Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mesolitiska kulturer, Mesolitiska stenåldern - Mesolongion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
841
Mesolongion
842
Sydskandinaviska mikrolittyper. 1:1.
huvudsakl. på att fiska och samla skaldjur, andra
höllo till i skogen med jakten som huvudsakligt
näringsfång, andra åter uppsökte skogfria
områden i inlandet. Var och en av dessa grupper
lämpade sina redskap och vapen efter sina
behov. Alla tre grupperna levde på samlarstadiet.
Deras viktigaste redskap gjordes av flinta och
sten, men också ben och horn kommo till
användning som material för vapen och verktyg
liksom under föregående period, även om man nu
icke längre i samma grad som förut strävade
efter konstnärlig utformning. Redskapen ha vissa
gemensamma föremålstyper: skrapor, borr och
sticklar av olika utformning, och det mest
karakteristiska, m i k r o 1 i t e r, små oregelbundna el.
geometriskt formade flintor, avsedda att
monteras på skärande el. borrande verktyg. —
Karakteristiskt för m. är också, att man använt stora
mängder oretuscherade flintor som verktyg. —
De viktigaste m. i Europa voro följ.: A z i 1 i e
n-kulturen var en avläggare av magdalénien,
som utbildats i Pyrenéerna och som därifrån
spred sig till n. Skottland.
Ahrensburgkul-turen och lyngbykulturen in. v.
Europa kunna betraktas som kronologiska
parallellföreteelser till azilien. De tillhörde slutet av
sen-glacialtiden. Större delen av redskapsinventariet
har paleolitisk prägel, men vid sidan därav
förekommer som en nyhet den äldsta yxan,
renhorns-yxan, som antyder den begynnande omställningen
till livet i skogsmiljö.
Tardenoisienkul-turens boplatser ha påträffats, inom på den
tiden skogfria områden, i nuv. Spanien,
Frankrike, Relgien, England, s. och mell. Tyskland,
Polen och Ryssland. Dess mikrolitiska teknik
synes stå Nordafrikas senpaleoliticum så nära, att
man räknar med att tardenoisienkulturen kommit
till Europa med stammar, som tvingats lämna
Nordafrika, då Sahara-området i början av
post-glacialtiden förvandlades till öken. En enklare
förklaring till tardenoisienkulturens uppkomst
synes emellertid vara, att den utvecklats ur azilien
via sauveterrienkulturen is. v.
Frankrike, vilken, framför allt i fråga om
mikrolitin-dustrien, visar en påfallande parallelli tet med den
äldre maglemosekulturen i Nordeuropa.
Maglemosekulturen i skogs- och träsklandskapet
runt s. v. Östersjön och Nordsjön har trol. burits
av ättlingar till hamburgkulturens människor, men
redskapstypernas utveckling visar en så påtaglig
parallellitet med sauveterrien- och
tardenoisien-kulturerna, att man har svårt att bortse från att
en påverkan har ägt rum. Den naturmiljö, i
vilken maglemosetidens människor levde, har
emellertid satt påtagliga spår i redskapsinventariet;
de första flintyxorna, kärnyxor och skivyxor,
utformades på de nordeuropeiska träskboplatserna
(Broxbourne, Duvensee, Klosterlund, Maglemose,
Ageröd). Kustkulturernas äldre stadier
äro med få undantag (Sandarna vid Göteborg)
praktiskt taget okända, ty deras boplatser ligga
numera på gr. av landsänkningen på havsbotten.
Först från litorinatidens början (Häljarp- el.
Carstensmindestadiet) känner man kustkulturerna
genom mera omfattande och allsidiga fynd. Deras
yngre stadium, som samtidigt representerar
slutet på m., är känt genom ett stort antal boplatser
i Skåne, v. Sverige, s. Norge, Danmark, n. v.
Tyskland, Belgien och Frankrike
(erteböllekultu-ren, fosnakulturen, campignienkulturen). I dessa
kulturers redskapsinventarium möter man, vid
sidan av föremål med ålderdomlig prägel, en
väsentlig nyhet, keramik. Efter hand assimilerades
m:s bärare av bondekulturen, och därmed
upphörde de rena fångstcivilisationerna i Europa.
Bland övriga m. förtj äna följ. att nämnas: K u
n-d a ku 11 u r en i Estland, som genom sitt
redskapsinventarium av ben och horn kan
karaktäriseras som en östlig parallell företeelse till
maglemosekulturen. Schaalseekulturen in. v.
Tyskland, som tidigare tillmätts en stor
kulturhistorisk betydelse, har nyligen kunnat visas vara
en ren konstruktion, tillkommen på gr. av
ensidigt tillvaratagande av ”primitiva” redskap på
boplatser från olika perioder av stenåldern. Även
gudenåkulturen är på sitt sätt en
konstruktion. Den kan karaktäriseras som en
beteckning för en grupp öppna fångstplatser, vilka
varit bebodda av olika mesolitiska och neolitiska
kulturgrupper vid skilda tillfällen. — Litt.: J. G.
D. Clark, ”The mesolithic settlement of Northern
Europé” (1936); V. Nordmann, ”Menneskets
ind-vandring til Norden” (s. å.); H. Schwabedissen,
”Die mittlere Steinzeit im westlichen
Norddeutsch-land” (1944); L. R. Naugier, ”Les civilisations
campigniennes en Europé occidentale” (1950).
Mesolongion [mesålå’ugjån], huvudstad i
grek, nomos Etolia och Akarnania, vid en lagun
vid Patrasvikens n. kust; c :a 11,000 inv.
Minnesmärke över Lord Byron. — M. var under
grekiska frihetskriget ett av grekernas huvudfästen
och är bekant genom Maurokordatos’ och
Botza-ris’ tappra försvar av staden 1822 och 1823.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
