Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meredith, George - Meretskov, Kyril Afanassjevitj - Merezjkovskij, Dmitrij Sergejevitj - Merganser - Mergentheim - Mergidae, Merginae - Mergus - Merian, 1. Matthäus, d. ä. - Merian, 2. Matthäus, d. y. - Mérida (Spanien) - Mérida (Mexico)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
827
Meretskov—Mérida
828
ansetts överlägsen flertalet av M:s verk genom
karaktärsanalysen av huvudfiguren. Först med
”Diana of the crossways” (1885; ”Diana på
korsvägen”, 1903—04) slog han igenom hos den stora
publiken. Under denna tid utkommo även flera
diktsamlingar: ”Modern love” (1862), ”The joy
of earth” (1883), ”A reading of earth” (1888),
vilka utmärkas av tankeskärpa och stark
koncentration i formen. M:s böjelse för
epigram-matisk tillspetsning och tung stil steg avsevärt
mot slutet av hans liv.
M. är en av den engelska romanens mästare.
Hans reflexion och ironi fängsla genom förening
av vidsträckt erfarenhet, självständigt omdöme
och fantasi. Populär blev han aldrig på grund
av sin otympliga stil. Alla hans verk präglas
av en fast livsåskådning, som bestämdes av
utvecklingsläran. Sami, arbeten 1896 och senare.
— Litt.: Biogr. av bl. a. R. Le Gallienne (1890);
G. M. Trevelyan (1912); R. Galland (1923) och
S. Sassoon (1948).
Meretskov [mjä’rjitskaf], Kyril (Kirill)
Afanassjevitj, rysk militär (f. 1889),
generalöverste 1940, armégeneral 1941, marskalk
1944. M. blev i febr. 1939 chef för Leningrads
militärdistrikt, ledde de ryska arméernas anfall
mot Finland på hösten s. å. och blev i jan. 1940
chef för 7:e armén i kraftsamlingsriktningen
på Karelska näset. M. var generalstabschef och
v. folkkommissarie för försvaret sommaren 1940
—febr. 1941. Sommaren 1941 ledde han
huvuddelen av de ryska trupperna i försvarsstriderna
mot Finland, blev i jan. 1942 chef för
Volkov-fronten ö. om Leningrad och lyckades i början
av 1943 att bryta belägringen av denna stad.
Under den ryska sommaroffensiven mot Finland
1944 var han chef för Karelska fronten.
Senare på hösten s. å. ledde han offensiven i
Nordnorge. Under kriget mot Japan aug. 1945
var M. chef för i:a Fjärran östernarmén. Han
har senare bl. a. varit chef för Stilla havets
och Moskvas militärdistrikt.
Merezjkovskij [mjirjifkå’fskaj], Dmitrij
Sergejevitj, rysk författare (1866—1941).
Han debuterade som skald och var på 1890-talet
en av de främsta representanterna för den ryska
”dekadentskolan”. Brytande med dennas rena
esteticism, uppträder M. sedan i ett av
poly-historvetande och djupsinne präglat författarskap
som förkunnare av ett slags förädlad
kristendom, som profet för ett ”tredje rike”, som skall
utgöra en harmonisk förening mellan de motsatta
livsprinciper, som behärska världen, en syntes av
den dualism, som slutar med motsatsen mellan
Kristus, gudamänniskan, och Antikrist,
människo-guden. Såsom representanter för dessa olika
principer behandlar han i arbetet ”Tolstoj och
Dostoj evskij ” (1902; sv. övers. 1906—07) dessa
båda: Tolstoj är köttets, Dostojevskij andens
profet. Ur M:s historiska studier framväxte den
stora romantrilogien ”Kristus och Antikrist”
(1896—-1905; sv. övers. 1902—05); själva
grundtanken har M. ej lyckats genomföra; hans
hjältar, Julianus Apostata, Lionardo och Peter den
store, representera ingen syntes av kristliga och
antikristliga element utan äro goda hedningar alla
tre; såsom historiska romaner äro arbetena
emellertid fängslande och praktfulla. Betydligt
svagare och i sin detaljrikedom tröttande är
trilogien n:r 2, ”Vilddjurets rike” (”Paul I”,
”Alexander” och ”Den 14 december”, d. v. s.
dekabrist-upproret; 1911—18; sv. övers. 1911—21). I sina
efter bolsjevikrevolutionen, efter vilken han,
ursinnig bolsjevikfien-de, överflyttade till
Paris, skrivna arbeten
”österns hemligheter”
(1925) och ”Västerns
hemligheter” (1929)
tumlar han med en
otrolig kritiklöshet
kring bland
allehanda gamla myter
från skilda länder och
tider. En del av
sina idéer
framlägger han också i
romanform, ss. ”Gudarnas
födelse” och ”Messias”
(1925, 1927; sv. övers. 1928). I en biogr. över
Napoleon (1929) framlade han sina religiösa och
politiska spekulationer och paroller. Under hela
sin verksamhet som skribent sysslade M. med en
djupsinnig, starkt personlig litteraturtolkning,
främst företrädd av skriften ”Eviga följeslagare”
(1898; sv. övers. 1908).
Merga’nser, se Skrakar.
Mergentheim [mä’rganthäim], stad i n. v.
Württemberg, Sydtyskland; c:a 11,000 inv.; slott
från 1500-talet, nu museum. Badort med
Karls-baderkälla.
Me’rgidae, Merginae, zool., se Skrakar.
Me’rgus, zool., se Skrakar.
Mérian. 1) Matthäus M., d. ä.,
schweizisktysk kopparstickare och bokhandlare (1593—
1650), verksam bl. a. i Frankfurt a. M. Där
övertog han 1625 tills, m. en sin svåger den de
Bryschska förlagsfirman för grafika. M. fick
tillgång till ett rikt bildmaterial för de
stads-och landskapsbilder han graverade, vilka i allm.
ha stort historiskt värde. M:s bilder till
”Thea-trum europaeum” äro mest bekanta.
2) Matthäus M., d. y., målare och
kopparstickare (1621—87). Fr. o. m. 1648 utförde M.
ett 50-tal porträtt på beställning av Carl Gustaf
Wrangel, varav flera finnas på Skokloster
(pfalz-greven Carl Gustaf, C. G. Wrangel och hans
gemål, M. G. De la Gardie o. a.) och på
Grips-holm (H. Chr. von Königsmarck, C. Mardefelt).
1650—52 fortsatte M. faderns arbete för
”Thea-trum europaeum”.
Mérida [mäTiÖa], stad i prov. Badajoz i s. v.
Spanien, vid Guadianas h. strand; 26,000 inv.
M. är den på romerska byggnadsminnen rikaste
staden i Spanien. M. grundades omkr. 25 f. Kr.
som Augu’sta Eme’rita.
Mérida [mä’riÖa], huvudstad i staten Yacatån i
s. ö. Mexico; c:a 115,000 inv., mest indianer och
mestiser. M. är Yucatänhalvöns kulturella
cent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
