- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 14. Lonicera - Mikado /
851-852

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Messier, Charles - Messierkanalen - Messina - Messina, A. da - Messinasundet - Messläktet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

851

Messierkanalen—Messläktet

852

log över de ljusare nebulosorna och stjärnhoparna
n. om deklinationen —350, tr. i ” Connaissance des
temps”, 1784, och omfattande 103 objekt. Dessa
objekt betecknas ofta fortfarande med de nummer
M. givit dem i denna katalog, föregångna av
bokstaven M.

Messierkanalen [mäsje’-], fjord i Chile, s.
om 48° s. br., c:a 250 km lång. M. är den
djupaste fjord man känner (1,270 m).

Messfna, huvudstad i prov. Messina på
Sicilien, vid Messinasundet; 220,800 inv. M. är en
av de äldsta grekiska kolonierna på Sicilien, gr.
omkr. 700 f. Kr. från Chalkis på Eubea. Det
hette i början Zankle, men i samband med
om-störtningar och befolkningsomflyttningar i förra
hälften av 400-talet f. Kr. utbyttes detta namn
mot Messene el. Messana (dorisk form). Den
rika och blomstrande staden förstördes 396 av
kartagerna men återuppbyggdes av Dionysios I
av Syrakusa och var därefter ansluten till denna
stad, till dess efter Agathokles’ död en trupp
italiska legosoldater, mamertinerna, 288 f. Kr.
satte sig i besittning av M. och grundade en
rö-varstat, vars likvidering gav upphov till första
puniska kriget (264 f. Kr.) och Siciliens
införlivande med romerska riket. I fortsättningen har
M. delat Siciliens öden och alltid varit en av dess
mest betydande städer. M. har upprepade gånger
skadats av jordbävningar. 28/i2 1908 blev staden
nästan totalt förstörd, varvid bortåt 100,000
människor omkommo, därav nära 84,000 i själva M.
Kusten sänktes här 66 cm, och en förödande
flodvåg uppstod. Knappt ännu återuppbyggd efter
naturkatastrofen tillfogades staden under 2:a
världskriget mycket allvarliga skador genom
brittiska och amerikanska flygbombningar (framför
allt i aug. 1943). M. utbreder sig halvmånformigt
vid foten av Monti Peloritani. Före 1909 var det
en välbyggd stad med höga men föga solida hus
vid smala gator. Återuppbyggnaden skedde efter
regelbunden stadsplan med breda, raka gatustråk
och hus, sällan överstigande 12 m höjd. M:s
märkligaste byggnad, katedralen, som i sina äldre
delar härstammade från normandisk tid, skadades
svårt redan 1908; efter kriget återstår relativt
oskadad eg. endast fasaden. Ett par ståtliga
fon

täner äro bevarade. Ett gammalt citadell ligger
pittoreskt vid hamnen, som är en av Medelhavets
yppersta och har mycket livlig trafik (bl. a.
tåg-färjeförbindelse med Reggio). M. har univ., gr.
1549, veterinärinst., havsbiologisk inst,
geodyna-miskt observatorium och navigationsskola.

Messi’na, A. d a, se Antonello.

Messinasundet, it. Stretto di Messina, sund
mellan Italien (Kalabrien) och Sicilien, förenar
Tyrrhenska och Toniska haven, är vid n. inloppet
omkr. 3 km brett. Max.-djupet är i tröskeln 85
m. M. var i forntiden mycket fruktat av
sjöfarande, särsk. på grund av de klippor och
vattenvirvlar, som äro kända under namnen Skylla och
Charybdis (se d. o.). M. är antikens Fretum
Siculum.

Messläktet, Pärus, av fam. mesar (se d. o.),
små, i skogarna levande fåglar, vilka oftast ströva
omkring i stora flockar. De häcka i hål och äro
stannfåglar. Talgoxen, P. major, intill 165
mm lång, är den största svenska arten. Huvudet
är biåsvart, kinderna vita och kroppen i övrigt
brokigt färgad i svartgrått och olivgrönt. Den
förekommer i hela landet. Den besöker gärna
bebodda platser. B 1 å m e s e n, P. coeruleus, allmän
s. om Dalälven, liknar talgoxen men är mindre
samt har ett blått streck genom ögat samt ett
svartblått band på bröstet; vingar och stjärt blå.
Svartmesen el. kolmesen, P. ater, har
hjässa och strupe svarta, ryggen blågrå,
undersidan vitgrå. Kinderna och nacken äro vita,
och vingarna bära två vita band. Den är minst
av de svenska mesarna. Den trivs helst i granskog
och förekommer allmännast i de s. och mell.
delarna av landet. Tofsmesen, P. cristatus, är
ovan gråbrun, under gråvit och har i svart och
vitt vattrad hjässtofs; den är 125 mm lång. Den
lever i barrskogar och har samma utbredning
som föreg. art. Lappmesen, P. cinctus, är
gråbrun med ovan mörkare huvud. Huvudets och
halsens sidor äro vita. Den är intill 145 mm lång;
förekommer i n. Sverige. Vintertiden stryker den
söderut till Svealand och n. Götaland.
Kärrmesen el. e n t i t a n, P. palustris, har hjässan
och strupen svarta, kinderna vita, ryggen brungrå
och undersidan ljusgrå. Vingar och stjärt äro

Svartmes, hanne.

Tofsmes, hona.
Ur ”Våra fåglar i Norden”.

Kärrmes, hona.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:19:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffn/0522.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free