Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Merker, Paul - Merksem, Merxem - Merkurialism - Meruriestav - Meruriföreningar - Merurisalter - Merkurium - Merkurius - Merkuroföreningar, Merkurosalter - Merlin - Merlin, Philippe Antoine, de Douai - Merlucius - Meroe, Meroë - Merogoni - Merope - Meropidae, Merops - Merostomata - Merovinger - Meroxen - Merrimac - Merrimac River - merry old England - Mersa Matruh - Merseburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
833
Merksem—M ersebur g
834
raturgeschichte” (4 bd, 1925—31) och Zeitschrift
für deutsche Philologie från 1926. Tills, m. G.
Lüdtke utgav han ”Stoff- und Motivgeschichte
der deutschen Literatur”, 1—16 (1929—37).
Merksem, M e r x e m, stad i Belgien, n.
förort till Antwerpen; 30,000 inv. Mångsidig
industri.
Merkurialfsm, kvicksilverförgiftning (se d. o.).
Merküriestav, den bevingade häroldsstav, som
Mercurius el. Hermes bär i egenskap av
gudarnas budbärare. Den med två ormar omslingrade
staven brukar även kallas k a d u c é (lat.
cadü-ceus, ”häroldsstav”).
Merküriföreningar, kem., se
Kvicksilverföreningar.
Merkürisalter, kem., se Kvicksilverföreningar.
Merkürium (”merku’rjum”, ”merku’rja”),
gammalt svenskt allmogenamn på arsenik.
Merkürius. 1) (Rom. myt.) Lat. Mercu’rius.
Se Hermes. — 2) (Astron.) Se Planeter.
Merküroföreningar, Merkürosalter, kem., se
Kvicksilverföreningar.
Merlin [mä’lin] (walesiskt Myrddhin),
ryktbar walesisk sagofigur, som spelar en betydande
roll i sagorna om kung Arthur och hans kämpar.
M. är av övernaturlig börd och utrustad med
trolldomsmakt och siargåvor.
Merlin [märlä’], Philippe Antoine,
greve, kallad M. de Douai, fransk politiker (1754
—1838). M., som var en framstående jurist, blev
1789 medlem av riksständerna, var verksam i
konstituerande nationalförsamlingen och slöt sig i
konventet till det radikala partiet (Berget). Han
bidrog till Robespierres fall. Vid
direktorialför-fattningens införande 1795 blev M.
justitieminister och var sept. 1797—juni 1799 medlem av
direktoriet. 1801—15 var han generalprokurator
vid kassationsdomstolen och blev greve. 1815—30
vistades han i landsflykt.
Merlu’cius, zool., se Torskfiskar.
Mèroe, M e r o è, forntida stad i Nubien
(Sudan), c:a 100 km ovanför sammanflödet av
Nilen och Ätbara, huvudstaden i det yngre etiopiska
(meroitiska) riket. M:s äldsta historia är okänd;
på 800-talet f. Kr. härskade en sidolinje av den
i Napata regerande dynastien som delfurstar i M.
Herodotos omtalad M. som en rik och blomstrande
stad. C:a 320 f. Kr. tog Nästesen sitt residens
i M., som nu blev det etiopiska rikets huvudstad.
Liksom hela riket upplevde M. under Ergamenes
(c:a 225 f. Kr.) en blomstringstid. Vid mitten
av 300-talet bröt det meroitiska riket samman
vid Aksum-kungarnas anfall mot M. Kungarna
i M. kände sig som faraonernas efterföljare,
dyrkade Amon och läto begrava sig i pyramider.
Konsten sökte efterlikna egyptiska förebilder, men
vissa grekiska inslag finnas också. Den sjönk
efter hand ner till en förvildad barbarkonst. —
Litt.: J. Garstang, ”Meroè” (1911).
Merogoni kallas ett individs utveckling ur
ett kärnlöst ägg, i vilket en spermakärna införts.
Me’rope (lat., grek. Mero’pé), grek, myt., en
av Atlas’ döttrar, den sjunde och svagast lysande
stjärnan av Plejaderna. Enl. sagan döljer hon
sig av blygsel, emedan hon älskat en dödlig.
NF XIV — 27
Mero’pidae, Me’rops, zool., se Biätare.
Merosto’mata, zool., utgöra en klass inom
leddjurens provins. De ha fasett- och punktögon.
Abdomen bär bihang, försedda med bladformiga
gälar. M. indelas i 4 ordn.: Gigantostraca (se
d. o.), Limulava, Synxiphosura och Xiphosura
(jfr Limulus).
MerovFnger (fr. les mérovingiens), frankisk
konungaätt, som har namn efter en som
stamfader uppgiven konung Merovech. Ättens
ryktbaraste medlem var den egentlige grundaren av
Frankiska riket konung Klodvig (d. 511), son
till Kilderik (Childerik) I (d. 481). Efter
Klod-vigs död delades riket mellan hans fyra söner,
Teoderik I, Klodomir, Kildebert
(Childebert) och L o t h a r (Klotar) I. Efter
Kildeberts död 558 förenade Lothar I riket för
kort tid, men vid hans död 561 delades det åter
av hans fyra söner. Tidigt framträdde under m.
en moralisk upplösning av nästan enastående mått.
Av Lothars söner var Sigebert I av
Austra-sien g. m. den västgotiska kungadottern B
run-h i 1 d a. Sigeberts bror K i 1 p e r i k (Chilperik)
I hade en frilla, sedermera hans gemål.
Frede-g u n d a, som var beryktad för sina brott.
Mellan Brunhilda och Fredegunda utbröt en hemsk
släktfejd, varunder såväl Sigebert som Kilperik
mördades. Brunhildas och Fredegundas
minderåriga söner Kildebert II (d. 596) och L
o-thar (Klotar) II (d. 629) efterträdde sina fäder.
Då Brunhilda 613 upphöjt på tronen sin sonsons
son Sigebert II, tillfångatogs hon och
avlivades grymt. Hela riket samlades nu under
Lothar II, som dock småningom fick överlåta
Austrasien till sonen Dagobertl (d. 639), den
näst Klodvig mest framstående av m. Efter
Lothars död 629 erhöll Dagobert hela riket.
Sedan Dagobert dött, nedsjönko de merovingiska
konungarna — bland dem t. ex. Klodvig II,
Klodvig III och Dagobert III — till
fullkomlig betydelselöshet, och makten övertogs av
rikshovmästaren, major donus. Det var endast en
följdriktig konsekvens av utvecklingen, då den
siste merovingerkonungen, Kilderik
(Childerik) III, 751 avsattes av Pippin den lille och fick
sluta sitt liv i ett kloster.
Meroxén, miner., se Glimmer.
Merrimac [me’rimäk], amerikanskt
krigsfartyg, bekant från striden med ”Monitor” (se d. o.)
under nordamerikanska inbördeskriget.
Merrimac River [me’rimäk ri’va], flod i New
Hampshire och Massachusetts, U.S.A., upprinner
i White Mountains och mynnar vid Newburyport
i Atlanten. 270 km. M:s vattenfall lämna
betydande energi.
Merry old England [me’ri åu’ld ihjgland],
eng., ”trevliga (nu betyder merry glada) gamla
England”, uttryck gängse från 1300-talet.
Me’rsa Matruh
o’kl, liten hamnort i [-Egypten vid kustbanan, 250 km v. om Alexandria.
Merseburg fmä’rzabork], stad i Sachsen;
34,400 inv. (1946). Domkyrka från 1000-talet och
slott från 1400-talet. Är en av mellersta
Tysklands äldsta städer och var redan på 900-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
