruation.
Menorca [mänå’rka], se Balearerna.
Menorragi, med., se Menstruation.
Mensälhemman, mensalj ordar, kallas en
del för sockenprästernas avlöning anslagna
hemman i de svenska landskap, som tidigare tillhört
Danmark. M. ingå nu, liksom annex- och
pre-dikstolshemman, som ”löneboställen” i resp,
pastorats prästlönetillgångar (Ecklesiastik
boställs-ordning 30/s 1932); i vissa fall går dock
avkastningen till kyrkofonden.
Me’nsendiecksystemet [-dik-], ett av den
tysk-amerikanska gymnastikpedagogen och
läkaren Bess M. Mensendieck under slutet av
1800-talet utarbetat, huvudsaki. för kvinnor
avsett gymnastiksystem med bl. a.
muskelkontrak-tions- och avslappningsövningar, avseende
motarbetandet av felaktigheter i hållning, gång,
andning m. m. M., som infördes i Tyskland 1905,
har där liksom i U.S.A. fått stor utbredning och
har sedan början av 1920-talet vunnit insteg även
i Sverige o. a. nordiska länder, framför allt i
Norge. — Litt.: Bess M. Mensendieck, ”The
Mensendieck system of functional exercises”
(1937).
Mènses, lat., se Menstruation.
Mensjeviker, m i n i m a 1 i’s t e r, urspr. de till
högerflygeln hörande medl. i det illegala ryska
socialdemokratiska partiet, se Bolsjevism.
Mensjikov [mjä’n/ykaf]. 1) Aleksandr
D a n i 1 o v i t j M., furste, rysk militär och
statsman (1673—1729). Han var av låg börd, kom
genom och efter Lefort i stor gunst hos Peter I och
åtföljde oftast tsaren. M. vann under stora
nordiska kriget jämte kung August segern vid Kalisz
1706, varefter han utnämndes till rysk furste.
Han blev efter slaget vid Poltava, vari han
deltog, fältmarskalk. M. kommenderade sedan de
ryska trupperna i Polen, därpå i Pommern och
trädde då i förbindelse med Görtz. Han användes
även i den inre förvaltningen och blev 1718
president i krigskollegiet samt senator. Som
uppkomling hade han bland den gamla adeln många
fiender. Under M:s forna älskarinnas, Katarina I:s,
regeringstid 1725—27 blev M. den styrande och
erhöll hertigdömet Kurland men störtades sept.
1727 kort efter sin mågs, Peter II :s,
tronbestig-ning, förvisades och dog i Sibirien.
2) Aleksandr Sergejevitj M., den
föreg:s sonsons son, furste, militär och diplomat
(1787—1869). Han deltog i fälttågen 1812—15
som Alexander I:s adjutant, ledde 1826 en
beskickning till Persien och deltog i persiska samt
turkiska fälttågen (1828—29). 1831—55 var han
generalguvernör i Finland men hade under tiden
även andra sysslor, bl. a. som marinminister. 1853
sändes han i utomordentlig beskickning till
Kon-stantinopel och bidrog genom sitt övermodiga
uppträdande till Krimkrigets utbrott; under detta
var han till febr. 1855 högste befälhavare till
lands och sjöss.
Mens säna in co’rpore säno, lat., en frisk
själ i en frisk kropp (citat från luvenalis’ 10:e
satir), motto för idrott och annan fysisk fostran.
Menstruation (av lat. ménstruus, månatlig),
m e’n s e s (lat., månader), månadsblödning,
månadsrening, reglering, en
regelbunden process hos kvinnan och de högre
apdju-rens honor, avseende könsorganens förberedelser
till en ev. befruktning. M. är beroende av
ovarier-nas verksamhet. En äggblåsa, graafsk f o 11
i-k e 1, brister en gång i mån. (o v u 1 a t i o n),
varvid det i blåsan befintliga ägget kommer ut i
äggledaren och av denna föres till livmodern. I
denna har under tiden mellan två ovulationer pågått
en regelbunden förändring, visande sig däri, att
slemhinnan blivit allt tjockare, blodrikare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
